Okej. Så idag var jag på vårdcentralen på nytt.

Ändå ganska taggad. I september fick jag ju njurbäckeninflammation, vilket ni hängivna blogreadurs säkert minns (om inte – klicka här). Det löste sig, allt blev bra, men på återbesöket visade det sig av en slump att jag hade onormalt låga järnvärden. Hade länge funderat på om jag har järnbrist, eftersom jag måste sova minst åtta timmar för att ens orka ta mig upp på morgonen. Jobbar jag kväll måste jag ha förmiddagen ledig, annars pallar inte kroppen, och jag kommer ändå behöva ta en powernap vid 15 för att jag är så fruktansvärt jävla skittrött. Det kändes som att hur mycket jag än sov så var jag fortfarande helt mörbultad.

Så jag fick medicin: ett receptbelagt järntillskott, som dessutom skulle hjälpa kroppen att ta upp järn lättare. Började äta dem och upplevde ingen superstor skillnad, mer än att jag plötsligt, efter några veckors pillerknaprande, kände mig… normal. Som en människa igen. Jag blev trött på kvällen men var pigg på dagen. Jag kunde till och med jobba över, och inte känna mig sliten alls dagen efter. Skitskönt.

Åt tabletterna i drygt två månader. För två veckor sedan tog de slut. I början kände jag ingen skillnad, men de senaste dagarna har jag börjat bli trött igen. Plötsligt funkar inte åtta timmars sömn. Plötsligt funkar inte en åtta timmars arbetsdag utan minst en powernap. Så nu var det dags för ännu ett återbesök på vårdcentralen.

Och nu, 200 kronor och fem minuter i ett läkarrum senare, känner jag mig som på bilden. Besviken. Trött. Irriterad.

Jag fick inte ta något blodprov, trots att det var vad jag hade bokat tid för. Det kunde jag tydligen bara göra på morgonen, så jag måste komma tillbaka för ännu ett nytt besök. När jag sa att jag börjar bli utmattad igen, skrattade läkaren åt mig. Hon sa att järnet inte försvinner ur kroppen på två veckor. Nähä. Då är väl tröttheten bara något som jag hittar på :–)

”Äter du kött?” frågade hon mig. Nej, svarade jag, jag är vegetarian. ”Hur ska du då kunna få järn i dig?!”. Well, järntillskotten har funkat helt underbart. ”Men du kan inte bara äta massa tillskott! Äter du fisk?”. Nej, jag är vegetarian. ”Du måste äta fisk! Äter du blodpudding?”. Nej. Jag är vegetarian. ”Nähä. Vad ska du göra då, då?”

Jag bokade tid för att få hjälp. Jag betalade inte ett läkarbesök för att någon skulle skratta åt mig och vifta bort mina upplevelser som placebo. För varje gång jag besöker en vårdcentral så tycks mitt förtroende sjunka mer och mer. Som den gången jag hade svinkoppor i 6 månader och inte fick antibiotika för att det, enligt läkaren, bara var akne. Eller som den gången jag hade brännande nässelutslag över hela kroppen, varje dag i ett år, var på vårdcentralen tre gånger och blev hemskickad alla gånger, utan något lindrande men med rådet att ”försök stressa lite mindre” (det visade sig senare vara mina p-piller som låg bakom det hela). Eller som nu senast, när jag gick till akuten med njurbäckeninflammation och möttes av en ointresserad receptionist som sa att jag borde gå hem och ta ett graviditetstest.

Svenska vården är skitbra. Jag skulle aldrig säga något annat. Jag betalar mer än gärna högre skatt för att alla ska ha rätt till billig vård. Men jag är så fruktansvärt jävla trött på att aldrig bli tagen på allvar.

Hallå! Jag lever!

Jag dog alltså inte igår när jag skulle se skräckfilm på bio. Tror inte ens att Det vita folket var en skräckfilm. En ganska oläskig skräckfilm i så fall.

Filmen handlade om Alex som tas in på förvar eftersom hon är papperslös. Sjukt intressant idé men ingen vidare händelseutveckling. Två av fem nässprayar, men det kan också vara att jag är för fulkulturell för att fatta.

Något som mitt fulkulturella ego däremot uppskattar är följande:

Hallå där. Jag hänger i ett helt skyltfönster på Akademibokhandeln i Stockholm!!! Hur coolt är inte detta. Tänk hur många som går förbi där varje dag. Tänk då hur många av dessa som har mens när de går förbi. TÄNK.

Nu ska jag ut och äta restaurangpizza. För att det är tisdag. Och inget speciellt jätteroligt brukar hända på tisdagar.

Kolla thumbnailen. Jag är aldrig så lik en trött dödskalle som jag är när jag gör den minen. En trött dödskalle med bra ögonbryn. Det är jag det.

Var så orolig inför att lägga upp denna videon. Antagligen helt omotiverat, men tycker alltid att det är så mycket svårare att göra videos som enbart baseras på reaktioner, snarare än ett skrivet manus. Vet inte hur det blev? Det mesta var ju gott, liksom? Ah well. Nu kan jag bocka av ”testa konstigt godis” från listan över klassiska saker som varje youtuber bör göra.

Ikväll ska jag på galapremiären av Det Vita Folket! SÅ TAGGAD. Det var längesen jag var på galapremiär. Fast har ingen aning om vad den handlar om.

Brb. Ska googla.

Aj då. Det är tydligen en skräckfilm. What the fuck. Varför sa ingen något. Jag hatar skräck. Tack då.

Hej blögreadurs.

Idag har jag på mig en sån påklistrad bh. Det är det bästa jag gjort sedan i förrgår när jag klämde en finne så perfekt att det liksom ploppade ut och satte sig på badrumsspegeln. Båda sakerna, bh:n och finnen, är något så fruktansvärt tillfredsställande. Bh:n ser visserligen ut som två råa kycklingfiléer med celluliter, och var det dyraste jag någonsin köpt i underklädesväg, men är så jävla skön. Har tidigare bara haft den under obekväma klänningar som är djupa i ryggen, men nu har jag den under en helt vanliga t-shirt. SÅ JÄVLA SKÖNT! Ryggen är helt fri! Inga axelband som jävlar sig! Som sagt: bästa jag gjort (på 48 timmar).

Idag gjorde jag detta. Därav kycklingfiléerna. Blev fotad av Sussie Mellstedt! Varför? Well, hon ville ha portfoliobilder och jag ville ha pressbilder. Win win. Här blir jag sminkad av Mathilde Hylander. Eyebrow goals på henne.

Och så blev det tyyyyyyyp såhär:

Bortse från att jag ser ut som att jag inte sovit på en vecka. Men hallå!! Tjena kexet!!! Står du här och smuuuular elläääärr! Blomsterkransen var så jäkla fin. Men helt enorm. Och jag har dessutom världens minsta huvud. Ingen match made in heaven. Dessa bilder tog Amanda Lindholm, som stylade med kläderna.

… och denna tog Mathilde, som fixade sminket. Känns ändå bra att jag kan bära upp en midsommaroutfit när som helst på året. En vet aldrig vad den globala uppvärmningen kan ställa till med, menar jag.

Får förhoppningsvis bilderna av Sussie om några dagar! Så taggad!!!!!!!! Har inte fått se något själv. Alls. Är. Så. Jävla. NYFIKEN.

Nu ska jag fortsätta njuta av mina kycklingbröst. Gokväll.

Hello followers. Idag åker jag till Gnosjö och Värnamo och skriver mitt namn i era böcker!!! Kommer bli kul. Har aldrig varit i Gnosjö. Ska till och med sova över i denna världsmetropol. WowowEEEEEWAAAAA.

Igår kom ny vlogg!! Eller snarare, tre veckor gammal vlogg, som skulle kommit ut igår, men som råkade komma ut för två veckor sedan för att youtube krånglat så himla mycket för mig de senaste veckorna. Så ni som sett den får helt enkelt se den en gång till. Sabina Ddumba är skitcharmig oavsett hur många gånger den ses.

OCH INNAN NI GÅR! (nu kände jag mig som nån lärare som precis sagt att klassen kan sluta tio minuter tidigare, alla elever flyger upp och springer ut ur klassrummet och läraren kommer plötsligt på att hon har något asviktigt att säga men det är för sent för alla är borta och läraren står ensam kvar och en allena tår faller sakna ner för hennes kind när hon inser att hennes viktiga information är något som hennes elever give not one shit about)

Igår kom sista avsnittet av Konsten att få sin mamma att gråta ut på SVT Play! Wazzaaaaaa. SISTA. Supersorgligt. Men det är ett jättebra avsnitt. Den som inte shippar mig och Victor efter detta måste ha något fel på hjärnan. Klicka HÄR eller på bilden för att komma till avsnittet!