Igårkväll klockan halv elva insåg jag att mjölken var slut. Ve och fasa!!! tänkte jag och sprang snabbt som fan till coop innan de stängde.

Kom in. Gick förbi grönsaksdisken. Såg… det här:

Kvällen andra ve och fasa var ett faktum. Om jag någon gång får möjligheten att sätta ihop min mardrömsföda så kan jag bara säga nej, jag är ledsen, men den är redan uppfunnen.

Jag gillar kaffe. Kaffesmak, däremot. När jag var 16 köpte jag en gång en chokladkaka med lattesmak. Mums! tänkte jag. Krängde den på en eftermiddag. Klarar inte längre av någonting alls som är smaksatt med kaffe. (Förutom kaffe. Mmmh. Kaffe.)

Och kokos. Ska vi prata om kokos? Ska vi? Shall I even? Ska vi diskutera att lukten av kokos alltid ger mig bevis på att mina kräkreflexer fungerar galant? Ska vi diskutera att smaken av kokos är ungefär lika tillfredsställande som om jag skulle toppa morgongröten med bajs? Ska vi ens gå in på fenomenet ”kokosvatten”, som jag dock hellre skulle vilja kalla råttgift?

Nä. Det ska vi inte gå in på. Allt ni behöver veta är att jag aldrig tidigare  varit så förbannad när jag lämnat en matbutik.

Hej meine kleine gummiplommon! What’s up. Jag ligger i sängen och svettas lite.

Bra sak: igår följde jag med Anton till Norrköping. En av hans bästa vänner fyllde år och skulle firas. Det var sjukt kul. Har träningsvärk i båda vaderna och kan verkligen inte hitta någon annan anledning än att det beror på att vi dansade så himla mycket.

Vi var på en herrgård utanför stan och det var SÅ MYSIGT OCH IDYLLISKT att jag inte ens kan!!! I can not even. I can not. Fick dessutom kvällens (och sommarens) (tack gud för att det typ inte finns myggor i storstäder) första myggbett efter tio sekunder. Ändå värt.

Dålig sak: Vaknade imorse med lätt huvudvärk efter att ha somnat sent och druckit för lite vatten. Smakade fortfarande lätt av öl i munnen och luktade lite rök i håret. Här vill jag att första känslan i kroppen skulle varit ungefär såhär:

”Borde nog druckit ett glas vatten innan jag gick och lade mig. Totally worth it doe. Gud vad kul det var igår.”

Men så kände jag inte. Det där var känslan som jag med rätt stor ansträngning fick dra fram ur hjärnan, för att få bort den första känslan av… obehag. Ångest och ett stort, överväldigande obehag. Fet bakisångest, utan bakfyllan.

Återigen ett fett stort jävla tack till den som drogade mig efter Guldtuben i maj. Tack för att jag alltid kommer förknippa smaken av alkohol och lukten av utekväll med ångest och rädsla. Trodde att dessa känslor skulle sluta uppstå  efter några utekvällar. Inte än, uppenbarligen.

Fuck you.

Hej blöggys. Det är fredag! Vad gör ni? Jag sitter i taxin. Mot Sveriges Radio. För att spela in mitt Sommar i P1.

Det känns ärligt talat överjävligt. Slutade för länge sedan bry mig om vad andra människor tycker om mig, men hur mycket jag än försöker kan jag inte skaka av mig känslan av att Sommar är så prestigefyllt. Jag måste ha något att säga. Har jag det..? Jag vet inte. Enligt mig har jag det. Men enligt alla andra? Jag borde inte bry mig. Men det gör jag.

Lyssnar på Timo Räisänen här i baksätet så nu fear:ar jag no darkness i alla fall.

Heja mig.

Hej blögreadurz. Här sitter jag och ser ut att sakna 80-talet.

Vad händer med mitt hår. Jag vet inte. Ingen vet. Det ser förjävligt ut. Lite härligt ändå.

Ni vet det här med min konditionsrelaterade ångest inför Göteborgsvarvet? Jag fick ett fix förra veckan och satte upp ett träningsschema. Jogga två gånger i veckan, ett kortare och ett längre pass. As-ambitiöst. Tänkte att nu jävlar.

Sprang två gånger. En gång i fredags och en gång i söndags. Nu är jag sjuk igen. Nice.

Skulle egentligen sprungit igår men kände mig lite för hostig, så jag avstod. Bra val, Clara, för idag vaknade madame herself med snor ända från näsgångar till hälsenor (typ) och en hals som var lika slemhostig som en kedjerökande manet.

För i helvete, kroppen. Det där är helt fel reaktion. När jag börjar motionera ska jag börja må BRA. Är det så svårt att fatta. Ughhhhhh.

Aja. Har asbra eyeliner idag i alla fall, så livet är inte helt värdelöst.

Syns det ens? Jag vet inte. Jag vet inte mycket. Har faktiskt precis skrivit en sida i min dagbok om hur lite jag vet om olika saker i livet just nu. Helvete vad filosofisk jag är idag. Måste skärpa mig.

Hej bloggy. How’s it going. I’m good. You know, just living the life of a famous author superstar.

Dvs… stressar sönder. Idag kom dagen som jag redan innan jul visste skulle komma. Dagen då det slog mig att jag har deadline på söndag, åker till Lund ikväll för att föreläsa imorgon och sen har Henry-besök i Stockholm hela helgen och INTE. ÄR. FÄRDIG.

:-)

Jag som var så cool och självsäker igår. Jävla skit.

Här sitter jag nu. Äter pre-Lund-middag innan jag måste åka till flygplatsen och markerar allt i mitt utskriva manus som jag inte är nöjd med.

Ändå en härlig känsla att vilja skriva om två (av 6) hela kapitel. NOT!!! Hahaaaa gotcha reeeaaal good!

Ah well. Det kommer bli en bok oavsett. Såvida inte min Dropbox, där alla filer ligger, kraschar. Näe. Sluta se på mig sådär, ödet. Snälla gode gud låt inte min Dropbox krascha.