Om vi frågor människor i Sverige huruvida de vill ha ett jämställt och rättvist samhälle skulle de flesta med största sannolikhet svara ja. Majoriteten av oss går omkring med en tanke på jämställdhet som något vettigt. Rättvisa i positiva ordalag är ju något vi får lära oss om redan som barn. Att vi ska vara schyssta mot varandra. Lika lön för samma jobb osv.
Ändå är vi inte där än.
Varför?
Kanske var det den frågan jag ställde mig som arg fjortonåring men aldrig riktigt då formulerade för mig själv. Jag funderade mycket på varför jag kände mig orättvist behandlad i skolmiljön, ute och hemma.
Hela mitt tonårsjag sökte något slags svar. På Internet fann jag feminismen. Himlen öppnade sig och ner regnade det svar på all min frustration. Som i ett ljummet sommarregn stod jag där med öppna armar och tog emot teorier, åsikter, diskussioner och funderingar från kvinnor som redan på 1700-talet funderat över sin plats i hushållet, samhället, jorden och världen.
Det feminismen har gjort och ständigt fortsätter göra är att belysa orättvisor, problematisera och krossa dem. I historien kan vi se åtskilliga exempel på hur feminister drivit igenom stora politiska frågor, lyft tabulagda ämnen i ljuset och sakta men säkert puttat samhället åt ett håll där människor ska bedömas utifrån sina personer och inte kön, etnicitet, sexuell läggning, klass etc.
Men feminismen har alltid upprört. Dagligen tar jag del av krönikor, statusdelningar och utspel från människor och partier som svingar mot feminismen. Nu senast idag en text som kritiserar organisationen Rättviseförmedlingen och en där Fi bagatelliseras till ett ”surdegsparti”.
Och varje gång känner jag samma sak:
Varsågoda att själva analysera, diskutera och fundera kring varför Sverige idag inte är jämställt. Varsågod att ta fram egna politiska förlsag och lyfta jämställdhetsfrågan från botten till toppen av er politiska agenda.
Samtidigt som de flesta av oss säger oss vilja ha ett jämställt samhälle är det väldigt märkligt att många verkar tro att detta sker automatiskt, att hux flux så ville pappor plötsligt vara hemma med sina barn! Och ojdå, nu är kvinnor på arbetsmarknaden! Kanske har det något att göra med bilogisk utveckling?!?
Nej. Rösträtt, abortlag, p-piller, nya våldtäktslagar, kvinnofridskränkningslagen, lika löner, sexistiska vd:ar som får sparken, uppluckring av skadliga könsroller etc. var ingenting som skedde automatiskt. Från Sufragetterna på 1800-talet (och ännu tidigare) till oss idag har det hela tiden sakta men säkert handlat om attitydsförändranden och ren kamp från just feminismen. En kamp för rättvisa och jämställdhet.
Så. Istället för att skapa antifeministska fb-grupper eller att i Aftonbladet göra utspel mot feministiska organisationer och ”hipsterfeminismen” kanske det är en bättre idé att likt en modig fjortonåring ställa sig frågan: ”Varför är inte Sverige jämställt idag?” ….? Och sedan törstigt leta efter svaren och lösningarna.
För tro mig, då kommer vi snabbt se att ständiga utspel mot feminismen inte är vägen dit.
Så bra du är! Exakt så! Blir så oerhört frustrerad över att fokus alltid ligger på fel saker.
Könstympningarna i Norrköping känns ju som en högst aktuell jämställdhetsfråga. Varför är feministerna så tysta om detta tror du?
Sjukt braaaa som vanligt!! Tror att folk är jävligt rädda många gånger för att typ titta efter och se allt jobbigt i samhället, det är mycket enklare och typ bara leva kvar i sin bubbla och yrka på allt kommer av sig själv naturligt, typ.
CARRO: Nu gör du ju det igen. Finner du könsstympningarna vidriga och inhumana, skriv/tala/fundera kring dem! Uppmärksamma det! Varför tror du att dem görs? Och vad säger det om kvinnans roll i världen? Och jo, självklart har feminister uppmärksammat könsstympningar som sker i Sverige, Fi har med detta som en stor del i sin politik. Varsågod och insup fakta! http://feministisktinitiativ.se/politik/vald-mot-kvinnor/konsstympning/ KRAM.
För en vecka sen var jag på middag med tre vänner vi åt och drack som vanligt och kom in på allt djupare samtalsämnen. Bland annat feminism. Någon säger något i stil med ”de som röstar på F! läser inte partiprogrammet, de vet inte hur extrema de är” etc… Jag har under våra tre gymnasieår sett det som en självklarhet att mina vänner är femister. Men när jag fick höra från alla tre ”jag tycker jämställdhet är bra men jag är inte feminist” blev jag så besviken. Jag vill ju ha dem på min sida så jag försökte förklara vad feminism är, men tyvärr kändes det som de redan hade bestämt sig. Där sjönk de i mina ögon. Försöker tänka att de inte vet vad feminismen är egentligen och att de bara behöver kunskapen om det, men det är svårt. Jag har liksom ingen lust att höra av mig till dem.
Jag vet att du tidigare har fått frågor ”vad gör man när ens vänner inte tror på feminism?” men har inte tänkt att det har varit något problem för mig. Ska gå tillbaka i arkivet och läsa på nu! Tack för ett inspirerande inlägg och bääästa bloggen :))
Det jag inte förstår är varför F! är det enda accepterade partiet att rösta på som feminist. Jag är absolut för jämställdhet, men tycker att vänsterpolitik är förödande för samhället (plus att jag finner kvotering diskriminerande mot samtliga kön). Jag personligen skulle uppskatta om feminism och F! inte var synonyma med varandra, tror att många avskräcks av det nämligen.
Bra skrivet!
Du är fantastisk
okej det här har väl ingen direkt anknytning till inlägget egentligen……… men vill bara höra din synpunkt. en jobbkompis till mig har börjat läsa en bok som handlar skillnader mellan män och kvinnor och hur vi bättre ska kunna försöka förstå varandra. ett exempel är att ett par kör bil och kvinnan frågar mannen om han vill ta en paus, och mannen svarar att han är okej, inte känner sig trött och inte behöver stanna. i själva verket VILL kvinnan stanna bilen och ta en paus, men säger detta inte rakt ut, för det är tydligen en typisk kvinnlig egenskap. kvinnan blir irriterad och mannen förstår inte varför hon är irriterad. ett annat exempel är att mannen kommer hem från jobbet och känner nödvändigtvis inte ett behov av att prata, för när mannen ‘har’ kvinnan så behöver han inte prata hela tiden eller utbyta information eftersom ‘jakten’ är över, medan kvinnan gärna vill prata och reflektera över dagen osv. det handlar mycket om grottmänniskan och hur våra resp roller (mannen jagar medan kvinnnan vaktar grottan) lever vidare idag. vad tycker du om detta? jag känner personligen att det är tröttsamt med den här typen av resonemang och att det mesta mer beror på samhället än gener och instinkt.
Av vad jag läst om ”kvinnofridskränkningslagen” så är väl den ändå ett hemskt exempel på jämställdhet, den är ju raka motsatsen. Hur kan en feminist vara för en lagstiftning som ENDAST gäller om en man har ”kränkt” en kvinna, men inte tvärtom? Det är ju precis det jämställdhet INTE är, särbehandling på grund av kön. Jag är genuint intresserad och ser fram emot att bli övertygad om att jag har fel. För det är precis sådana lagar, och feminister som använder dem som om det vore något bra som gör mig tveksam eller till och med anti-feminister. Jag är precis som de flesta för jämställdhet, men inte övertygad om att feminismen är något bra.
Utspel och utspel… Ett politiskt parti (Fi) måste väl tåla att granskas och synas i sömmarna. Hej och välkommen till valåret liksom. Dessutom är inte kritik mot Fi automatiskt kritik mot feminism. Kritiken mot FI rör ju snarare budget och punkter i valprogrammet som INTE har med jämställdhet att göra.
love you!
@Holger Det finns ju även en bestämmelse om ”vanlig” grov fridskränkning i brottsbalken, med samma straffskala och rekvisit som grov kvinnofridskränkning. Att det finns en särskild bestämmelse om grov kvinnofridskränkning beror på att det är ett av få tillfällen då lagstiftaren bedömde att det är ett brott som kvinnor utsätts för i så hög grad att det krävs en särskild markering från samhällets sida att det inte är okej. Förhoppningen är väl att fler kvinnor ska våga anmäla om de känner det stödet från samhället. Men en man som utsätts för kränkningar av en närstående kvinna har alltså precis samma juridiska rättigheter som en kvinna som blir utsatt för samma typ av kränkningar av en närstående man.
Sååå bra!
Fi:s valmanifest innebär enligt LUF http://www.luf.se/press/avdelning/forstasidan/en-halv-biljon/ en kostnad per svensk på 208 000:- SEK för en tvåbarnsfamilj per år, eller 156 000:- SEK per år för en ensamstående mamma med två barn. Totalt en kostnad på 500 miljarder, d.v.s. 14 % BNP.
Vilka skatter ska finansiera detta?
Fi:s politik är bara en snitsigare presenterad variant på ”Allt åt alla fast vi tar det från de rika”. Jag kan bara upplysa om att de rika räcker inte till även om man konfiskerade alla deras inkomster.
”Fi:s valmanifest innebär enligt LUF”
Det sa ju typ allt. LUF är nog inte direkt de pålitligaste i den här frågan.
Avfärdar du alla påståenden och faktauppgifter som inte kommer från ”rätt” håll, Peter?
Intressant inlägg! Har delat detta inlägg på Feministiska bloggar på Facebook (https://www.facebook.com/feministiskabloggar). Sidan är tänkt att agera som ett plattform för att sprida feministiska blogginlägg. Hoppas det är okej att jag delar från din blogg! :)
Vad är jämställdhet? https://www.youtube.com/watch?v=Io3-TmyLNEA