Halloj! 

Sorry for the wait, men vi är tillbaka med riktigt dunder. I avsnitt 87 snackar vi med Rissnes egna Denz. En av Sveriges utan tvekan mest spännande rappare just nu, som dessutom bjuder på en förhandslyssning (VÄRLDSPREMIÄR) av sin kommande singel Varje dag (ca 55 min in i avsnittet om du vill höra direkt). 

Det var så kul att prata med Denz. Det känns som att vi alla tre hade längtat efter det här, och ändå var det inte ens ett år sen vi hörde honom första gången som gäst på Pato Poohs Västeraq. Sen dess har han ju släppt en del bangers. Ni kommer höra!

God lyssning.

Whatever?!? xoxo

Klicka här för att lyssna på Soundcloud.
Klicka här för att lyssna i iTunes.
Klicka här för att lyssna på Acast.
Klicka här för att nå RSS-feeden.
Klicka här för att komma åt vår Spotify-lista med alla sånger (som finns på Spotify) från alla våra avsnitt.

Denz har IG och FB och Soundcloud. Följ honom där så kommer ni märka när ny musik släpps!
 

Sånger från avsnittet (soundcloud-spellista nedan):

1. Pato Pooh – Västeraq ft Denz
2. Denz – Jetski
3. Denz – Måste
4. Stress – Sthlm Stad ft Abidaz, Denz, Yasin, Sebbe Staxx, N & Firat Alby
5. Viktor Ax – Fvck Aina ft Denz
6. Denz (Danska Denz alltså) – Det Rigtige Vestegn ft massa
7. Denz – Varje Dag (VÄRLDSPREMIÄR!!!)
8. Nas – It Aint Hard To Tell 

Soundcloud-spellista (minus Viktor Ax som inte fanns och Varje dag som ju är osläppt):

PS!. REA PÅ MERCH! Kolla: vbdfr.tictail.com.

För ca 24h sen utsåg Amat här på NG påskens viktigaste raphändelse: Plies blir bodyslammad på scen av ett random fan på under en konsert.

Självklart har det nu kommit en Beatking-freestyle om händelsen. Den kanske inte är riktigt lika kul som Mimi-Shower Rod/Surf Board-freestylen eller Kermit-freestylen, och inte riktigt lika ignant som Ebola-freestylen men det gör ändå hela historien lite roligare. Jag får nog ca 95% av mitt skvaller från USA via Beatking.

Här är Plies-freestylen:

/hugo

Kolla vilket fint omslag Kehlani har till sitt kommande mixtape You Should Be Here. Nu har hon också gett oss ett litet smakprov från tapet, och som den trogna Kehlani-fangirl jag är så älskar jag det. Det är ett lite annat sound än vad hon gjort innan, men den här låten ger mig ändå stora förhoppningar inför hennes nya tape!

Har ni inte redan gjort det är det hög tid att lyssna in er på Kehlanis debuttape Cloud 19, som är bland den bästa R&B jag hörde förra året. Kan någon ge den här tjejen ett majorkontrakt snart eller? Kehlani är i mina öron perfekt. Hon blandar ämnen och sound hejvilt och ALLT låter fucking flawless. Hon gör suuuupergulliga kärlekslåtar, extremt fin och ledsen R&B om att va kär i sin KK (no Gonza Blatteskånska) och sexiga låtar om att vilja förföra en tjej. PLUS hon är helt otroligt cute. Kolla bara här:

I somras hörde jag Leslies Tays låt Sofie för första gången och blev extremt tagen. Det avskalade enkla, melodierna, Leslies skånska och en kluven kärlekslåt till ett område man kanske lämnat, men ändå inte.

R&B är den vackraste musikgenre jag vet. Det handlar mycket om texterna, om hur texter som vid första anblick kan se enkla ut lyckas förmedla så mycket känsla, så mycket djup. R&B för mig är ärlighet, man säger rakt ut vafan man menar och skiter att bullshitta fram massa omskrivningar.

Och när jag lyssnar igenom Leslies EP 12 år fastnar jag för texterna, som liksom rör sig mellan berättande, bekännelse, dagbok, och ett typ… neutralt utifrånperspektiv. Det är inte så dömande liksom, och perspektiven ändras hela tiden. På titelspåret blandas tillbakablickandet med 12-åringens tankar, och just där och då tar Leslie den där raka enkeltheten jag älskar i R&B och gör något riktigt riktigt stort av den. Jag har aldrig hört R&B med den här typen av texter. Har jag hört någon musik med den här typen av texter? Nä, va?

Asså, för att vara en person som ”skriver om musik” så är jag chockartat dålig på att prata om hur musik låter. Musik för mig är känslor och jag minns handen på hjärtat inte senast jag lyssnade på något som gav mig så mycket emotions som 12 År.* Jag tänker på 3D Na’Tees Dear Old Me, och på hur jag kommer bära med mig hennes sista lines på den låten för evigt. Jag tror 12 År är första gången jag haft en liknande känsla inför någon svensk musik… OCH inför musik gjord av en kille**.

12 År får mig att vilja typ… make some calls. Jag vill ringa min mamma. Jag vill prata med mig själv som barn, jag vill gå till pappas grav.

Det är ett bättre betyg än någon siffra skulle kunna uttrycka.

Lyssna på 12 År på Spotify.

*Kollade kalendern, jag har uteslutit PMS som bakomliggande faktor till denna känslostorm.

**Okej, bortsett från Kevin Gates, men jag och Kevin har en paus just nu, jag vill inte prata om det.

Rätt stor chans att många av er redan sett videon till Parranoia med Mwuana och Dida sen den dök upp på nätet i fredags. För mig kändes det som sången var ett personligt svar till mig för något jag skrev på denna blogg ni är inne på just nu i torsdags, nämligen:

”Detta är kanske fjärde året i rad norsk rap görs på bättre beats än svensk rap?”

Kanske blir 2015 trots allt det fjärde året i rad norsk rap görs på bätre beats än svensk rap, men antagligen kommer den meningen kännas mindre sann om Mwuana släpper lite mer musik i år. Med tanke på hans beatval och låtskapande på sistone. T ex detta från USA snodda beat och Du vet att jag säljer:

Mwuana har kommit en jävla bit med sin musik sen han och Cakeboy var förband på engelska innan Young Jeezys spelning i Stockholm för några år sen. 

/hugo