Efter fjolårets publiksuccé ökar Storsjöyran i Östersund antalet festivaldagar från två till tre. För Andrea Wiktorsson blir det tionde festivalen som bokningsansvarig. 

Andrea började på Storsjöyran 1992 som 18 år gammal sommarjobbare, och har sedan dess blivit en av Sveriges få kvinnliga festivalbokare. Vi frågade henne vilken betydelse Storsjöyran har för de boende i regionen.

Vilken betydelse skulle du säga att Storsjöyran har för Östersundsborna och regionen? 
– Många har växt upp med festivalen och ser den som en källa till stor glädje som stolthet. Det finns ett talesätt som går ”I Jämtland delar man in året i före och efter Yran”. Det säger väl en del! 

Hur ser blandningen boende/tillresta besökare ut?
– 60/40 ungefär.

På vilket sätt återspeglas detta i bokningarna? 
– Inte på något särskilt sätt. Möjligen att den starka regionala förankringen speglas i att vi alltid har värnat om ny lokal musik. Annika Norlin tog till exempel sina första steg som artist med Hello Saferide på vår minsta scen för många år sedan.

Hur har festivalen ändrats under dina tio år på tronen? 
– Hela musikbranschen har ändrats väldigt mycket, och med den också festivalen. Så det är svårt att ge ett kort svar på det. Men Lady Gaga 2009 betyder förstås fortfarande mycket för festivalens internationella renommé. Om man ska peka på en specifik bokning som blev en milstolpe.

Till hur stor del går du på din egen känsla respektive vad er målgrupp efterfrågar?
– Rätt stor del på egen känsla.  När man har tur överensstämmer den med verkligheten.

Vilka artister ser du själv fram mest emot i år?
– Prodigy har en helt galen produktion, så det ska såklart bli en mäktigt upplevelse. Annars är det ofta artister på de mindre scenerna jag försöker hinna se. I år till exempel Say Lou Lou, Little Jinder och Alice Boman.

Har du några förhoppningar kring vad Storsjöyran är om ytterligare tio år?
– Att den fortfarande är en festival som varje ny generation besökare känner att den är just deras. 

Vilka andra festivaler går du själv på i sommar?
– Way Out West och Popganda är tanken. Stockholm Music & Arts hade varit kul, men våra festivalhelger krockar tyvärr.

Storsjöyran pågår mellan 31/7 och 2/8.

Lördag. Festivalens sista dag bjöd på spelning med Nordpolen, som även till denna festival tagit med sig sin dansare. Tänk lite som en tranceversion av Bez. Lokala rockakten Grande Roses drog fullt hus samtidigt som Ulf Lundell, iförd shorts, framförde sina hits från stora scenen. Senare fixade tiomannabandet Discoteka Yugostyle nattens Balkanparty samtidigt som Alice Cooper introducerade publiken för alla Spökhusets hyresgäster. Skräckrocklegenden hade, utöver sin väl tilltagna katalog, plockat med sig boaormar, giljotiner, elektriska stolar, tvångströjor, skellettsjuksköterskor och tre meter höga Frankensteinmonster. Men det var först vid gravskändningen till coverkavalkad som det blev läskigt på riktigt. I syfte att återuppväcka sina insomnade vänner tolkade Cooper låtar från The Doors, Jimi Hendrix, The Beatles och The Who. Men det allra märkligaste inslaget under Storsjöyran och något som saknar motstycke i festivalsverige är en bokning som återkommer varje år. Akter krockar hela tiden med varandra på de sju scenerna, men vid midnatt på lördagen finns bara plats för Jämtlands president, Ewert Ljusberg, som håller sitt tal till Republiken. Under lördagens tal blandades lika delar buskis och solidaritet med ljudet då en majoritet av festivalens 39 000 besökare samlats för att vråla följande: ”JAMTLAND, JAMTLAND, JAMT Å STÄNDUT”. Det här är hundra procent sant och om ni inte tror mig kan ni se talet i sin helhet här.

Det var allt från Ewert och Storsjöyran 2013/ Sara-Märta Höglund

I fredags kickade Storsjöyran igång. Yran är lite som en mix av festival och stadsfest. Området ligger mitt i centrala Östersund och bokningarna spretar ordentligt, men det är genomgående hög kvalitet och bra stämning. I år firar festivalen 30 upplagor (!) och helgens stora dragplåster heter Alice Cooper (!). Senaste veckan har en stor del av den lokala mediebevakningen handlat om hur svårt det varit för festivalledningen att få tag i den tama boaorm Cooper vill ha i sin loge (problemet ska nu vara löst). Om skräckrockaren även fick det tips om länets bästa golfbana han också plitat ner på ridern framgick tyvärr inte. Men mer om Cooper och Co i morgondagens inlägg, här är fredagen i bilder!

Misslyckat försök till tumme ner, då Lilla Namo ställt in.

Rutiga skjortor på Bad Religion. 

Sibille Attar var så bäst så jag vet inte vad, tycker nästan lite synd om alla artister som ska spela efter henne under den här festivalen.  När bilden togs sprakade ett fantastiskt framträdande av ”Come Night” igång samtidigt som Attar jonglerade med en trumpinne och på ett snyggt sätt bad en dude i publiken hålla käft, skills!

El Perro Del Mar gjorde också en grym spelning, tyvärr var det ganska glest med publik när hon spelade vid ettiden på natten. Tycker så mycket om Sarah Assbrings stil här med Snoopflätor och byxdräkt med nån slags konfirmationskåpe- /gospelkörsvibe (i brist på bättre beskrivande ord).

04.09, lördagmorgon. En lycklig festivalbesökare hittar en rimlig samling pant på vägen hem.

To be continued/ Sara-Märta Höglund