Första dagen i skolan idag. Eller. Exakt så känns det varje dag ett av modeveckan. Den slags ängsligheten. Det är så löjligt, men jag blir alltid så sjukt uppstressad över vad jag ska ha på mig. Så sjukt uppstressad. Drabbas liksom av sån fruktansvärd klädångest. Imorse höll jag till och med på att börja böla. Det pga smygstartade temat alkisvecka förra veckan så de brallor jag längtat efter att få hoppa i… behövde jag kämpa mig i. Seriöst. Så jävla patetiskt att vara en sån som grinar över nåt sånt. Men ja, nu är det såhär jag känner inför det där.

I ett försök att vara obrydd och ta tillbaka min värdighet lite blev det de där jävla svintighta BACK-brallorna ändå. Och, jag är okej med det nu. Såhär efter tre glas vin, ett glas cava och två drinkar. Jag lajvar stoppad korv idag helt enkelt. Sen var det faktiskt inte ett alternativ att välja något annat eftersom att jag (som vanligt) var försenad och hade förlitat mig på korvskinnsbyxorna. Samt ska på BACK-fest* ikväll och ja… måste matcha det evenemang jag har inbokat. Eller, måste måste jag inte. Det är mer en fixidé. Jaja.

Brallan är magisk. Drömt om dem sedan BACK presenterade sin Spring Summer 2015 kollektion och jag blev kär. DÖDSKÄR. Nu är de mina. Jag är egentligen lycklig över det osv.

Juste, det här är ett dagens outfit inlägg. Vet inte riktigt hur en gör, men jag förmodar att det ska komma någon slags bildbomb nu. Så, varsågoda:

EN BILD

På byxans nedre del. Och mosade tår i obekväma skor. I sand. Återkommer med info ang sanden sen. Juste, igen, resten av min outfit är så tråkig. Så it’s all about the pants. Ni får inte se något annat plagg.

*BACK IS A SADBOY

**återkommer med info ang festen

Min favoritbild på mig och Agnes från föregående Fashion Week Stockholm.

Godmorgon. Idag är det äntligen dags för alkisveckan (wish me luck) och jag tänkte därför informera lite om vad Mode(veckan)bevakningen har att erbjuda under dessa tre intensiva dagar.

Denna modevecka kommer att gå under temat snabb bevakning, detta för att få till något så nära en bevakning i realtid som möjligt. Den som läser kommer alltså nästan att vara på plats i mitt huvud.

Likt förra modeveckan tänkte jag köra på konceptet visningsanteckningar- dvs inte “uppstyrda” recensioner. Då jag är fullständigt ointresserad av polerade åsikter just nu, det är så fint med mer direkta känslor och åsikter, de blir mer ärliga- och de finns faktiskt bara att hitta i stunden. Alltså, det som kladdas ner samtidigt som en ser. Det kan givetvis tänkas att det dyker upp någon mer djuplodande recension, för ibland (verkligen ibland, det handlar liksom om svenskt mode) finns det faktiskt mycket en vill analysera.

Festbevakning lär väl utgöra ungefär 50% av uppdateringen, eftersom att fest är ungefär 50% av det jag brukar syssla med under FWS.

Sen tänkte jag även sälja min själ och outfitblogga. Det är sant. Vi får se hur det går med det. Men, ja, det kommer att hända. Jag kan inte lova att det blir alla tre dagar (jag kanske blir för obekväm) men återigen, det kommer att hända. Det är sant. Allt handlar ju trots allt om kläder denna tredagarsvecka.

Jag vet inte mer än såhär, någon genial idé kan tänkas infinna sig i dimman. Eller inte. Vi får se helt enkelt.

För att summera det hela: det blir snabb och ganska lättsam rapportering.

Vid sidan av Mode(veckan)bevakningen vill jag även starkt rekommendera min mer privata och ännu mer liveartade modeveckan-bevakning, dvs Snapchat och Instagram.

Min Snapchat (där blir det så live det bara kan bli) brukar vara riktigt skarp under modeveckorna- men jag vill också varna känsliga tittare, då det inte blir någon censur över huvud taget. Jag kan inte garantera att min Instagram (som nu är öppen för alla) kommer att vara lika lysande, men den som vill får gärna ge den en chans, en vet aldrig.

 

Snapchat: amandasomann
Instagram: casa_cava

 

TBC

HAPPY FASHION WEEK

<3

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck. Foto: Märta Thisner.

Det, jag skulle vilja kalla hypeade, märket NHORM gör nästa vecka debut på Stockholm Fashion Week med sin Spring Summer 2017-kollektion. De har tidigare presenterat sina kollektioner tillsammans med andra mindre märken på den alternativa modeplattformen AMAZE men kommer nu att ta sig an det mer klassiska visningsformatet – en alldeles egen visning, i Stora Salongen på Berns. All eyes on NHORM.

I måndags klockan 20.03 chattade jag upp hjärnorna bakom märket – Mathilda Nilsson och Hanna Rudebeck – för att prata om, ja, det mesta. Om N(H)ORM, AMAZE, deras känslor inför och omkring visningen, om kollektionen och om dem. Det var ett extremt mysigt en timme och tjugoen minuters chattsnack. Chattintervju måste från och med nu bli det enda intervjuformatet för mig. *klappar mig själv på axeln för den idén*

Nedan följer det fina chattsnacket. Enjoy.

 

Amanda Mann (20.03)
hej!

Mathilda Nilsson
hej!

Amanda Mann
hur är läget?

Mathilda Nilsson
bra!! mkt att göra men kul!

hur mår du?

Amanda Mann
vad bra!!! kan tänka mig det!

jag mår också bra, så glad för att ni vill chatta med mig!

har jag er båda ”på chatten”

?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja, vi står här som två ljus vid datorn

chattintervju är nytt för oss hehe

vi är glada att du vill intervjua

blev skitglada!

Amanda Mann
åh, vad bra

haha, chattintervju är nytt för mig också

vad härligt!!! har så mycket att fråga er

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
åh kul!

Amanda Mann
kan ni inte börja med att berätta lite om er?

vilka NI är

så bred fråga haha

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
åh svårt

vi är mathilda nilsson och hanna rudebeck

vi har jobbat ihop sedan 2011, det började i princip som att vi var varandras bollplank vilket
sedan utvecklades till ett tätare samarbete: vilket är NHORM

det var till en början på distans, malmö – sthlm. men sen ett år tillbaka är vi båda i stockholm och det är också sedan ett år som det har blivit ”real”

Amanda Mann
vad har ni gjort innan?

er bakgrund liksom

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
pluggat i tusen år… nej men vi träffades på textilhögskolan i borås där vi gick ett grundår, det var då tanken på ett samarbete väcktes. inte nödvändigtvis för att vi såg likheter utan snarare att vi funkade väldigt bra när vi tittade och gav kritik o respons på varandras arbeten

jag, mathilda, flyttade till stockholm o började på konstfack. hanna till malmö och började på KADK i köpenhamn

och just nu är vi endast NHORM och inte så mkt mer… haha

Amanda Mann
haha, det finns inte så mycket tid för annat just nu?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
nej inte mkt tid alls för ngt annat! men det är också ganska härligt

det är så enkelt att veta vad man ska göra när man går upp, varje dag, fram tills första september… då kommer kraschen

Amanda Mann
vad händer 1a september?

varför blir det krasch då?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
dagen efter visningen…

Amanda Mann
gosh, jag har förträngt att september är så nära… och att jag ska härja runt på modeveckan så snart

haha

men självklart, det är dagen efter visningen

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
kan du inte snälla härja runt rejält på vår…

Amanda Mann
såklart!

jag ska anteckna som en galning

och titta med uppspärrade ögon och öppen mun

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
gärna!!

jubla högt, stampa i golvet osv

Amanda Mann
ja, jag jublar och klappar alltid opassande mycket om något är riktigt bra!

vilket jag anar att ert kommer vara, att döma av de tidigare kollektioner jag sett

jag vill höra lite mer om märket, om er estetik

har den flätats samman nu?

ni har hittat ett gemensamt formspråk?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja, estetiken blir mer och mer sammanflätad. till en början kunde vi lätt säga vem som gjort vad i kollektionen. nu finns det inte ett plagg i kollektionen vi kan titta på o säga att ”det här gjorde jag…”

Amanda Mann
vad är er designvision?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
vi har alltid haft som mål och vision att folk ska ha det på sig. vi är intresserade av den bärbara delen av mode. det ska va bärbart men med en själ, nhorm-själen… och nhormsjälen den är vårt samlade uttryck, det som uppstår i mixen… språngbrädan i varje kollektionen är nästintill alltid en existerande plaggtyp som sedan omformas, med hjälp av en annan plaggtyp eller metod

som i förra kollektionen, infinhity, där vi använde paneler som en metod för att omforma, tex cargojackan som blev en vippig klänning osv

“Aesthetically NHORM combines a laid back approach to dressing with elegance executed with a raw edge. The collaborative nature of the line explores a continuous dialogue, constantly redefining and challenging each other’s ideas to push the concept further.”

så har vår pr-byrå beskrivit det. det är en ganska bra beskrivning

det är något som uppstår i en konstant dialog

Amanda Mann
vad står NHORM för?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
NHORM står för så mkt som nilsson hanna & rudebeck mathilda

Amanda Mann
och får en att direkt tänka på begreppet norm

handlar det om att utmana någon slags modenorm?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
njaaaaa

kanske att man kan kalla det en kaxig ordlek?

Amanda Mann
det är absolut en ordlek!

och en ganska kaxig

haha

men jag tycker att ni lever upp till det

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
på vilket sätt då? kul att höra (så vet vi vad vi ska svara i nästa intervju;)

Amanda Mann
i och med den omförhandlingen av redan existerande plagg

som ni själva beskriver

ett nytt sätt att bära kläder på

det är inte bara design och produktion av nya plagg liksom

ni leker med originalen

utmanar dem ganska direkt skulle jag säga

så jag ser på er design alltså!

hehe

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
vi pratar väldigt mkt om att kombinera respektlöst, mixa referenser och kontrastera. det kan man väl kalla postmodernistiskt förhållningsätt…. postmodernismen var väl tänkt som en kritik så på så vis kanske man kan säga att vi utmanar normer?

oh nu snöar vi in oss här

Amanda Mann
haha, men det är bra, precis vad jag vill höra!

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
kul att höra vad du tänker om det. det är inte så ofta man får tillgång till folks tankar om ens design

Amanda Mann
är det så?

jag tänker att alla har så jävla mycket åsikter hela tiden?

fast den svenska modebranschen kanske är väldigt snäll och försiktig

diplomatisk

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja, men vi får aldrig höra det folk tänker

den är extremt snäll…

sen har vi har aldrig blivit recenserade (hjälp det kommer vi bli nu…)

Amanda Mann
sant, sällan man får det

och tankar är så ofiltrerade!

väldigt fina att få höra och lyssna till generellt

hur känns det? är ni nervösa!?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
det känns förvånansvärt lugnt. tror inte vi riktigt greppat hur stor visning det faktiskt är

vi fick höra första utkastet av visningsmusiken i helgen, då sög det till i magen o tårades i tårkanalerna

Amanda Mann
wow

vad mäktigt allt måste kännas

extremt svårt att sätta sig in i

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja det är spännande att få visa för en bredare publik. vi har visat ganska safe innan, bland folk vi på ngt sätt vet uppskattar vad vi gör. nu visar vi för alla o öppnar också upp för även de som kanske inte alls kommer uppskatta vad vi gör

för ”alla”

ah du fattar

Amanda Mann
haha, för alla

men ja, jag fattar

att ha en helt egen visning under fashion week blir ju något helt annat

ja, ni har ju visat på AMAZE förut!

vilket som ni säger är en ganska trygg zon

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja, och det har varit fantastiskt att visa tillsammans med andra, sättas i ett sammanhang osv

Amanda Mann
AMAZE känns nästan lite som en subkultur

eller ja, för en viss liten del av modebranschen

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
vi tänker fortfarande att vi tillhör det sammanhanget som AMAZE är…

Amanda Mann
ja, det tänker jag också, hehe. nämen AMAZE är ju en slags alternativ modeplattform och det blir väl lite automatiskt så att ett ”alternativt” modemärke sammankopplas med den

men ni har valt att inte visa på AMAZE i år

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck

ja, vi vill testa hur det är att visa på den scen vi förväntas visa på, hur det blir och vad det ger…

nu förväntar sig kanske folk iofs att vi ska visa på AMAZE… så att visa på Berns är mer revolutionerande för oss kanske…

men det betyder inte att vi lägger AMAZE bakom oss

Amanda Mann
ja det blir ju lite omvänt

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
haha ja

Amanda Mann
det är det jag tycker är intressant

men har ni valt bort AMAZE just för att nå ut till en bredare publik?

att ha en egen och så pass stor visning är ju väldigt bra pr

eller kanske som någon slags milstolpe för ett modemärke

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
en annan publik iaf… vi vill ta oss an en klassisk visningsvenue och allt vad det innebär, och är väldigt nyfika på hur det ska bli… det ska bli spännande att se hur NHORM ser ut när man ser det så som vi själva alltid sett mode…

Amanda Mann
jag måste säga, att även om det ibland kan kännas mossigt att mode oftast visas på det sättet, så är det fan ganska mäktigt

kläderna får sån power

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
VI VET!!! visst är det…

Amanda Mann
när alla bara sitter där tyst och stilla

och det bara är kläderna som får tala

jag tänker ofta på det när jag kollar på något som jag inte gillar, att jag inte har nåt att säga
till om där och då, jag är fast med kläderna

haha

det är deras moment

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
och det är också det som är läskigt… hur kommer det se ut på alla foton, med allt ljus. och det står själv… håller det måttet? klarar det av den exponeringen?

Amanda Mann
jag fick rysningar nu

förstår att det måste kännas heeelt sjukt

wow

första kollektionen i det sammanhanget

berätta lite om kollektionen!

inspirationen bakom den

visionen

temat

ALLT

utan att spoila haha

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
inspirationen är egentligen en fortsättning på förra kollektionen

tema hip hop möter konståkning

men det har mer och mer halkat över i att bara handla om 90-tal, tidigt 2000-tal i hip hop. i siluetter, plaggtyper, material, detalj. och i hur allt kombineras, igen

vi upplever den ”stilen” mycket som en galen, respektlös mix av olika influenser

Amanda Mann
åh, svårt med comeback nu, men det låter magiskt

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
kombinationer och kontrast är supercentralt i kollektionen, och för oss när vi designar överlag

ett enkelt exempel i det nya är tex hur vi jobbat med kontrast i siluett; små dekorerade toppar ihop med baggy, oversizeade byxor

och så har vi rört runt ett varv till och kombinerat det med grejer som är signifikanta för oss. Sjalen är supercentral tex. och en mer elegant siluett

Amanda Mann
stilen konståkning var min drömstil när jag var liten

eller ja, från att jag var liten

till och med att jag fyllde 13 och blev punk

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
haha, ja bra stil

extra allt

Amanda Mann
eller ja, ”punk”

haha

släppte aldrig glittret

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja

och nej det har vi inte släppt ännu

maxat glitter i det nya! vi har jobbat med strassdekorationer som glimmar till här och där, en konståkningsreferens från början men mer bling-bling-lek nu

och du ska se våra skor;)

Amanda Mann
det gör mig glad att höra!

och fy f*n vad jag längtar efter att få se skorna

nästan elakt att ni nämnde dem

men tillbaka till det här med n(h)orm

hur ser ni på just konceptet kollektioner och säsonger?

är det något ni vill utmana?

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
vi har inte förhållit oss till det direkt innan, bara jobbat på i projekt

men nu har vi precis börjat sätta oss in i sälj och märker redan att det är svårt att inte förhålla sig till säsonger

speciellt när vi är så små, så nya

vi har inte makt – eller ekonomiskt kapital att utmana

Amanda Mann
jag kan tänka mig det, att det är svårt att inte förhålla sig till det

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
när det kommer till att sälja in kollektionen till en butik tex, det gör man under en viss period, stå i ett showroom gör man under en viss period osv

knutet till säsong

men vi tänker inte så mycket säsong i kläderna fortf

ganska flytande höst, vinter, vår, sommar

Amanda Mann
personligen har jag sån hatkärlek till det här med säsonger och snabba trender

jag blir så stressad av det

samtidigt som att det är oundvikligt, livet, allt handlar ju om trend

alltså, att något kommer och går

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja, så är det ju

Amanda Mann
ja, ni jobbar kanske med ett eget språk så pass mycket att det inte blir så starkt knutet till trend och säsong

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
vi försöker använda oss av vårt eget arkiv en del nu dock

utveckla en redan gjord design till något ”nytt” i relation till nya kollektionens tema

det handlar en del om säsong, trend kanske

men allra mest om att utveckla något som funkar i rel till det tema vi jobbar med för stunden

men vi är superintresserade av trend, förhåller oss till trend hela tiden

Amanda Mann
jag hatar när folk förkastar och förlöjligar trend

men tycker att det är fullständigt ointressant när designers/märken endast jobbar med det

det blir inget hjärta i det

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
ja.. konstigt föhållningssätt, då är det som att man blundar inför omvärlden, alienerar sig

nä det handlar väl mycket om balans

därför är nhormsjälen viktig:)

Amanda Mann
:’)

nu tappade jag tråden lite

er sista mening var så stark

kändes som en sån punchline

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck
haha bra!

Amanda Mann
ska vi kanske sluta där?

vid nhormsjälen

Mathilda Nilsson & Hanna Rudebeck (21.24)

absolut, det gör vi

 

Om en vecka kommer alltså NHORM att ha sin första visning på Berns under Stockholm Fashion Week. Klockan 15.00, onsdag den 31:a augusti. För alla som jag förmodar är exakt lika sugna som jag är på att insupa nhormsjälen- ni kommer att hitta visningsanteckningar och bilder här hos yours truly Modebevakningen post visningen.

<3

Modebevakningen är äntligen tillbaka från de döda (aka semestern) och det alldeles lagom till de tre första dagarna på sista veckan i augusti som vid tidigare tillfällen konnoterat slut på semestern för mig. Närmare bestämt – modeveckan. Eftersom att jag låtsasjobbar har jag egentligen semester lite hela tiden, men jag brukar rätta mig efter alla andra som faktiskt jobbar. Och vad gäller den lilla svenska modebranschen så märker jag av att branschfolket omkring mig börjar lida av allvarliga stressymtom såhär en/två veckor innan veckan med stort m, så jag hakar liksom på det. Slut på semestern.

Inför modeveckan som komma skall (exakt om 10 dagar) tänkte jag ladda upp genom att se tillbaka på några gångna m-veckor.

Jag vill börja med att varna känsliga läsare. För det här inlägget kommer inte vara särskilt romantiskt, snarare utelämnande och i vissa delar beklämmande. Då jag kommer att dela med mig av mina mest pinsamma modeveckanmoments (de jag minns dvs).

Något jag också vill säga innan läsning är att det här inte är ett alkohol-premierande inlägg, även om det talas nästan uteslutande om alkohol. Jag vill snarare kalla det för ett alkohol-är-farligt-inlägg då det faktiskt handlar om pinsamheter som hade kunnat undvikas om vuxendrycken inte varit med i bilden. DON’T DRINK AND FASHION.

Here we go.

A/W14 (Januari 2014)

Ska jag vara helt ärlig minns jag inget pinsamt från modeveckan i början av 2014. Jag förmodar att det är pga att det var min första modevecka att bevaka å Nöjesguidens vägnar. Det hela var mer försiktig och uppstyrt. Proffsigt helt enkelt. Jag kallade väl någon för fel namn någon gång, men that’s it.

SS15 (Augusti 2014)

Cheap Mondays 10-årsfest

Det är med hatkärlek jag ser tillbaka på den festen. Festen som var lika kul som den var jobbig. Festen som slutade med att jag sulade en mugg rödvin i väggen under ett “bråk” med en NG-kollega (inga namn nämnda, men sorry för den lilla känslostormen) och quote anonym “förstörde” någons dyra vita jeans. Inte mitt livs starkaste moment. Men ska jag vara helt ärlig kan jag känna att en får skylla sig själv när en har vita dyra byxor på fest. There’s always gonna be a bipolar girl somewhere med en mugg rödvin som är mitt i att ställa in sig på sina mediciner. Och för att se positivt på det hela så var det f*n bra festunderhållning. Bra skvaller. Vilket egentligen är vad folk vill få ut av modeveckorna. Varför skulle det annars serveras så pass mycket alkohol? Sen tänker jag även att hon med brallorna kom över det hela ganska snabbt? Kemtvätt brukar vara effektivt.

Sidenote: klänningen jag bar var i det tightaste laget och klacken på skorna i det högsta, så när jag sprang från brottsplatsen var det med små små löjliga steg.

A/W15 (Januari 2015)

BACK-middagen

Jag kräks väldigt sällan på fyllan, jag skulle säga att det händer så sällan som en gång i halvåret. Det kanske låter mycket för en person med normala alkoholvanor, som endast kräks på nyårsafton eller sin födelsedag. Men med tanke på alkoholkulturen i mitt umgänge är det mycket sällan. Det ska krävas en del.

Efter BACK-middagen kräktes jag för andra gången den månaden.

Jag tänker inte gå in på detaljer utan bara säga så mycket som att nivån på mitt beteende den kvällen inte var särskilt fräscht. Skämskudde från klockan 18 till och med taxi-incidenten. Som ytterligare ett exempel på nivån på själva fyllan (utöver taxi + spya + sms-lån) som då triggade nivån på beteendet: efter middagen hamnade många av gästerna, däribland jag såklart, på Riche. Dit hade jag lurat min bästa vän. Som jag “tappade bort” ca fem gånger på en timme. Fast det var väldigt lite folk. På en väldigt liten yta. Hon blev väldigt irriterad.

Sidenote: det var inte bara jag som lämnade den där middagen i det där tillståndet. Faktiskt. Så pass opassande är jag inte. Faktiskt.

SS16 (Augusti 2015)

Presentationen av Wood Woods SS16-kollektion

Jag vet inte varför just detta tillfälle etsat sig fast i mitt minne. Det var egentligen inte så pinigt. Men jag minns den där krypande känslan i kroppen av att (återigen) vara opassande full så väldigt starkt. Det var en ganska intim presentation. Folket omkring det runda bordet där jag satt och svettades i min polyester-kimono hade druckit några *host* många glas vin (OBS: det var inte bara vi tre på bilden vid bordet sen, vägrar hänga ut oss som ensamma fyllehaggor). Det var knäpptyst. En person vid bordet råkade krossa ett glas. Och jag (samt någon till) fick liksom ett sånt där du-får-inte-skratta-nu-det-är-inte-ok-och-därför-kan-du-inte-sluta-skratta-moment. Om jag inte missminner mig fick någon även en hostattack. Usch det var så jobbigt, det kändes lite som att vara en sån där elak jävel på högstadiet som fnissar när någon ensam håller en presentation framför hela klassen. Jag led.

Kvällen innan/stunden efter BACK-frukosten

Nu blir det väldigt privat här(?). Detta modeveckanmoment är det pinsammaste av de alla. Kanske inte för en helt utomstående person, men för mig och min självbild. Det moment då jag satt post BACK-frukosten och post den härliga spy-sessionen på Berns toalett. Då jag satt med huvudet i händerna och flämtade att jag kände mig som, jag nämner inga namn nu men en viss 40-årskrisig modeman som är/var något känd för att ha ihop det med unga modelltjejer, pga ett litet ung-modell-missöde kvällen innan. Jag satt där med min bakisångest och fick flashbacks från när jag ramlade ut från Nosh and Chow och den 40-årskrisiga mannen stod där utanför med en ung. Jag relaterade så mycket till honom där och då, i min YSL kostym, med en ung. Allt som saknades var en fist bump. Ja, jag är medveten om att jag inte är en 40-årig man och att den unga inte var så ung, men jag kände mig verkligen som en sån där. Samt, som en äkta PK-hycklare som snackat så mycket skit om sånt där.

Den eviga sidenoten: Nosh and Chow, fyfan, livets fyllor har varit där (minus på Operakällaren under Douchegalan).

A/W16 (Februari 2016)

*dricker bjudchampagne*

Alltså, inget slår den ovannämnda skamkänslan. Men det mesta var pinsamt den här m-veckan. Det är som att det eskalerar för varje gång. Som om jag måste överträffa mig själv. Som om djävulen på ena axeln haft ihjäl ängeln på den andra och äntligen får styra och ställa helt själv. När en gör allt en inte borde göra. Blir plakat första dagen redan klockan 14.00 av bjudchampagnen i lyxloungen på Nobis. Snubblar på folk. Fastnar med fake-väskan i Emilia de Porets äkta Chanelväska. Skvallrar så högt (pga dålig hörsel pga bjudchampagnen) att den en skvallrar om hör. Tappar och krossar telefonen på Nosh and Chow. Tjafsar med dörrvakten på Nosh and Chow. Osv.

 

Jag vill nu avsluta detta inlägg med att önska mig själv bättre lycka den 29:e augusti.

 

//A Man Da Mann

Eftersom att jag lider av skrivkramp (så fort analyserande text ska produceras fastnar jag i hönan-eller-ägget-tänk) blir den här recapen inte särskilt avancerad textmässigt. Det blir en bildbomb i form av de kollektioner som enligt mig är relevanta att ha med och kanske någon liten åsikt eller trivial “analys” i relation till dem.

London

Läs om PMS här.

Milano

Gucci, Fendi, Prada, Dolce & Gabbana

  

Gucci Spring 2017

Något som känns så tråkigt med hela Alessandro Michele-för-Gucci-grejen är att likt vad som helst som wow:ar en så avtar wow-effekten med tiden, trots att det är exakt lika fint eller lika bra som det var när hjärtat slog några extra slag. Jag är fortfarande kär i Gucci, men kärleken är liksom… bara där.

 

Fendi Spring 2017

Så intetsägande.

 

Prada Spring 2017

Alltså, Prada är ju alltid Prada. Det är alltid så rätt på nåt sätt.

 

  

 

Dolce & Gabbana Spring 2017

  

Versace Spring 2017

Jag dör ju för Versace, eller jag brukar känna så, då jag brukar tycka att det ligger något så väldigt queer i den där klyschiga italienska machomannen. Att den blir som en parodi på sig själv och därmed så icke-straight. Men jag känner inte riktigt så längre. Eller, kanske inte alls. Hela den där dö-för-Versace-grejen började i och med Spring 2015 kollektionen (se bilder nedan) som hade allt det där stereotypa som konnoterar en italiensk doucheig yacht-ägare. Men såhär i efterhand har jag börjat tänka att det kanske bara var den där enda kollektionen som jag på något vis levt kvar i. Att jag inbillat mig att det var mer än så. Blev vilseledd av allt det rosa och de djupa v-ringningarna och projicerat vad jag kände då på allt efter det. Det kanske inte handlar om Versace, det kanske bara handlar om SS15. För Spring 2017-kollektionen känns bara straight.

Såhär såg den där kollektionen som hade allt ut:

Sen:

#neverforget

 

Dsquared2 Spring 2017

<3

Vivienne Westwood Spring 2017

 

 

Damir Doma Spring 2017

   

Diesel Black Gold Spring 2017

Paris

Kära kära kära Paris. Allt händer i Paris. Tack vare det kommer det nu så mycket bilder (från femton noga utvalda visningar) att den med slött internet kommer att behöva tacka för sig.

 

 

 

  

 

Kenzo Spring 2017

Exakt lika instagram-vänligt som vanligt.

 

 

Lanvin Spring 2017

 

 

 

Acne Studios Spring 2017

 

  

  

Balmain Spring 2017

Något som känns så fint med Balmain just nu är att det inte bara är designat av Olivier Rousteing, utan att det är Olivier Rousteing. Det kanske är att vanhedra ett gammalt anrikt franskt modehus, att som creative director komma in och omförhandla hela dess estetik till sin egen, men jag gillar det. Det blir så mycket hjärta i designen då.

         

Dior Homme Spring 2017

  

Givenchy Spring 2017

      

Maison Margiela Spring 2017

Förlåt men Margiela är så extremt tråkigt? Så mesigt. Så fegt. Känner spontant att jag säkert skulle kunna byta ut mina Stilnoct mot att bläddra bland Maison Margiela Menswear-kollektioner innan läggdags.

 

Dries Van Noten Spring 2017

 

Ann Demeulemeester Spring 2017

 

 

 

Balenciaga Spring 2017

Den där lila looken är allt.

   

 

 

Louis Vuitton Spring 2017

     

Raf Simons Spring 2017

En liten fråga bara: varför är Raf Simons så geniförklarad? Jag förstår inte.

 

Sacai Spring 2017

 

Walter Van Beirendonck Spring 2017

 

Y/Project Spring 2017

Så. Jävla. Fint. Dör.

Puss & Kram

//A Man Da Mann