Jag ska erkänna att jag inte hunnit lyssna ens fast att detta tape är två dagar gammalt! Men det är värt en bloggpost helt utan lyssning, PAAPs förra tape Riksgatan var ändå en av mina svenska favoritskivor från förra året. Så antar helt utan att ens ha hört mer än en sekund att jag kommer gilla Riksgatan 2.0. Skivan kommer definitivt få några spelningar i mina hörlurar.

Jag anser det värt att nämna att detta är en så kallad ”EP”. Jag har uppfattat att en EP är som ett album men lite färre låtar, men jag vet inte varför det heter just EP eftersom jag inte äger någon LP-maskin. Men! Jag har tidigare i hemliga forum (aka VBDFR Uncutt) förutspått att 2015 blir EPns år i svensk rap. Ingen jätteavancerad spaning efter 2014 jag vet, men ändå.

Så vi får väl se om Paap följer det (av den cyniskt lagda) väntade formatet:

Det samhällskritiska inslaget på skivan i Rik som fan hörde vi redan när den premiärades på Kärleksattacken när VBDFR gästade i oktober. 

Riksgatan 2.0 hör ni på Spotify nedan. Den finns även i iTunes om ni vill ha era fysiska greppbara mp4s. Om ni gillar skivan och detta är första gången ni hör Paap rekommenderar vi er att lyssna på VBDFRs intervju med Paap i avsnitt 62.

Hej!

Ni kanske inte vet det nu när ni läser det här och inte lyssnat på avsnitt 84 ännu, men ni älskar faktiskt Khia. Ni kanske till och med älskar Khia mer än ni älskar Trina? Åtminstone hoppas och tror avsnittes expertgäst Bruno Hibombo att han i avsnittet lyckas övertyga nån lyssnare att Khia är the queen of the south. En som under inpelningen inte övertygades av sådana provokativa idéer var Sanna. 

Det är nog bäst att ni lyssnar på avsnittet och avgör om ni vill ställa er i det ena eller andra lägret. Oavsett om ni väljer sida eller inte kan vi utlova ett helt gäng extremt feta Khia-sånger som ni kanske inte hört innan.

Whatever?!? xoxo

PS! REA PÅ MERCH! Vi har lite glömt bort att vi har lite kläder kvar, mycket gick åt i våras när vi släppte ny tröja men inte allt. Så nu är det REA sweatshirts, t-shirts och tygpåsar! Kolla in allt på vbdfr.tictail.com. Slut på meddelande, god lyssning! DS.

Klicka här för att lyssna på Soundcloud.
Klicka här för att lyssna i iTunes.
Klicka här för att nå RSS-feeden.
Klicka här för att komma åt vår Spotify-lista med alla sånger (som finns på Spotify) från alla våra avsnitt.
 

Sånger från avsnittet:

1. The Jacka – Aspen
2. Khia – My Neck My Back
3. Owe Jive – My Neck My Back
4. Khia – Get It And Go (skit)
5. Khia – Wakie-O & Trina Diss
6. Trina – Whats Beef
7. Khia – Like Me
8. Khia – LoveLocs
9. Khia – Got Me Fucked Up
10. Khia – Lick Me Dry
11. Bruno Hibombo – Pins

Tack Bruno för medverkan. Ni hittar hans musik på hans Soundcloud, och kontaktar honom på t ex Facebook. 

Tack för att ni lyssnar! 

s/o till mig själv som gjorde denna bild i word och paint *datakörkort sen 98*

Hype är så himla intressant. Plötsligt dyker en ny artist upp, som från ingenstans och twitter exploderar. Alla älskar den där nya låten som ba e sååååå bra, bästa vi hört 2015 bla bla bla. Rapinternets senaste älskling tycks va Post Malone, vars låt White Iverson spridits flitigt senaste veckan på twitter och på typ varenda rapblogg och etablerad kanal för hypebyggeri. Är den bra? Well, döm själva.

Alltså. Det e väl en catchy tune liksom, men i mina öron låter det fööööör utstuderat. Det låter ganska PartyNextDoor-influerat, och bitvis har han snott sitt flow rakt av från Dej Loaf, en annan rappare som fick va med om internethype™, men som till skillnad från Post Malone visade sig ha en del gammalt material. För det finns inget som oroar mig mer än när en ny artist inte har mer än typ en låt från tidigare. Post Malone saknar gamla skräpmp3or och mixtapes med 200 nedladdningar på DatPiff. Bristen på tidigare musik fick även min favvobloggare Martorialist att avfärda Post Malone som en ”former grindcore vocalist turnt A$AP Honky turnt current on-trend incarnation”.

Kommentarer om Post Malone är delade. Vissa älskar honom och tycker att White Iverson är en genialisk och fantastisk låt, andra frågar om sidor som Complex får betalt för att hypea weak shit.

Post Malones manager är tydligen Lyor Cohens son, och även om det inte verkar helt officiellt så är nog Post signad till Lyors bolag 300 Entertainment, som är experter på att skapa modern nätbaserad hype kring nya artister. I slutet av förra året låg bolaget bland annat bakom Fetty Waps genomslag och hey, I don’t mind, jag dör för Trap Queen. Men likt Dej Loaf så hade Fetty kämpat på ett tag på egen hand innan han fick backning av Lyors välsmorda PR-maskin.

Jaha, en slutsats då? Well. Lite kritiskt tänkande skadar inte, jag kommer för evigt vara skeptisk till hype som bara magiskt kommer från ingenstans, men *confession time* jag skulle ljuga om jag försökte hävda att jag inte lyssnat på White Iverson några gånger om dagen senaste veckan….

Hej!

Ny show andra veckan i rad! Avsnitt 83 är tillskilland från förra avsnittet fullproppat med musik, och precis som vanligt även fyllt till toppen med mängder av rimligt och orimligt snack.

Efter att ha sagt grattis till prisvinnarna Onda & Fejs snackar vi om mixtapet Beast Mode (och lite om mannen Beastmode). Därefter fortsätter showen med både ny och gammal musik av både veteraner och yngre artister. Precis som vanligt spelas musik från Göteborg, Chicago och Atlanta, och givetvis hinner vi med nån sång om sås.

Trevlig lyssning!

Whatever?! xoxo

PS. Vila i frid The Jacka.

Klicka här för att lyssna på Soundcloud.
Klicka här för att lyssna i iTunes.
Klicka här för att nå RSS-feeden.
Klicka här för att komma åt vår Spotify-lista med alla sånger (som finns på Spotify) från alla våra avsnitt.
 

Sånger från avsnittet:

1. Future – Just Like Bruddas
2. Future & Juvenile – Aintchu
3. Gloss Da Boss – Stunt So hard
4. Gloss Da Boss – Bitch
5. Berner feat Migos – Pass Me The Green
6. Sean Paul of Youngbloodz feat Berner & San Quinn – We Got It
7. Yung LA & J Money – Girl You Got It
8. Ivo Coco Loco – Coco Loco
9. Chief Keef – Dear
10. Chief Keef – Voodoo
11. Sauca Walka, Rizzo, 5th Ward JP & Dice Soho – Handcuffs

Tack för att ni lyssnar!

Kontaktinfo till VBDFR osv finns i högermenyn. Vi har orimligt snygga tröjor och tygpåsar till salu här: vbdfr.tictail.com <- det finns några ex kvar av varje storlek för Sweatshirts och t-shirts så ta en titt. Finns även lite tygpåsar kvar.

”What happened to the world?”

I natt gick Bay Area-legenden The Jacka bort efter att ha blivit skjuten i Oakland (KMEL). Sedan The Jacka och resten av hans grupp The Mob Figaz upptäcktes under sent 90-tal av västkustlegenden C-Bo i sin hemstad Pittsburg i norra Kalifornien har The Jacka hunnit med att utveckla och agera fanbärare för ett unikt sound i Bay Areas mob music. Vemodet, ångesten och melankolin i The Jackas verser som refränger är de mest greppbara känslouttrycken i musikhistorien.

Jag levde med The Mob Figaz, The Jacka och mob music som mitt främsta soundtrack i rätt många år. Från dagen jag upptäckte The Jackas musik under hyphy-eran när han tillsammans med Husalah släppte världens bästa mixtape nånsin i Animal Planet (datpiff, iTunes och Spotify) runt 2006-2007 spelade jag under en sju-åtta årsperiod varenda projekt han släppte dagen de släpptes. Gång på gång rullade de skivorna. Det är en av få artister jag sett till att höra exakt allt av.

Så glad att jag hann se honom live i Malmö här om året. 

Jag orkar inte skriva mer nu. Läs och lyssna på allt jag skrivit om honom på Bayonnaise, t ex det jag skrev om Animal Planet och texten om Devilz Rejectz 2 (som jag och Onda utsåg till årets skiva 2010). 

Lyssna på några av mina favoritsånger med The Jacka nedan:

/Hugo