Vid lunchtid på fredagen var det ÄNTLIGEN dags för mig att se Shane Meadows (som bland annat gjort lysande This Is England) dokumentär om The Stone Roses. För er som inte känner till stenrosorna sen tidigare så harvade de på i Manchester i typ tio år innan deras monumentala debutalbum (som heter samma som bandet) släpptes 1989. Tror det är safe att säga att musikhistorien inte varit utan den här plattan, t ex tror jag inte att ett band som Oasis hade funnits i överhuvudtaget. Sen blev det i alla fall massa tjafs och det dröjde fem år innan den inte alls lika briljanta uppföljaren kom, det hela följdes av splittring. Tjugo år senare återförenas The Stone Roses och här startar Meadows porträtt av bandet och framförallt fansen. (Ni förstår hur bra ett album måste vara för att människor världen över fortfarande älskar ett band villkorslöst två decennier senare va?) Meadows följer bandet från presskonferenser till världsturné via rep på en bondgård nån stans mellan Liverpool och Manchester. Det hela blandas med klipp från deras tidiga karriär.

Gillar man deras musik är den här dokumentären 97 minuter ren njutning, kanske väl mycket gitarrjufsande sista kvarten. Lite synd är också att Meadows väljer att inte följa med på de tre sista turnéstoppen, då en av platserna är Hultsfredsfestivalen 2012. Några av höjdpunkterna är rektorn som försöker byta en anställds armband till Stone Roses första spelning som återförenade mot en fast anställning OCH sin bil. Hon avböjer dock. Eller arbetaren som lurat i chefen att svärfar fått en hjärtattack för att kunna gå på samma gig. Eller gåshuden som bilderna på folkmassorna från Spike Island ger upphov till, eller… ja ni hör, är man minsta intresserad av Stone Roses är det här inget annat än en fest.

Ps. Eftersom jag blev så peppad av den här filmen gjorde jag en spellista med mina absoluta Stone Roses-favoriter. /Sara-Märta Höglund