Gachos: HANNA HJÄÄÄÄÄLP ok vet att detta inte är en frågestund men behöver FUCKING RÅD :( Min kille (sambo livspartner älskar honom över allt annat) ska åka på utbyte i Palestina i 6 veckor.. med en snygg tjej från sin klass….. och jag tycker att detta suger så jävla mycket?

Jag vet rent logiskt att okej han älskar mig – jag vet det – och om han skulle glömma mig/bli kär i någon annan osv osv så finns det absolut ingenting jag kan göra åt det. Och 6 veckor går snabbt jag vet det MEN vad gör man för att underlätta när KÄNSLORNA ändå verkligen känns? Att han ska få uppleva en ashäftig grej som han antagligen kommer minnas hela livet – men inte med mig utan med någon annan. Hur dövar man de ändå väldigt starka känslorna det väcker i en? Och hur klarar man sig här hemma i stora tomma mörka lägenheten utan sitt favorit-sällskap?

hjälp

Hanna svarar: Älskade du! Jag tänker lite så här att man faktiskt FÅR vara ledsen, svartsjuk och mörk i tankarna – det är ju piss att den man vill umgås med varje dag ska åka bort. Att bara acceptera att det kanske måste få vara så ett litet tag är ju knäppt nog något som kan underlätta känslorna. Jag tycker du ändå verkar ha nära till logiken i att du ”inte kan göra något åt det” om han skulle bli kär etc. Och kanske är det den acceptansen som också är receptet på att hantera känslorna? Du vet den klassiska sinnesro-grejen: ”ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Att klamra sig fast vid den har hjälpt mig i mina vidrigaste stunder.

Men sen tänker jag att det finns praktiska saker du kan göra för att det ska kännas bättre som att:

– Prata med honom. Berätta hur du känner och att du inser att det är ologiskt och att du är mån om att hans upplevelse ändå ska bli härlig (det skulle ju suga om han inte kunde njuta av resan pga rädd att du är ledsen, SÅNT är ju det verkligt farliga för relationer).

– Prata med någon annan. Visst man ska kunna prata med sin partner om allt yada yada. Men jag är ändå övertyga om att man också ska förskona sin partner från sina mest missunnsamma tankar. De kan man istället ta med sin polare eller terapeut. Typ: ”jag skulle vilja gömma hans pass så han inte åker och jag har stalkat hans klasskompis föräldras hus på google earth!!!!”.

– Uppskatta tiden med dig själv. Lol sorry för lökigt råd, men du snackar med någon som älskar sin egentid efter tolv år i tvåsamhet. Jag gör ju ”events” med min egentid då min kille är borta. Köper svindyrt vin, chattar med massa folk, beställer hämtmat, köper grejer på internet och PLÖJER serier. Just nu finns det nya avsnitt av New Girl på Netflix, typisk bra ångestfri serie att bah PLÖJA. Brukar också sätta på ”yogamusik” (tänk dig delfiner med qigongtrummor), tända ljus och göra jättelångt segt yogapass……………. hahahaha vem är man *namaste*.

– Planera in grejer. Ja, om man känner att orostankarna tar över så är det bra att bryta dem. Planera in middagar med polare, biobesök, LÅNGPROMENADER (världens bästa medicin för hjärnan), krogkvällar, spelkvällar etc etc. Ta dig an ”projekt” som att färgsortera garderoben, sätta upp den där gardinstången som stått i ett hörn i fyrtio år, skriv på boken du haft i hjärnan, gör nya musiklistor på spotify, testa receptet du inte hunnit pröva etc. etc.

– Stå på ditt logiska ben. Tänk dig att din vänstra ben är fyllt med tankar som ”hjälp panik han kommer lämna mig bli kär i nån annan jag kommer inte klara det här”. Stå på det benet och panika loss (alltså rent FYSISKT vill jag att du står på det benet).
Men! Du har också ditt högra ben är fyllt med tankar som ”det är bara 6 veckor, det går fort, fan va fint att han får åka på livets resa, tänk vad fint att jag har en sån älskvärd person i mitt liv och va mysigt det blir när han kommer hem igen”. Så försöker du stå på det högra benet lite oftare. På så sätt blir det väldigt tydligt att man kan ha två tankar och känslor i kroppen samtidigt men att det faktiskt går att välja sida.

Stor kram

Och du, det kommer gå jättebra! <3