Såhär såg det ut igår efter jobbet.

Vi sa hejdå till min chef Klara som chefat över mig sen 2013. Hon som var med och anställde mig och alltid stridit hårt för att vi ska få göra de program vi vill göra.

Nu lämnar hon oss och går till Perfect Day.

Från en Hanna och Amanda till en annan Hannah och Amanda.

Hehehe.

Fan vad jag kommer sakna henne alltså.

  
Kände hur det var på G hela dagen igår. Hur jag var sådär stundom hyperaktiv, stresslycklig men superkänslig och framförallt emellanåt otroligt irriterad. Som en bergochdalbana hela tiden med känslan av att vara lite utanför mig själv.

Så otroligt obehagligt är det.

Innan läggdags var det riktigt vidrigt och ångest. Trots att jag tränat, inte stressat (nåja) och vårdat massa relationer. 

Ska ha mens om fyra dagar och vissa månader är det runt den här dagen som mitt psyke känns som att det typ ger upp alla skyddsväggar. Morsan hade ju också stora problem med den här typen av pms och vad jag läst mig till så kan det vara lite ärftligt.

Grätskrek i säkert en timme och låste sen in mig och tittade på GIRLS. Och så vips så somnade jag mot alla ods. Tack för populärkultur som gör att en kan fly.

Vaknade gråtmild. 

Be för mig och mitt psyke idag. Kanske kan vi hålla varandras cyberhänder lite i de här pms-dagarna.

Ok. Så en kille i Sverige byggde en ”musikmaskin” under nåt år. Tänk om man hade ett intresse och energin till att göra en sån här grej va.

Undrar hur många gånger det blev fel?

Bra låt också!

NÄRÅ. BENA ÄR INTE HELT AV.

Står ju upp. Som ni ser. Och alltid med lill-mobilen redo att fota det senaste. Fick förresten säkert tio frågor på snapchat om var jackan är köpt och svaret är… Cheap monday! Fast för kanske 4 år sen? Älskar den och använder den varje vår och sommar.

Men ni vet att jag tjatade om att jag hade ont i vänsterfoten och benet? Nu har det ”spridit” sig till högerbenet och knäet. Vilket gör att det väl förmodligen inte är något så simpelt benhinneinflammation som ni tipsade om. Så. Otroligt. Störigt. Jag kanske inte är gjord för att springa!!!

AJA, BARA ATT GÅ OCH LÄGGA SIG I SOFFAN IGEN DÅ.

HEJ ALLA!

Här står jag och Effie Karabuda i studiokorridoren på svt och är superbekväma inför pressbilder. Vi ska nämligen, precis som förra året, göra TEKLAfestival tillsammans!

Skillnaden är att det inte ska gå live i år utan vi gör istället ett 45 minuters svinroligt och intressant sammandrag som kommer gå i BARNKANALEN längre fram i juni.

Längtar till lördag och inspelning. Har lyckats fått tag i jordens bästa tv-redaktör någonsin också. Aina Joby heter hon. Vet inte om hon vill att jag bloggar hennes namn, men det skiter jag i!!! Världen måste få veta vilken jävla klippa hon är. (Ok, är medveten om att ”världen” kanske inte hämtar all sin information från denna blogg).

Så vad är då TEKLA?

Jo, en teknikfestival på KTH för tjejer mellan 11 och 18 år. Som på intiativ av Robyn startades för att, tja, hela världen är en teknikfestival för killar. Det måste få finnas kvinnoseparatistiska platser där tjejer vågar testa grejer. Och med tanke på alla tusentals tjejer som söker och det enorma intresset under festivalet förra året så FINNS det ju ett jäkla teknikintresse hos tjejer men som sällan får möjligheten, uppmuntran eller ja, platsen, att utforska det.

För det är jävligt svårt. Som när jag ville spela trummor på musiken i sjuan men aldrig någonsin skulle våga sätta mig där för att killarna redan tränat i källarn i fyrtioelva år eller bara hade självförtroende nog att sätta sig där ändå.

Ibland är det lättare att bara vara tjejer när en testar nya grejer.

Ha! RIM.

I juni får ni alltså se resultatet av lördagens fantastiska festival.

Tjo!