Det roligaste med facebook är när ens ego är inloggad, så kan man chatta med sig själv.

Hej Clara!
Amen tjabba. Vad händer?

Not much. And you?

Samma här. Snackar med mig själv typ.

Fan vad ball du är.

Vet.

Ja just det. Jag var ju i Stockholm i helgen.

Här är då en herre i slips och ganska många andra. Vi väntade på tåget.

Och här har vi mitt ytterst välsmakande resesällskap: Astapasta med ost och skinksås!

Här har vi min vän Stephen. Han är äkta 08:a och snackar stockholmska med dialekt och vi gick på pardejt – han med sin kamera och jag med min. Han var cool as fuck, för så stod det på hans tröja.

Här har vi tre Uppsala-bor som jag aldrig träffat tidigare men som var jättetrevliga. Vi åt baklängesmiddag, med efterrätten först, och lyssnade på livemusik på det gosigaste café jag någonsin varit på.

På söndagen åkte vi hem. Så här såg det ut när vi åkte hem, typ:

Asta har gjort videon för hon är mer eller mindre bäst på sådant.

Tjolahopp!

Hola readerZ!

Imorgon står jag på Svenska Mässans gymnasiemässa mellan kl 8 och 12. Snälla 96or, ge mig en egoboost och kom och hälsa på mig i Ingrid Segerstedts monter!

Yup, har inte mycket mer att säga. Ska a bättre när jag kommer hem, då ska ni få se bilder från Stockholm. Latero!

Skulle precis sätta mig och skriva detta inlägg när jag insåg att det saknas ett träd utanför mitt fönster. Det har stått en björk där sedan vi flyttade in, alltså för 15 år sedan, och nu är den borta. Vet inte vart det tagit vägen, och än mindre när.

Konstigt.

Till saken:
Tänkte egentligen bara skryta lite om mitt senaste tillskott bland twitterföljare:

Alltså SVTKarlsson.

Alltså Jonas Karlsson.

Alltså SVTs Jonas Karlsson på SVT-sporten.

Jag är till och med mer blown away än den gången Yoko Ono började följa mig.

Sedan insåg jag att fru Ono börjar följa alla som följer henne, den viljelösa kossan.

Så, ja. Detta är stort.