Här är dagens vlogg. Jag färgar håret och är, efter att den existerar på youtube i två och en halv timma, enormt irriterad på alla Sveriges besserwissers till barn.

Tydligen färgar jag håret fel. Jag ber TJUGOSJU gånger om ursäkt. Det var INTE meningen att sätta igång tidtagaren INNAN jag applicerade färgen för att slippa kladda ner mobilen med färg och därmed låta färgen sitta i fem minuter, istället för att börja klocka EFTER att jag applicerat och låta det sitta i tre minuter. FÖRLÅT. Hur ska jag någonsin kunna återgälda er dessa fem bortkastade minuter?

https://www.youtube.com/watch?v=C7hRtzywCXY” width=640 height=360]

Det faktum att jag ska ha mens när som helst gör mig inte direkt mildare. Jag insåg nyss att jag faktiskt sitter och är irriterad på barn som säkert är minst fem år yngre än mig. Wow. Stabilt. Varsågoda för underhållning.

Jag har färgat mitt hååååååår!!!!! Ao mao gaaaooooooddddd

Var med i Metro Mode Makeover igår och blev stylad av Petra och Caroline på Metro Mode. Bad om att få en lite röd nyans i mitt hår, som jag haft innan, och det blev SVINSNYGGT! Nästan lite åt det rosa hållet?

Här är en lista på fem saker jag känner mig som med mitt nya hår:
– assnygg
– djärv och vågad (jag färgar aldrig håret okej)
– sockervadd (om sockervadd var lite mindre rosa)
– en mänsklig enhörning (om enhörningar kunde anta mänsklig skepnad)
– … sa jag snygg? Snygg.

Häromveckan debuterade jag som krönikör på Veckorevyns startsida. Det var så fett!!! Jag fick så mycket fina ord, ni är ju bäst allihopa, pusspusspuss.

Ni som inte läst krönikan, här har ni den i sin fulla prakt med lite fint bakgrundsmönster:

När jag var 13 år debuterade jag som krönikör på Göteborgspostens ungdomsredaktion Graffiti. Där skrev jag en fyra, fem, sex krönikor och sedan har jag inte gjort det ever since. Förrän nu.

Idag debuterar jag som krönikör på Veckorevyns startsida och har plitat ner lite tankar kring sånt som växer i armhålorna.

Och till de orden får ni en fullkomligt meningslös bild som jag precis tog här vid köksbordet. Min armhåla ser lika len ut som en babyrumpa. Vad fan, håret. Den som vill läsa kan klicka sig in HÄR!

Jag kommer bli förkyld när som helst. Jag bara känner det. Min hals kliar och lungorna får mig att undra om det kan vara lögn att jag aldrig rökt i hela livet. Sitter i min nya jumpsuit, hostar, lyssnar på Oscar Peterson-jazz och är ändå glad, för det passar så himla lägligt att jag blir sjuk när vi inte har inspelning nästa vecka. YESSSSS.

Idag filmade vi med mitt nya favoritband State of Drama!

Från vänster: bandet, producent-Carin, Stefan Koros krull, fotograf-Sebbes fötter och Slenderman (aka regissör-Noffi) (som inte alls tycker det är kul att vi kallar honom Slenderman).

Johanna tog denna fantastiska bild på oss. På gitarr-Rickards förslag gjorde vi duckface. Det var ett fint ögonblick i mitt liv.

Så himla supermysiga! Vi bakade och pratade Mello, Harry Potter och försvunna bandmedlemmar. Avsnitt nummer fyra, meine kleine dames et messieurs. Ni har något fantastiskt att se fram emot.

Nu ska jag äta osthjärtan. Trevlig fredagskväll. Hejdå.