Nu är jag där igen. På ett ställe där en bloggerska aldrig, någonsin, vill hamna. En plats fylld av mörker. Tomhet och ångest. Livskrispanikattackerna avlöser varandra och en faller fritt i ett bottenlöst hål.
Blogg-svackan.
Hade detta varit en vlogg hade jag sett ut såhär: o_O, lagt en slow zoom på ansiktet och haft dam dam daaaam-soundtracket i bakgrunden.
Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om. Har varit på Summerburst och Liseberg i helgen och ändå känns mitt liv så händelsefattigt att jag bara klämt ur mig ett inlägg varannan dag. Med möda.
Är påväg tillbaka till Stockholm och ska hämta ut ett minneskort till min nyköpta Canon 5D (älska Blocket) så förhoppningsvis blir jag askreativ och får fotodrömmar inom de närmaste dagarna och börjar blogga asmycket. Tills dess får ni nöja er med en mobilbild jag tog för fem minuter sedan:
Teodor and Simon, best friends forever, on the journey of their lives. The inrikesflyg from Landvetter to Arlanda. Because they hate the enviroment. Yeah.
hey du, tråkigt med blogg-svackan. men snälla, skoja inte om panikattacker, för det är det hemskaste jag upplever, och det blir inte kul när någon skämtar om det. tack :)
Tror du känner för mycket att du måste vara så himla rolig hela tiden. Ja din blogg och dina vloggar bygger på humor, men jag tror det finns mer i dig än enbart humor. Det är ok att varva med lite ”tråkiga” vardagsinlägg ibland också. Eller så får du kanske helt enkelt nöja dig med att i vissa perioder kan du inte pumpa ut flera inlägg varje dag för inspirationen finns helt enkelt inte där. Vill du hellre ha kvalité än kvantitet är det kanske bättre att göra så. Jag som läsare kan dock sakna de där lite mer vardagliga inläggen ibland. Humor-Clara är rolig och toppen på alla sätt och vis, men ibland blir det lite för opersonligt och distanserat, om du förstår hur jag menar.