Idag fyller min mamma 63 år. Bilden är tagen tredje advent för 24 år sedan. Här var hon 39, sprang vårruset, städade hela jättehuset själv, jobbade heltid, hade tre ungar, ett socialt liv och solade uppenbarligen väldigt mycket solarium.
Folk pratar ibland om att det var hemskt när de upptäckte att sina föräldrar kunde ha fel och brister, att de inte var några superhjältar. Visst stämmer väl det i någon mån, men jag tycker att det där vänder igen ju äldre man blir och förstår hur det är att vara vuxen. Då inser man att det var ju just supermänniskor de faktiskt var. För hur fan orkade de?
Jag tänker ofta på mamma, hur lika och ibland olika vi är, allt jag fått serverat för mig som aldrig hon fick och hur fantastiskt bra hon gjort det i livet och hur mycket hon gett av sig själv till alla.
Jag kommer såklart aldrig kunna ge tillbaka all outtömlig värme och kärlek som hon liksom bäddat in mig med hela min uppväxt och fortsätter bädda med
…men jag kan i alla fall försöka lägga lite glitter i håret på henne och hoppas att det uppskattas.
Älskar dig mamma, grattis!
