Hittade tre bilder med exakt samma min i mobilen från gårdagen när jag var nyfriserad voff (känner mig alltid som en hund när jag skriver ”nyfriserad”). Gick som vanligt till Hillewi på NOVO och blev 200% nöjd. Hon klippte av nån cm, fyllde i utväxten och frifärgade fler ljusa kalla slingor och gjorde en sån jävulskt härlig blow out.

Mmmmmmmmmmm.

Idag är det onsdag och jag mår jätteilla och känner mig lite …deppig. Illamåendet tror jag kommer från att Martin bergis har smittat mig med nån dagisbacill(…) eller att jag drack 3 öl igår? Eller att jag tränade (OCH SLOG MITT REKORD PÅ 5 KM!!!). Deppigheten kommer nog från:

1. Saknar min familj som nyss var här. ”Man saknar inte kon förrän hon lämnat båset” sa pappa i telefon i söndags.
2. Känslan av att NÅGOT MÅSTE HÄNDA

…Den där känslan av att något måste hända är min värsta. Hade ju den i typ 8 månader 2014-2015. Läskigt. Aja. Får väl göra så att något händer då? Typ pluggresa.

Har funderat på att åka till USA igen och göra något. Typ maj-juni. Har ni några idéer?!?

Oavsett hur jävla mkt smink jag har på mig eller hur mkt brun-utan-sol jag kämpat med kvällen innan så är resultatet alltid detsamma:

Hos frisören är man ej snygg.

Vad har vi för teorier kring det hörrni? Är det ljuset? Den lilla kappan? (Men jag gillar ju mantlar!) Den utelämnade situationen? Att frisörer överlag är genetiskt snygga människor?

Vill samtidigt poängtera att utseende inte är eller ska vara allt – men samtidigt – jag är hos frisören av en anledning: utseendet.

Åh du dubbelbottnade liv!

   
 
ÖJ vilken jävla pose på sista bilden. Men jag hade druckit 6 öl och alla självbegränsningar försvann totalt. Vilket iofs är ngt bra emellanåt.

Aja. Hade på mig jeans från Monki och min nya favorit minipolo i ”90-talsstyg” från hm. På fötterna bar jag vita cleana sneakers i skinn.

Puss alla