Igår lämnade någon in en bok på jobbet som inte tillhörde oss utan Södertälje Hallbibliotek, dvs Hall-anstaltens bibliotek.

Det såg inte ut att vara några fel på den, inte trasig, inte smutsig, en vanlig bok, så först tänkte vi bara skicka tillbaka den till Södertälje. Men så öppnade vi boken och såg insidan…

Ett utskuret hål ungefär lika stort som en Nokia 3310 var vår slutsats. Men frågorna var många; Är det här ett skämt? Att just en bok från en anstalt skulle ha ett gömställe i sig känns som en myt eller något som bara existerar på film. Och vem lämnade in boken? Vi såg inte vem som gjorde det, den bara låg där helt plötsligt. Tog personen med sig boken hem när hen blev utsläppt? Varför lämna tillbaka den och inte bara kasta den? Eller behålla den och ha ett bra gömställe hemma? Vem gjorde hålet? Det ser ut att vara gjort med något vasst och det får man väl inte ha på en anstalt? Frågorna var många och svaren få. 

De senaste veckorna har jag besökt några olika förlagsdagar, dagar då förlag och författare presenterar sina senaste utgivningar. De här dagarna kan nästan ge mig lite ångest då jag får tips på så mycket bra läsning och sen får panik över hur i h*vete jag ska hinna med att läsa allt när det redan är så mycket annat jag vill läsa. Och det kommer ju nytt hela tiden, varje månad varje år. Gaah.

Så jag måste erkänna att jag är rätt dålig på att läsa mycket av det allra senaste, jag läser det jag känner för vilket kanske är 2 böcker av årets utgivningar och utöver det läser jag böcker från andra år. Men jag är iallafall duktig på att lära mig namnen på titlarna som ges ut, så jag har lite humm om vad folk pratar om när de frågar efter ”Leif G.W Perssons senaste”. 

Men när författarna var där och pratade om sina nya fräscha böcker, Tom Malmqvist pratade om sin senaste bok I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, Cilla Naumann om Bära barnet hem, Jesper Weithz om Vintersystrar, Moa Gammel berättade att hennes pod Genier blivit bok, Aris Fioretos om Mary etc mm osv. Av alla dessa svenska utgivningar var det bara en jag blev riktigt sugen på att läsa; Kerstin Norborgs bok Marie-Louise.

Den handlar om Marie-Louise som var syster till den kände konstnären Carl-Fredrik Hill. Hon var yngre än honom och delade hans starka intresse för måleri och konst, men när Carl får bege sig till Stockholm och sedan också Paris för att måla, blir hon kvar hos familjen i Lund eftersom familjen inte tror på henne och hennes konst. Först efter broderns psykiska sammanbrott får Marie-Louise tillåtelse att resa till Paris för att hämta hem sin bror. Paradoxalt nog blir detta Marie-Louises första riktiga möjlighet att ge sig ut, komma bort från det instängda huset på Skomakargatan.

Kerstin Norborg berättade så intensivt och levande om denna bok, hur hon intresserade sig för Marie-Louise öde och ett hennes liv och passion som inte fick levas ut. Hon berättade hur hon har läst och studerat brev, anteckningar, målningar och annat för att få fram Marie-Louise berättelse. Jag blev alldeles tagen och fascinerad av denna berättelse, kanske just för att Kerstin Norborg själv verkade så tagen, men just också för att jag gillar när man ger röster till de som inte fått komma fram i historien. 

Av de utländska böckerna så var det iallfall tre som kommer ut i höst på svenska som jag fastnade för.

Patti Smith som skrev den extremt hyllade Just kids kom nu i september ut med sin nya bok M-train. M Train börjar på ett litet café i Greenwich Village som blivit som ett andra hem för Patti Smith. Vid sitt stambord i hörnet dricker hon kaffe, skriver i sin anteckningsbok och reflekterar över minnen, kärlek, kreativitet och det som har gått henne förlorat. 

Alvernas liv av Muriel Barbery som kommer ut på svenska nu i oktober. Jag hade inte läst Muriel Barbery innan, men efter att de berättat om den här boken och gått in på hennes författarskap gick jag direkt och lånade hennes Igelkottens elegans från 2006 (2009 på svenska). Det var en av de finare böckerna jag läst och jag blev helt… tagen… den fick mig att sitta och storböla i typ en halvtimme efter att jag läst ut den bara för att den var så fin, så intellektuell och så egendomligt sorgsen.

I Alvernas liv får vi följa två flickor. När vi lär känna Clara och Maria är de i tioårsåldern. Clara växer upp i en italiensk bergsby, Maria på landsbygden i Bourgogne, men deras verkliga ursprung är okänt. Båda två har speciella förmågor; Maria står i sällsam förbindelse med naturen och Clara visar sig vara ett musikaliskt underbarn. Det blir snart uppenbart att det finns ett mystiskt samband mellan de båda flickorna, och att de begåvats med sina övernaturliga förmågor av en anledning.

Thrillern Disclaimer av Renee Knight kommer ut på svenska i oktober. Det har varit en del hype kring denna redan och den har hyllats mycket utomlands med recensrioner som ”det bästa jag läst!” ”det mest spännande jag läst, kunde inte slita mig!”. Ja ni hör ju, gillar ni thrillers är det här boken som ska läsas. 

Handlingen låter såhär: En dag ligger en bok på Catherines nattduksbord. När hon börjar läsa inser hon med fasa att boken handlar om henne, och om en mörk hemlighet hon dolt i 20 år. Bara en annan person visste om vad som hände den där sommardagen, med den personen är död sedan länge. Bokens författare har dessutom byggt vidare på historien och det mardrömslika slutet gör Catherine panikslagen. Samtidigt som hon förstår att hennes enda hopp är att konfrontera sitt förflutna börjar hennes värld att falla samman.

Denna vecka, 24-27 september, är det dags för den årliga Bokmässan i Göteborg, eller ”årets höjdpunkt” som jag hört mässan kallas flera gånger. 

Ungern är årets temaland och det kommer vara fokus på ungersk litteratur. Utöver det kommer yttrandefrihet att stå i fokus. 2002 fick ungersk litteratur en mer framträdande roll i världslitteraturen med nobelpristagaren Imre Kertész, och motiveringen till att de blev temaland i år var ”den stora och starka litterära traditionen i landet”.

I SvD kunde vi dock idag läsa att arrangörerna fått en del kritik över att Ungern är huvudtema i och med deras agerande i den senaste tidens flyktingkatastrof. Arrangörerna har därför lovat fler programpunkter där det blir en kritisk diskussion om deras migrationspolitik.  

Så vad borde man göra, se och höra när man besöker mässan? Det är ett omfattande program (se programmet här) där bara seminarieprogrammet har 388 programpunkter med 780 medverkande. Utöver det har ni montrarna, flera scenprogram och olika temaavdelningar. Sen finns det restaurangavdelning och flera vinbarer… Hur ska man hinna med allt? Jag tänkte iallafall ge er 15 tips på intressanta seminarier indelade i olika teman som visar på att bokmässan är så mycket mer än en plats för författare att signera sina nya böcker på, platserna för samtalen hittar ni i programmet.  

För dig som är intresserad av vad som händer i världen:

Torsdag 24/9  Loretta Napoleoni – Islamiska staten     11.00 -11.45
Världsberömda terroristexperten Loretta Napoleoni deltar i ett samtal med Joel Ahlberg, Irakexpert på Folke Bernadotteakademien, om hur västvärlden bör hantera Islamiska staten.

Fredag 25/9   Europa på väg över högerkanten       13.00 – 13.45 
Medverkande: Anna-Lena Lodenius, Alice Petrén, Gabriel Byström. Under författaren och journalisten Lena Sundströms ledning diskuterar författarna orsakerna till och konsekvenserna av Europas högersväng.

Lördag 26/9    Vad är det som händer i Ukraina?   13.00 – 13.45            
Medverkande: Kalle Kniivilä, Anna-Lena Laurén, Peter Johnsson, Stig Fredrikson. Författarna diskuterar utvecklingen i Ukraina, vilka historiska orsaker som finns till konflikten och hur framtiden ser ut för Europas näst största land. 

Snack om yttrandefrihet:

Torsdag 24/9   Yttrandefriheten i framtiden   14.00
Brukas eller missbrukas yttrandefriheten i de sociala medierna, och vilka konsekvenser har det för kvalitetsjournalistiken?

Fredag 25/9 Den relativa yttrandefriheten    15.00 – 15.45        
Ian Buruma, nederländsk-amerikansk professor i mänskliga rättigheter och journalistik vid Bard College, har tidigare bland annat skrivit om filmskaparen Theo van Gogh, som mördades på öppen gata i Amsterdam 2004. Den ryskamerikanska journalisten och författaren Masha Gessen, som fick Svenska PEN:s Tucholskypris 2013, har ägnat flera år åt att bevaka Putin-regeringen. Hennes bok om Pussy Riot, Ord kan krossa betong, fick mycket uppmärksamhet och hon är även djupt engagerad i homosexuellas rättigheter i Ryssland. Hur ser Ian Buruma och Masha Gessen på tillståndet för yttrandefriheten i världen 2015? Vilka är utmaningarna, hoten och möjligheterna? 

Söndag 27/9    Hotad yttrandefrihet i Ungern      14.20 – 14.40     
Sedan Fidesz tog över makten i Ungern 2010 har det ungerska samhället förändrats. Medier tystas ner och kritiska journalister avskedas. Vad får det för konsekvenser för yttrandefriheten? 

För dig som vill höra mer om feminism och kvinnor:

Torsdag 24/9    Sexualpolitiska samtal     13.00 – 13.30    
Maria Sveland, Julia Hansen, Jenny Åkervall m fl i samtal om abortlitteratur, feministisk hämnd och filmbögar. 

Torsdag 24/9     Fula, skitiga och elaka – den nya kvinnan i litteraturen       15.00 – 15.45
Arbetslös, frånskild, alkoholiserad. Det växer fram en ny anti-hjältinna inom litteraturen, långt ifrån den behagliga, rättrådiga, lyxsökande och fysiskt attraktiva kvinnan som vi följt i böcker tidigare. Paula Hawkins delar sina tankar om den nya litterära anti-hjältinnan med journalisten och författaren Andres Lokko. 

Fredag 25/9  Feminismen, var står vi idag?    15.00
Märta Tikkanen var en frontfigur för kvinnokampen på 70-talet. Liv Strömquist för kampen vidare i sina bejublade serier. Hur långt har vi kommit? Medverkande: Märta Tikkanen, Liv Strömquist, Katarina Gäddnäs

Söndag 27/9  Det riktiga landslaget     15.00
I sommar äger fotbolls-VM rum i Kanada. Sveriges landslag har några av världens bästa spelare och har rönt stora framgångar de senaste åren – trots att herrfotbollen ständigt prioriteras. 

Litteratursnack:

Torsdag 24/9   Litteraturens värden    12.30
Skönlitteraturen har traditionellt tillmätts stort värde. Är värdet resultatet av en förhandling mellan olika aktörer?

Torsdag 24/9    Hur är det att vara kvinnlig författare i Ungern idag?     16.00 – 16.45
Vilken är kvinnans ställning och roll i det ungerska kulturlivet och i samtida ungersk litteratur? 

Fredag 25/9    Vad är unikt med nutida ungersk litteratur?     14.00 – 14.45
Finns det några drag som är helt unika för den nutida ungerska litteraturen? Teman som bara ungerska författare tar sig an? 

Lördag 26/9     Hur nära sig själv kan man gå?    14.00 – 14.45
Var går gränsen mellan fiktionen och det självupplevda? Författarna samtalar om sina romaner, nu aktuella på svenska, och om hur nära verkligheten man kan gå i sitt skrivande. Medverkande: Guadalupe Nettel, Milena Busquets, Sonja Schwarzenberger.

Söndag 27/9   Vem får vara med och hur?     13.00
Vad innebär mångfald i barnbokshyllan och varför är det viktigt att fundera kring representation? Hur sker gestaltningar och vad är viktigt att tänka på för att ge barn lika möjligheter genom litteraturen? 

Den 19e september gick den flerfaldigt bästsäljande författaren Jackie Collins bort efter flera års kamp mot bröstcancer. Hon är bland mycket känd som symbolen för tantsnuskeran på 80-talet och har gett ut över 30 böcker som sålts i mer än 500 miljoner exemplar. 

(Bild skamligt tagen från wikipedia)

Läs det igen, femhundramiljoner exemplar.. det är nog tillräckligt för att säga att man är en riktig jäkla powerwriter, även om det gäller ”tantsnusk”. Det ordet är förövrigt bara en svensk beskrivning, på engelska säger man att hennes böcker tillhör ”scandal, money, sex and power genre”.

Hon blev kanske först och främst riktigt känd för boken Hollywood Wives, 1983, som också blev en hyllad serie av Aaron Spelling. Man kan lätt summera att den innehöll mycket sex, makt och maktspel, vad annars liksom. Men innan det hade flera av hennes böcker filmatiserats och hennes syster Joan Collins spelade huvudrollen i både The Stud (1978) och The bitch (1979). Även om filmerna drog in pengar så gav de henne inte den framgången som Hollywod Wives senare gjorde.

Men något jag verkligen tycker Jackie ska ha en eloge för är sina boktitlar,  med namn som The Stud, The Bitch, Poor little bitch girl, The world is full of married men, Sinners och Lethal seduction så kan man ju inte anklaga henne för att inte stå exakt för vad hon skriver. Det är inget som är gömt i nån poetisk titel här. Rakt på sak. 

Trots att hon lidit av cancer i flera år har hon ändå fortsatt ge ut böcker i Santangelos serien, en kokbok med recept från böckerna 2014 (wow, smart sätt att spinna vidare på en lyckad serie) och en roman The Santangelos, 2015. Nu kanske inte den generationen jag tillhör har så många exemplar av hennes böcker i våra bokyllor, men besök närmaste bokhylla i erat föräldrahem så kan lova att det åtminstone står en bok av Jackie Collins bland verk av Judith Krantz , Virginia Andrews och Barbara Taylor Bradford, klassiskt 80-tal.