Alltså. Har idag varit med om en fruktansvärt vidrig händelse. Själva skolan jag går på ligger ju på artonde våningen i en skyskrapa mitt i San Francisco. Idag skulle jag i vanlig ordning ta hissen ner till markplan, vi var 13 personer totalt i den relativt stora hissen. Plötsligt, från ingenstans, börjar hissen gå väldigt snabbt nedför. Det känns som om mina fötter lämnar marken för typ en sekund och sedan hörs en duns och hissen stannar.
Lite skärrt börjar vi, tretton personer, trycka på massa knappar på hissen men ingenting funkar. Det är rätt trångt då vi är många men jag försöker intala mig att det är lugnt. Herregud, det är ju bara en jävla hiss som stannat och dessutom står vi på den första våningen, så den kan ju inte direkt störta. I brist på täckning på allas mobiltelefoner så börjar jag spela candy crush och håller mig relativt lugn.
Någon amerikansk affärsman i hissen sköter nödsamtalen med en hisspersonal som låter lite halvt hysterisk och frågar ungefär tio gånger om vi verkligen är hela TRETTON PERSONER i hissen? Och om någon behöver vård. Det behövde vi inte. Även om japanska killen bredvid mig såg lite väl svettig och panikslagen ut.
Femton minuter går. Vi väntar på en mekaniker hisspersonen lovat oss.
Tjugo minuter går. Jag står tyst och tittar upp mot taket i hopp om att få bättre syre där.
Till slut har en halvtimme passerat och plötsligt hör vi mekaniker utanför som ropar ”CAN YOU HEAR ME??” varpå hela hissen vrålar ”YES!!!”. Mekanikern fortsätter vråla att vi ska ”MOVE AWAY FROM THE DOORS” varpå jag pressar mig bakåt mot några japanska studenter med de amerikanska affärsmännen tätt framför mig. Minuterna går. Ingenting händer. Ingen hör då vi ropar? Vi väntar spänt på att någon ska bända upp dörrarna utifrån.
Plötsligt efter totalt 40 minuter börjar hissen röra sig hackigt uppåt. Sen snabbt nedåt. Sen uppåt igen. Det känns som om hissen är påväg att krascha vilken sekund som helst och jag hinner fundera på om det kanske är en jordbävning där utanför? Eller terrorister? Till slut åker hissen uppåt med full fart och de röda siffrorna på hissväggen vsar ”7… 8…. 9…. 10…” och när vi till slut är på tolfte våningen stannar den hårt för att sedan plötsligt åka snabbt nedför igen?!
Japanerna i hissen börjar skrika i panik. Jag tror för en sekund att det är nu det händer. Det är nu jag dör. De amerikanska affärsmännen som verkat så lugna mumlar nu plötsligt ”oh shit…” när hissen är påväg ner i full fart och jag känner hur PANIKEN kryper sig på mig. Jag ser löpsedlarna och funderar på vad som kommer stå. Hur det kommer kännas att bli mosad i en hiss. Vad mamma och pappa ska säga. Och Anton. Jag hinner till och med tycka synd om dem. Jag inser att jag inte KAN dö nu, det får inte hända på det här slumpmässiga onödiga sättet.
Paniken ökar och nu åker hissen plötsligt snabbt uppåt igen!? Av ren och skär rädsla vrålar jag ”OH MY GOD!!!!!!!!!!!” och nyper fast naglarna i affärsmannen framför mig. Till slut visar våningssiffrorna ”12” och dörrarna öppnas med ett trivsamt litet ”pling!”.
Utanför är det tomt och vi alla hetsar oss ut från hissen. En spanjor börjar applådera exalterat. Inte jag. Jag blir tvungen att ställa mig mot en vägg och andas. Jag är helt förstörd. Jag var ju under en millesekund helt säker på att jag skulle dö?!?!?!?! Sen tvingas jag ta hissen ner igen eftersom det inte finns några trappor från just den våningen?!. Färden ner i hissen är vidrig. Står med hjärtklappning och är helt kallsvettig. Väl där nere står några mekaniker och ser förvirrade ut.
”Where did the elivator go?!” frågar de mig. Som om det inte har haft någon koll på det enorma LIVSDRAMAT jag precis utsatts för…? Jag svarar skärrat att den stannade på tolfte våningen, sen går jag hem och ringer Anton och berättar att jag varit nära att dö.
Ta trapporna till 18:e våningen känns orimligt, så i morgon blir det att åka denna helvetesmaskin igen.
Får svårt att andas bara genom att läsa detta…
Herregud min värsta skräck!!:o Jag skulle med största sannolikhet inte överleva stressen. Glad att du överlevde<3
Åh, älskade vännen! Vilken otrolig tur att det gick bra
OMFG do not DIE on me!! <3 Dags för skype snart! Puh.
Fick totalångest bara av att läsa. Det är min absoluta mardröm att fastna i en hiss och jag hade antagligen legat på golvet i ren hysteri och stress om det hade hänt mig. Uuuhhhh.
Herregud Hanna. Om du dör därborta har jag fan ingen blogg att läsa. Ingen är så bra som din. Önskar att jag fick träffa dig på riktigt och förklara hur mycket jag tycker om dig, SOM PERSON. Du verkar så jävla perfekt. Och ja, du har ångest över massa saker men vem har inte det? Du lär ju massa andra att det är ok att ha ångest. Önskar att jag var kompis med dig. Fan. Skulle bara vilja sitta en hel kväll och prata med dig… Lyllos………… Kommer inte ihåg dina kompisars namn för tillfället (ja, jag har druckit typ en flaska rödtjut för mig själv)——- Hejdå
Åh jösses amalia Hanna!! Eftersom du tackolov överlevde hela mardrömmen så kunde jag inte låta bli att skratta hysteriskt på vissa punkter i texten trots att jag var alldeles nyvaken och sömndrucken. Särskilt åt ”Were did the elevator go?”, haha….. Alltså, jag tycker synd om dig som måste in i hissen IGEN. Men du fixar det <3
Vet du vad det SJUKASTE var? Att i natt (innan jag vaknade och läste ditt inlägg) så drömde jag att jag åkte hiss, och det var bara en hiss för ett hus med över 50 våningarna.... Så den åkte upp och ner, väldigt långsamt och det var sjukt besvärligt. Jag har inte ens åkt hiss på senaste?!
Ta hand om dig i SF! Kul att följa resan :)
det här var skithemskt att läsa om! satt och höll andan genom hela inlägget konstigt nog…
Jag bara väntade på att du skulle skriva ”haha skämta ju bara, gick ni på den lätta” som vanligt.
men fan det är sant alltså?!?!
Åh herregud min värsta mardröm!!!! Skulle ju springa de där trapporna varje dag om det hände mig. Skönt att du lever i alla fall! <33
Blev helt tagen av den här texten, en liten tår trilla till och med ner för kinden… Usch, känner igen känslan att man är tvärsäker på att man kommer dö (bilolycka). Men på något sätt bra att du tvingas utsättas för att åka hiss igen så du inte utvecklar någon fobi för att åka hiss!! Men förstår att det är jobbigt med just den hissen… KRAM
Okej, varit livrädd för hissar och automatiska dörrar sen jag var nio och en liknande grej hände mig
Fast sa himla modigt anda som ska aka hissen igen. Manga hade nog tagit trapporna trots det faktum att det ar 18:e vaningen.
Anledningen till att jag har hiss-fobi och dom gånger jag faktiskt tar hissen står jag där och har dödsångest och skakar!
………….. å herregud. Vilken jäkla tur att ni klarade er <33
måste du skriva detta hemska på ett roligt sätt? garvar ju hahahaha. förlåt, förstår att det måste vart sjukt hemskt, har själv hisskräck. tur att du inte dog!!!!!!!!
Men usch, får ångest bara av att läsa detta! Stackars dig Hanna :( men du är modig som tänker fortsätta ta hissen ändå! Jag skulle lätt ta trapporna efter en sån händelse, vare sig det var 1 trappa eller 58…
Åh fy fan, vilken mardröm!!!
Asssåååååå jag är så glad för att du inte dog. Jag har haft geografi i en halv evighet och underhållit mig med att läsa igenom cirka allt du någonsin skrivit lol. Du är klok och cool som faaaan och jag ska börja göra mer vettigt på min fritid, typ läsa allt du kommer skriva i framtiden.
SKA ALDRIG MER ÅKA HISS
Åh gud.
1. VILKEN TUR ATT DET GICK BRA. TÄNKER PÅ DIG DÄR BORTA I DEN STORA STADEN OCH HUR MODIG DU ÄR <3
2. Okej kommer aldrig mer att gå in i en hiss. tack.
Nä fy va skrämmande, tur dock att du är tvungen att åka den nu varje dag, GET BACK UP ON THAT HORSE
men gud! Vilken tur att du är ok! tänker på dig HP!
OMG
Varför orimligt med 18 våningar??
Har en kollega, som idag e gammal gubbe men då säkerligen var ca 40 bast som både I LA på 18 våningen och gick upp för trapporna dagligen….. :) haha vill man kan maaaan. prova en dag!
You should sue!