God söndag, blög readurz. Är påväg till stan igen för att hänga med under Lilla och Mellanvarvet och twittra och instagramma och dela ut priser osv osv.
Förra året vid den här tiden kunde jag inte resa mig ur sängen utan hjälp. Mina ljumskar kändes ungefär som något som fastnat i en bilkross.
I år var det lätt. Jag flög upp o ba HALLOJ!!! Och sen flög jag ner igen för att jag hade rätt gosig träningsvärk i låren och dessutom ett värkande knä. Men det är ett sidospår.
Kolla! KOLLA! Jag gjorde det. Omajgod. 21 kilometer. Och det kändes inte ens svårt? Nä skoja bara. Det var SKITJOBBIGT. Men fram till typ 16 kilometer så kände jag mig… knappt… trött..? Fast så får en inte säga för då är en en jävla hurttönt och blir hatad. Ah well. Kanske värt det.
Kolla! KOLLA! Familjen Henry Korkskalle Hurtbulle! Look at those happy faces. De har ingen aning om hur dåligt de kommer att må 19 kilometer senare. Naw.
Kolla! KOLLA! Avslutade dagen med det bästa som går att få i sig efter en halvmara. Thaimat!!!!!!!! Jag tänker låta mina åtta utropstecken tala för sig själva.
Heja alla som springer idag! Vi kanske ses.
Åt inte ni thimat efter förra Göteborgsvarvet också? Mvh stalker
Jo! Tradition!
Jag såg dig! :)
Den bästa dagen i mitt liv, då jag träffade dig, du gillade min bild på instagram, du kände igen mitt namn, och jag tog bild med dig två gånger, jag smygfotogarferade dig, nuddade din rosa fluffiga kofta i smyg, grät. Thanks! <3
Och en grej till! Jag började kalla dig Clara, och inte Clara Henry, för att det ska låta som att vi är bff…