En halvtimme innan the Prodigy skulle spela kommer en kompis upp till mig och säger att han kommer om 30 minuter, han ska ”bara köpa en öl”. Polisen har stängt ner vårt lilla område och tält, och nu ska alla besökare dela på en bar. Anledningen uppges vara ”överservering” och polisen ber oss myndigt att bege oss elsewhere. 

Sedan händer två saker: 1. All alkoholförsäljning tog stopp (polisen igen), med tre timmar kvar av festivalen. 

Helt vanlig kö till langosståndet.

2. Rave-kulturens fadersfigurer The Prodigy gick på den stora scenen.

The Prodigy-trion är nu runt fyrtio år. Det märks nästan bara genom att man kan skönja en prestationsångest på scen, en rädsla över att de kanske inte är tillräckligt explosiva där uppe. Keith Flint ser ut att vara lite rastlös och nervig ett tag. Det kompenseras med många arenarockshopp i luften och ”Are you fucking ready?????”. Har man kommit till Dans Dakar för att se the Prodigy så får man exakt det man längtat efter. Alla sjunger med i texterna och nostalginivån når sin absoluta peak. 

//Vendy