I efterskalvet av Way Out West faller man alltid in i en känsla av att festivalsommaren är slut. Det har dock aldrig stämt. Popaganda har sedan starten utgjort ett rakt igenom högkvalitativt alternativ till allt det där man tror att Way Out West är: soundtracket till de första höstdagarna, till sensommarljuset. Det absolut bästa med Popaganda som festival är dock att det är komprimerat. Det handlar aldrig om att springa runt och ”hitta” sina akter. Det handlar inte om att kliva omkring i blindo med en rinnande langos-pjäs i handen och flacka efter nästa akt. Det näst bästa är musiken. Det här är fem akter man absolut inte får missa i helgen: 

1. Sibille Attar
Känn Sorg För Mig, Stockholm. Håkan Hellström är inte ensam på området om att omvandla sina egna sorger till fantastiska popsånger om hur det är man befinner sig på ställen man inte vill vara på i livet. Sibille Attar – uppvuxen i Örebro – är en av landets mest intressanta artister de senaste åren, och hennes fullängdsdebut Sleepyhead är redan ett av årets mest finstämda album. 
Spelar: Lördag 16.30

2. Amason
Para ihop indieeliten i en gryta och låt dem göra vad de vill. Amason låter som ett hijackat Fleetwood Mac i en ganska unik förening med The xx.  Jag intervjuade dem igår och pratade om hur de ser på sig själva. 
Spelar: Fredag 15.45

3. El Perro Del Mar
Har man någon gång hört Sarah Assbrings röst har man hört hur det här landet kan fostra ganska unika artister som inte kompromissar med sina ideal. Det är lätt att älska El Perro Del Mar, och det finns ingen anledning att inte göra det. 
Spelar: Fredag 21.00

4. Makthaverskan
Nej, jag vet inte heller hur många gånger man kan nämna Göteborg och pop i samma mening för att beskriva nya band. Men det går inte att blunda för geografiska faktum. Makthaverskan är det man behöver när man fortfarande vill tro på att Broder Daniel kan återförenas. 
Spelar: Lördag 14.45

5. Håkan Hellström
Sveriges största och mest omdebatterade artist ställer sig på scenen klockan 21 på lördag, och vi vet hur det blir vid det här laget. Vi vet var vi har honom och vi kan aktens dramaturgi så väl nu att det känns som att han spelar innanför ens eget huvud. Men det spelar ingen roll. Inte när tårarna rinner, inte när han med darrande hand fortsätter vara det här landets mest säregna och sköra artist. Att han gått från popsjtärna till rockstjärna är en sak, men att han fortfarande gör största möjliga konst av sina känslor är allt man någonsin behöver veta. 
Spelar: Lördag 21.00

Popaganda år 2013 ser så här på förhand ut som en festival för alla som gillar att bada runt i sorgesånger över förlorad kärlek, tid och ungdom. 

/

Mathias Jensen