Sååååå…. master loggar in igen. Kopplar upp sig. Dorodorodorodorodorooo doooroo iiiiiiiih *framkallar modemljud genom munhåla*

Vad har jag gjort den här helgen? Jo, först var ju Gudrun Schyman i mitt vardagsrum. Senare på kvällen gick jag ut och förespråkade mansskatt, sen råkade jag sova till eftermiddan i lördags, sen kom min brorsa hit och åt en utsökt pastamiddag undertecknad mig och så har jag idag försökt övertala mina vänner att göra en seans men det blidde det inget av.

Grejen är ju att jag rent spontant inte tror på seans-grejen, men vill ändå försöka vara mer öppen för den typen av ….lur? …tänkte jag skriva nu men insåg att det i sig inte var så jävla öppensinnat. Tänker att jag de senaste åren blivit allt mer kritisk och ibland hatisk till allt som har med andlighet/energier/spöken/”andra sidan” osv. att göra. Skrattar ju vidrigt överlägset åt program som Det okända och sitter på en sån sjukt hög häst när min släkt på mammas sida ska berätta om ”spöken” de träffat. 

Men, till saken hör ju att jag faktiskt inte med hundra procent säkerhet kan säga att jag sitter på någon sanning. Och i mina mörka stunder med hög meninglöshetskänsla tänker jag ofta på att livet måste ju vara mer än såhär? Att då ha någon slags andlighet att luta sig mot vore väldigt …skönt. Eller lite tröstande i alla fall. Känns ju dessutom så jävla tråkigt att bestämma sig för motsatsen. 

Äh, jag vet inte. Seans kanske inte är min grej. Känner ju dessutom ingen död förutom farfar, men han dog när jag var 11 och hann ju liksom aldrig bli sådär supernära. Mamma har ju dock snackat om någon skyddsängel? Hånar självklart detta. Förutom då jag flyger förstås. Då knäpper jag små-händerna mina och snackar med skyddsängeln ett slag. 

Men nirå? Har ni några erfarenheter? Kanske läser till och med någon ande min blogg? Hohooooooo

Ok vet att jag kommer låta som typ Blondinbella nu, men jag är faktiskt sällan sådär supernervös. Har liksom något slags inre övertro på mig själv i vissa tillfällen och bah ”jajajaja det blir bra lalala”. Men idag var jag fan NERVÖS när jag skulle träffa Gudrun Schyman. Någon jag beundrat sen jag började få något slags samhällsengagemang i början av högstadiet. Och det är ju farligt det där med att se upp till personer och göra dem till gudar för att sedan träffa dem. Kan ju så lätt gå i kras menar jag. Så känner jag ju varje gång jag träffar en läsare (ja, jag ser mig själv som er gud….).

Men Gud(hehe)run slog verkligen ingen dröm i kras. Slagkraftig, tydlig och mitt i prick tände hon hela publikhavets feministiska glöd. Aldrig har jag sett mina vänner sitta så storögt och tysta? Men det var ju så BRA. Älskar denna kompromisslösa, orädda och smarta människa. Är lite allergisk mot överanvändandet av begreppet ”geni”, men med Schyman känns det passande. 

Lyckades inte få med ungefär sista halvtimmen i lajv-streamingen, men det kommer i en film senare – en film med kunskap ni får sprida till era vänner och familj, och kanske framförallt använda som pepp när den feministiska kampen känns långt borta eller svår att orka med. Eller helt enkelt behöver påminnas om feminismens kärna. 
 

*Mys*

Om det hackar så kommer en film upp senare. 

Klockan 15.00 börjar lajvsstreamingen från Schymans föreläsning. Först ska det vara nån slags presskonferens i min lägenhet (???) och sen går vi ner till föreningslokalen här i huset och håller till där. Ska bli så himmelens kul. Men alltså…. ska man bjuda på kaffe på föreläsningen eller? Fattar inte hur sånt här funkar? ÄR JU BARA ETT BARN.

Jag kommer att testa livesändningen, men vet att sånt där ofta hänger skört, OM inte denna funkar, så filmar jag även allting ”offline” och lägger isf upp filen här lite senare under kvällen.

Har ni någon fråga ni vill ställa till Gudrun Schyman? Ställ den i kommentarsfältet så blir det kanske just DIN fråga jag tar upp efter föreläsningen. Frågorna får gärna beröra någonting kring feminism, jämställdhetspolitik eller F!. 

PUSS ÄLSKADE NI!

Älskade ni,

Någon av er frågade hur det går för mig att äta mer vegetariskt (som jag för ett halvår sen sa att jag skulle börja göra) – och det går rätt bra! Framförallt har jag upptäckt hur jävla mycket GOD vegetarisk mat det finns?

Jag är ju uppvuxen på så extremt mycket kött eftersom pappa är älgjägare och har därför i princip aldrig ätit vegetariskt hemma förutom typ… pannkaka. Är så ovan att ”tänka vegetariskt” och tycker att den största svårigheten är att komma på maträtter som inte innehåller kött eftersom mitt mat-tänk ofta grundar sig i ”kyckling och…”, ”Köttbit och…” eller ”korv och…”. Jag behöver därför fler vegetariska vardagsrätter. Ikväll lagade jag veggorätten cannelloni med getost och valnötter, mmMmmmmm den va utsökt. 

Ingredienser 250 g färska lasagneplattor
150 g chèvre getost
50 g rucola
1 1⁄2 dl kvarg
2 msk russin
1⁄2 dl grovhackade valnötter
4 dl Kelda Pastasås tomat&crème fraiche
2 dl riven Grevéost

Gör så här: Sätt ugnen på 200°. Skär bort kanterna på getosten och mosa den. Hacka rucolan grovt. Blanda ost, rucola, kvarg, russin och nötter. Lägg fyllningen på pastaplattorna. Vik eller rulla ihop dem och lägg i en smord ugnssäker form. Häll på såsen och strö över den rivna osten. Gratinera i mitten av ugnen ca 30 min.

Obs! skippade russina pga HATAR russin