Krönika i ST 26/1 – Farmor

10:22 2014-01-26

Ljudet av sörplande. Det var ljudet av trygghet när vi sov över på loftet av furu i din sommarstuga. Du drack från fatet till din kaffekopp när du ännu en morgon vaknat sådär okristligt tidigt. Kanske hade du sovit dåligt under natten med oss barnbarn tätt intill dig. Sömnen föregicks alltid av en livlig diskussion om vem av oss syskon som faktiskt fick sova närmast dig. Min bror och syster var båda större och starkare och var oftast de som gick segrande ur kampen, men när vi släckte lampan sträckte du alltid din hand mot min, som ett sätt att göra det lite mer rättvist, som ett sätt att visa att du fanns där för mig också. Du höll min hand till du var säker på att jag somnat.

Som yngst i syskonskaran vaknade jag oftast före de andra och fick då morgonen ensam med dig. Storögt satt jag i ditt knä och studerade hur du försiktigt balanserade kaffet på fatet upp till din mun. Än idag påminner kaffedofter om din ljumma andedräkt av kaffe som träffade min panna. Ibland bad jag dig om ett fat till min mjölk, så du hämtade ett, och så satt vi där sörplandes ihop väntades på att dagen skulle starta. 

Om kvällarna tände du den öppna spisen och vi syskon satt som tre ljus hållandes i varsin grillspett med en tjock falukorvsskiva längst ut i spetsen. Känslan av att grilla, men att samtidigt befinna sig inomhus, var oslagbar! Som att leka grillning men att på riktigt faktiskt kunna äta maten jag lekte med. 

Mellan stugans furuväggar och orangea 70-tals-mönstrade fåtöljer kunde inget ont nå oss. Det var bra hemma hos mamma och pappa med, men hos dig var det liksom alltid roligt och ingen tid för skrik eller bråk. 

Vi spelade mycket kortspel ihop och jag minns hur din röst blev busigare när du föreslog spelet ”skittunna” och hur jag fascinerades över att du som var så gammal ändå kunde ett så fult ord. Efter ”skittunna” är nog ”järnspikar” det värsta jag någonsin hört dig säga. Lika fascinerad över att du kunde fula ord blev jag när du berättade om danserna med farfar, era motorcykelsemestrar eller hur du som ung cyklade de dryga fyra milen från vår by Östansjö till båten mot Alnö, bara för att ge ”herrskapet” fika på säng klockan åtta på söndagsmorgnarna. När jag tänker på hur du varje morgon var tvungen att niga för det rika herrskapet blir jag ledsen över att någon kunnat behandla dig så. Du som var den verkliga kämpen.

Men om det har du aldrig yttrat ett ord. Aldrig satt dig själv i främsta rummet. Alltid bara alla andra. Innan du själv fick min pappa och vi barnbarn kom, var det alla bybornas barn du tog hand om när det behövdes. Eller alla de gånger när du lagade mat och serverade oss och blev kvar vid spisen ätandes din mat, som att ditt ätande aldrig var lika viktigt som vårt. Andras välbefinnande före ditt eget, fastän det var du som alltid hade de bästa svaren, vågade ta i hårdast och förtjänade det bästa.

Idag är dina svar inte lika många och den fysiska styrkan är nästan helt borta. Du fyllde 90 i somras och har börjat se väldigt dåligt. Men tidningen vet jag att du försöker läsa varje morgon. Och kanske sitter du där idag, sörplandes på ditt kaffefat och minns tillbaka på hur fint vi har haft det tillsammans, och vilken trygghet du varit för mig och mina syskon. Min älskade, älskade farmor.

25 kommentarer | “Krönika i ST 26/1 – Farmor”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Anna skriver:

    Alltså detta är precis min farmor. Min älskade farmor. Hon som alltid stod där vid spisen och aldrig tänkte på sig själv i första rum utan alla andra gick före även när cancern angrep hennes lilla kropp tills det inte var nått kvar. farmor som man saknar så det gör ont ibland. Vilka jäkla dunderkvinnor.

  2. Hanna skriver:

    Alltså farmödrar <3 Min pappa dog några dagar innan jag föddes men jag har alltid känt att jag har haft två föräldrar ändå, min farmor tog liksom den rollen och fanns alltid där. Min farmor, min stora trygghet som lärde mig baka och laga mat, som alltid alltid fanns där. Hon var helt fantastisk och jag saknar henne så att det gör ont varje dag trots att det gått 6 år sedan hon dog. Mitt hjärta krossades den dagen hon dog och varken livet eller jag är sig likt. Ta hand om din farmor och njut av den tid ni har ihop.

  3. Matilda F skriver:

    Jag blir så glad men ändå så ledsen när jag läser din text. Glad när jag tänker på alla fina stunder jag har haft med min farmor och ledsen när jag tänker att de snart kommer ta slut.
    Jag ska nog ta och ringa henne nu tror jag!

  4. Lo skriver:

    Jag kom inte längre än första stycket innan jag började grina. Vilken fin text om din farmor!

  5. Cattis skriver:

    åååååå *gråter*

  6. linn skriver:

    Åh Hanna vad jag älskar dina texter som denna. Rakt i hjärtat träffar dom och jag sitter och bölar som ett litet barn av kärleken som genomsyrar varenda ord. Kan bara tänka mig hur rörd din farmor blev när hon läste detta. Kram på dig! Ps. Din blogg har fått mig att rösta på FI i höst.

  7. Linso skriver:

    <3

  8. Michaela skriver:

    Något av det finaste jag läst!

  9. MARINA skriver:

    åhh, känner värmen och kärleken. aldrig träffat min farmor, men mormor drack också kaffe ur fat..doppade självklart även en sockerbit i och satt och käkade som godisbit! :) tack för en fantastisk text Hanna.

  10. Olivia skriver:

    Åhhhh *gråter*. Du skriver så himla vackert. Tycker själv om att skriva (började ganska nyligen) och hoppas att jag senare blir lika duktig på detta som du är. Puss

  11. Ylva skriver:

    Åh, började gråta när jag läste. Jag hade också de där mysiga mornarna när det bara var
    farmor och jag, fick krypa ner i hennes varma säng och ligga och prata tills vi gick upp och gjorde frukost tillsammans. Hon brydde sig alltid om alla, var engagerad och var precis som din alltid den som började äta sist. Hon gick bort i cancer i våras och hela min pappas del av släkten har kollapsat lite, det var liksom hon som höll ihop oss. Ta vara på din farmor och njut av att du fått så mycket tid med henne fina Hanna!

  12. Emma Edwertz skriver:

    Åh gråter lite och blir alldeles varm i kroppen min!

  13. Elinnile skriver:

    Nej nu blev jag lite gråtig. Farmödrar alltså… Min är precis likadan. <3

  14. Tove skriver:

    Åh älskade Hanna, nu sitter jag här och gråter.

  15. Malin skriver:

    Åh, påminner mig om min mormor. Min fina mormor. Gud, vad jag saknar henne!

  16. Elsa 2 skriver:

    så himla fint <3

  17. Marie skriver:

    Så himmelens fint, sitter här i min soffa å gråter en skvätt.

  18. Sara skriver:

    Så fint, precis som min farmor ❤️

  19. astrid skriver:

    så himla fint skrivet, säger jag likt andra. jag tycker verkligen att det är roligt att läsa om när du var liten (och allt annat såklart). Min farmor och farfar bodde i Timrå, de åkte också motorcykel, farfar spelade dasstunna och farmor gjorde klappgröt (bästa!). Pappa brukar också berätta mycket från när han var liten och bodde där; lite äventyr på fantomenstigen (du kanske inte vet vad det är hahaa), södra stadsberget osv. mys är det, och det är kul att läsa om.

  20. Lise skriver:

    Så fint, tårögd som så många andra. <3

    Off topic: Har du sett denna sida? http://killarnamottjejerna.se/ Annars är den ett tips. Den är kul och deprimerande, men det är väntat. Liksom. :))))))

  21. Anna Röd - Nörd & Filmskapare skriver:

    Så jäkla fint <33 grinar!!

  22. alva skriver:

    Men åååååååå. Gråter<3 (men mormor är min klippa)

  23. Amandaaa skriver:

    Fick du reda på om din farmor läst det? :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Senaste kommentarer

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla