Här har ni mig som ett nyfött barn. När jag var ett vårtsvinsbarn. I traditionella könsfärger har ni min storasyster och storebror. Sjukt om jag skulle skrivit ”mamma och pappa” men så sjuk är inte min familj. Bara nästan. Mamma och pappa är nämligen de två växtliknande karaktärerna i bakgrunden.
….
……..
HAHAHAHAHAHAHAHAHA
Humor!!!!!!!!!!
Men min familj består alltså av två storasyskon och två föräldrar. Jag tycker det är svårt att försöka redogöra för min familj på något slags ”sant” och rättvist sätt eftersom det blir så subjektivt. Men det har ju åtminstone gått en massa år sen jag levde tätt inpå dem vilket gör det lite lättare att vara dynaaaamisk kring galenskapet.
För galet har det varit i flocken min. Mycket plötsliga känslor hos två femtedelar av familjen (och ibland alla) och emellanåt är det rätt dramatiskt. Det är stora ord, enorma överdrifter, teatraliska utbrott och i vissa fall en del mörker. SAMTIDIGT är det tryggt, varmt, opretentiöst, roligt, ärligt och kärleksfullt. När vänner har pratat om krav och press hemifrån har jag i princip bara känt att ”du är bäst oavsett vad Hanna!” från min familj. Om allt skiter sig så vet jag att de fångar upp. Och det är en enorm trygghet.
Mamma och jag står varandra nära, men blir också rätt arg på henne ibland… men nog om det. När jag låg för första gången ringde jag henne rätt tätt inpå och bah ”halloj, behöver pengar till dagen efter-piller” och det älskar jag med henne, att det kan funka så. Hon är en fantastiskt varm person och väldigt kul, säger liksom det hon tänker! Hon älskar barn & djur och alla barn & djur älskar min mamma. Min pappa är också en enorm trygghet, på helt andra sätt. Ställer alltid upp även om det är obkevämt för honom. De senaste åren har jag känt mig så extremt nära pappa på ett sätt jag inte gjort förr, älskar hans PERSONLIGHET??? Har inte tänkt på den på det sättet förr! Vill höra hans åsikter om allt.
Gud känner att jag bara skriver om ”goda hjärtan” men det är ju omöjligt att inte skriva när jag pratar om min syrra. Tror aldrig hon någonsin varit elak? Mot nån? Inte med vilje i alla fall. Världens snällaste, roligaste (på ett helt omedvetet sätt) och bästa person som jag kan SAKNA så enormt mycket. Bästa sommarminnet är då vi nu i juli delade en flaska vin i en ljummen sommarnatt och grät ihop. Som nu. Grinar nu av saknad. Aja vi går vidare: broder. Haha åh min bror. Han är liksom ansiktet för ”originell”, väldigt omtyckt, väldigt MYCKET person, väldigt sympatisk men också otroligt rolig. Sjukt spontan. Är uppvuxen i en by där alla vet vem han är och alla sket i mig.
MEN NU NÄR JAG HAR DEN HÄR BLOGGEN OCH FÅR SKRIVA I LOKALTIDNINGEN KAN DE MINSANN INTE MISSA MIG!!!!!!!! HA!!!!!!!
