Followers, NU DRAR JAG TILL INDIEN!!! Eller ja. Jag sitter på flyget. Detta är tidsinställt. Hehe.

Eftersom jag inte vet hur mycket jag kommer kunna blogga där nere (även om jag ska försöka få upp så många inlägg som mänskligt möjligt) tänkte jag, medan vi boardar vårt plan, slänga upp en liten fråga till er gällande min bok.

För någon månad sedan fick ni rösta vilket omslag ni tyckte bäst om. HOLY SMOKES vad engagerade ni blev. Asroligt. Nu har vi valt bild, gjort lite ändringar, och nu behöver vi era åsikter igen:

Vilket av dessa två omslag gillar ni bäst?

Enda skillnaden är alltså rubriken. Vad gillar ni bäst – rött eller svart? Varför?

Jag har även denna gången en ganska klar uppfattning om vad jag tycker, men grejen är den att jag och bokförlaget tycker olika. He he. Så, I’ll love u 4 ever and ever om ni känner för att tycka och tänka kring detta.

Nu: Indien. Hejdå.

Hej bloggreadurz.

Hur mår ni?

Jag och mitt babyhår sitter och äter överbliven morotskaka.

Kom precis hem. Min hjärna är mos. Kan inte tänka klart. Är så trött att det är el cray cray.

MEN HOPPSAN SA!!!!! Vad är det där? Varför är hela min vänstra överarm blodig, varig och täckt av plastfolie? Och VAD I HELVETE är det där SVARTA SOM SER UT SOM EN TATUERING????

Det är det. En tatuering. Det är en tatuering. Det blev en tatuering. Idag tatuerade jag mig. Jag är tatuerad. Ursäkta.

Tänkte egentligen inte visa förrän i min vlogg på måndag, men för i helvete. Jag har blivit nålhuggen under fyra timmar idag. Måste ju få visa någon mer än min anti-tatuerings-mamma. Ni får en smygkik. Ser ni vad det är?

Den är inte helt färdig, trots att jag låg på en och samma tatueringsbrits mellan klockan 1130 och 1630 idag, så ska tillbaka och fixa det sista om några veckor. Skulle egentligen kört hela vägen fram till 17 men alltså, testa för all del själva att hugga lite nålar i underarmens gäddhäng. Med andra ord: jag låg och vred mig i plågor, så fick sluta en halvtimma tidigare.

Gör det ondare att föda barn än att tatuera sig ska jag fan aldrig ha barn.

Äter alltså överbliven kaka för att förhoppningsvis bli så sockerchockad att jag tillfälligt glömmer bort att jag kommer dö med den där saken på armen. Förväntar mig att överrösas med rosor och komplimanger om hur vacker den är. Eller ja, det lilla ni fått se i alla fall. Tack på förhand.

God måndag followerz. Watcha doin? Sitter hemma och slänger i mig lunch för att hinna skriva så mycket som möjligt idag. Bok-deadline på söndag!!! Mindre än en vecka kvar!!! En del av mitt innandöme dör av bara tanken, medan de andra delarna hoppar omkring och dansar hula-hula. Så känns det, ungefär.

Häromdagen sa jag och Johanna att vi skulle gå upp tidigt och ta en långpromenad. Vi gick inte upp tidigt. Vi tog ingen långpromenad. Däremot gick vi ut i skogen, var där i tjugo minuter, började frysa, gick hem och åt kakor.

Såhär glad var jag innan jag började frysa.

Såhär glad var Johanna.

Alltså. Okej. Paus. Jag kan inte se allvarlig ut på bild utan att se ut som en idiot. Förutom när Johanna fotar mig. Jag blir alltid assnygg när Johanna fotar mig. Hon behöver berätta hur hon gör.

Det stod en julgran i skogen. Va.

Igen. Hur fan lyckas hon. Och nej, mamma, om du läser detta, jag har inte en ring i näsan, det är en optisk illusion.

Meta-selfie.

Alla bilder är Johanna Petterssons (trots att jag tagit typ hälften av dessa lol) men hon är asduktig fotograf och har fotat för bl.a. Veckorevyn så sitter det nån gubbe eller gumma därute och behöver en stillbildsfotograf så boka henne!!! Typ HÄR.