I år skulle The Libertines ha öppnat hotell i den brittiska kustorten Margate. Pandemin (och kanske en hel del annat, who knows) kom i vägen, men the likely lads gör sitt bästa för att fördriva tiden ändå. Häromdagen släppte de det första avsnittet av sin nya dockteaterserie Skint and Minted på Youtube.

I serien vaknar Pete Doherty och Carl Barat bakfulla i The Albion rooms.
– I feel shit. What were we doin’ last night? frågar Carl.
– Well, we started on the crack and then we stepped up to the hard stuff, svarar Pete.

Resten får ni se själva. Jag tycker att det är väl investerade 4 minuter och 38 sekunder.

Trubbel är en av de bästa låtarna som skrivits på svenska. Trubbel är också titeln på Jan Malmborgs nyutgivna Olle Adolphson-biografi, som yours truly just har läst ut. För er som inte orkar plöja 492 sidor Olle Adolphson men ändå är sugna på några nuggets ska jag lista ett par saker jag kommer att ta med mig från boken.

1. Sven-Bertil Taube förlorade oskulden med en glädjeflicka i Moulin Rouge. (Ingen större överraskning)

2. Våren 1986 åkte Olle Adolphson till Argentina med Sveriges Radio-journalisten Peter Welander för att göra en dokumentär om Evert Taubes tid i Pampas. Peter Welander älskade Trubbel, men hade svårt att relatera till berättarjagets extrema svartsjuka, särskilt detaljen att han ville slå ihjäl sin kärleksrival med en hammare. När Peter Welander ifrågasatte realismen i det sistnämnda svarade Olle bara ”Har du aldrig varit kär?”.

3. Olle Adolphson hade svårt att skilja på verklighet och fantasi. En gång åkte han till Pamplona för att titta på tjurfäktning. Under resan besökte han Ernest Hemingways favoritbar (hur många ställen kallas egentligen Hemingways favoritbar?) Bar Choko. Vad som hände sedan råder det delade meningar om. Frågade man Olle ritade han ett porträtt av Hemingway (som alltså var på plats) och gick fram till honom med teckningen. Därefter hängde de med varandra fem dagar i streck. Frågar man Olles resesällskap hälsade Olle på Ernest lite snabbt, sedan var det ingenting mer med det.

4. En av de mest hjärtskärande historierna i boken inkluderar Håkan Hellström. I januari 2002 gav Håkan Hellström ut EP:n Luften bor i mina steg, där han tolkar sina fyra favoritvisor. En av dem är Trubbel. Strax därefter åkte Håkan oannonserat till Olles lägenhet på Hornsgatan för att tacka honom för all inspiration (utöver Trubbel-covern har Håkan lånat en och annan Olle Adolphson-rad genom åren, exempelvis i Vaggvisa för flyktbenägna). Men Olle var inte hemma. Så Håkan nöjde sig med att lämna skivan utanför dörren tillsammans med ett litet tackbrev. ”Olle satte på den, men han tyckte inte om den, så vi stängde av”, minns Olles dåvarande flickvän Lotta. Aj, helvete. Jag önskar att jag kunde ha det oläst. Hoppas att Håkan aldrig nås av det.

5. På ålderns höst brukade Olle Adolphson sitta ensam och kröka på kinakrogen Mings palace, där det än i dag friteras banan på Mariatorget.

Det här blogginlägget skrev jag iförd en influencerskjorta från Eldorado. Glöm inte att dricka mycket tropisk lågprisjuice om du också vill bli skribent en dag.

På torsdag är det premiär för Bianca Meyer och Jonatan Unges nya podcast. I den ska de ge lyssnarna råd om kärlek och relationer.

Vanligtvis subscribear jag till the Michel Houellebecq view när det gäller råd. I sin senaste roman Serotonin skriver han ”Folk lyssnar aldrig när man ger dem råd, och när de ber om råd är det enbart i syfte att inte följa dem, i syfte att få höra en yttre röst bekräfta att de har gett sig in i en spiral som leder till utplåning och död, råden man ger kommer att spela rollen som den tragiska kören, den som bekräftar för hjälten att han har valt vägen mot förstörelse och kaos”.

Jag log så brett när jag läste det. Jag har nog aldrig bett någon om råd utan att redan veta vad jag egentligen borde göra.

Men den här podden lär bjuda på både oväntade och användbara tips. För den här podden har Bianca fucking Meyer. Sist jag försökte få någon att bli kär i mig smsade jag mycket med Bianca. Hennes förslag var verkligen utanför lådan. ”Ska du inte bara försvinna till Mexiko i två veckor utan att säga något?”, skrev hon.

Tyvärr tog jag mig inte råd att lyda. Men jag är övertygad om att det hade skakat om makt- och terrorbalansen i relationen om jag hade gjort det.

Enjoy every sandwich.

Dagens tråkigaste nyhet är inte att Way Out West ställs in. Dagens tråkigaste nyhet är att de som redan köpt Way Out West-biljett och väljer att behålla den kommer att belönas med vip-armband till Way Out West 2021. Det är redan för många vip-turister på vip-området som det är. Rövgänget från Klarnas säljavdelning vars kvinnosyn får Paolo Roberto att likna en människorättskämpe och som kan förstöra hela din festivalupplevelse genom fem minuters småprat i baren. Den nyskilda farsan som lagt 8 000 kronor på vip-armband till sig och sin dotter (som försvinner så fort hon passerar festivalentrén, men varför skulle det vara en anledning att låta festen dö?). Hockeykillarna från Kungsbacka som inte skulle kunna känna skillnad på rött- och vitt vin i ett blindtest. Nu ska de alltså få sällskap av de som köpt biljett i januari för att komma undan så billigt som möjligt. Detta är en sorgens dag.

Edit: Falskt alarm! Det har kommit till min kännedom att de som behåller sin biljett får premium och inte vip. Jag trodde i min enfald att det var samma sak. Men premium ger tydligen inte tillgång till vip-området. Det var väl en herrans nåd.

Jag skulle vilja använda det här utrymmet till att gratulera Simon Sköld. Han har nämligen varit riktigt duktig. I en video som han lagt ut på Instagram berättar han att han inte har ätit godis på en hel månad.
– Jag har inte käkat godis, chips eller choklad. Däremot har jag käkat glass och bullar. Så jag har inte varit sockerfri, säger han i klippet.

Men låt oss inte fokusera på det negativa. Jag är säker på att det här har varit tufft nog för Simon ändå. Det kan inte ha varit helt enkelt att kasta avundsjuka blickar på kompisarnas godispåsar fyra lördagar i rad. Till skillnad från när Simon Sköld skulle bojkotta Dramaten i kölvattnet av Josefin Nilsson-dokumentären måste det här ha varit en verklig utmaning.

Nu hoppas jag att Simon Sköld får studsmattan han har önskat sig i födelsedagspresent så att han kan studsa hela sommaren lång.