Är egentligen en ….hamster.

Närå, nu ljög jag. Men jag har alltid haft svårt för det här med hemligheter. Redan då jag spelade spelet ”TJEJSNACK” i mina tidiga tonår hade jag svårt med det här, grejen var att spelet skulle inledas med att skriva en hemlighet om sig själv på en lapp och vika ihop. Hemligheterna skulle senare vara ”vinsten” till hon som vann spelet. Mitt stora problem var ju att alla redan visste allt om mig pga jag kunde aldrig vara tyst om något jag kände/tänkte/tyckte ??? *story of my life*

Fast det är klart, inte precis allt. Ibland tror jag att jag använder alla de där banala hemligheterna för att dölja något annat. Det är lättare att fokusera på när jag kissade på mig i bussen, vem jag är kär i, underlivssvamp eller andra ofarliga saker än det som på riktigt gör ont eller på något sätt känns. 

HAHA VA? Har ju TOTALT glömt bort det här med att jag driver en liten julkalender här på blögga?! Är ju redan 11:e december och jag är bara på lucköppning 6. Men vi kör! Lucka nummer 6 handlar alltså om mitt hem. Ni har ju sett delar av det förr och här kommer två bilder igen… tog de nu så har överseende med den operfkta bildvinkeln osv. 

Perfekt vinkel på denna bild dock. Bara ett simpelt tygstycke i vägen från PERFEKTION. 

Vet ni, nu tycker jag att flera av er är orättvisa mot mig i kommentarerna. Jag fick alltså först en kommentar som handlade om att jag ibland kunde skriva ”oerhört osympatiskt”, som exempel på detta använde läsaren att jag ibland kallar mamma för ”banken”. Jag uppfattade kommentaren som otroligt dryg och (som många andra liknande kommentarer) inlindad i ”älskar ju dig ändå” -fraser för att riktigt komma innanför skinnet mitt.

Jag uppfattade den som såpass dryg och orimlig att jag valde att svara på ett väldigt övertydligt osympatiskt sätt med mig själv som ”master”. Jag brukar ju få kommentarer om att det är… tja, kul. Och jag vill ju vara ROLIG för er.

Men istället reagerar då ytterligare människor att ”JA TITTA DU ÄR JU OSYMPATISK!”, och någon ville att jag istället skulle svara seriöst på kommentaren. Men jag funderar på hur jag skulle kunna ge ett rimligt svar på en sådan orimlig kommentar? Att jag ibland (senast ngt år sedan) kallar mamma för ”banken” trodde jag framgick var med humor, jag har ju dessutom väldigt öppet resonerat kring min medelklassbakgrund (vad det breda begreppet nu än betyder…) och hur det är få förunnat att få det ekonomiska stöd jag fått. Jag trodde att det framgick att jag förutom kön, funderar mycket kring klass.

Ni må då tycka att jag emellanåt är världsfrånvänd eller att min humor är krass, men att jag är osympatisk kan jag faktiskt inte gå med på. Tvärtom tycker jag att jag bryr mig otroligt mycket om andra människor. Jag vet inte om det är av ren egoism som jag bryr mig om en slags ”rättvis värld”, men jag BRYR mig i alla fall. Och jag trodde verkligen att detta var något som framgick på bloggen.

Ja hörrni. Det finns ju uppenbarligen en del problem med att hålla på med blöggeriet. Ett av dem är att ni får en bild av mig jag inte alltid kan leva upp till. Jag vill ju att detta ska vara mitt krypin på det sättet det alltid varit dvs. ett ställe där jag ”får vara den jag är” och få respons av människor som känner igen sig och som också delar med sig. Samtidigt vill jag inte att läsare där ute ska uppfatta något fel och plötsligt börja köpa fotpallar i skinn, äta massa kött, kräva pengar av sina föräldrar, hamna i skulder av konsumtionshets, få ätstörningar och till sist köpa ett djur till någon som absolut inte kan ta hand om ett djur.

Balansen mellan att ”bara vara människa med fel och brister och få människor att må bra av att känna igen sig i detta” OCH att ”ta sitt ansvar för en rättvis värld och hela tiden jobba mot att vi tar hand om varandra och världen på ett bra sätt”  …är svår nog i verkliga livet, problemet är väl att här i bloggen är det inte bara jag själv som ser mina handlingar, utan tusentals andra. 

Här kommer ni till den mest otroliga bössan!

Ännu ett år med HanaPee’s lillbössa. Tittade på Musikhjälpen igår och blev alldeles rörd. Tänkte mycket på min syrra och den akuta förlossningen hon fick göra med Alma. Och lilla, lilla Alma som vägde som ett mjölkpaket vid födseln. Om det hade varit i en annan del av världen hade jag inte haft ett syskonbarn att lukta i nacken eller en storasyster att gråta ut hos.

Låt oss ge alla kvinnor rättigheten att överleva sin graviditet.

Så gör du:

1. Klicka på länken

2. Skriv in ditt mobilnummer i rutan

3. Svara på sms:et

4. KLART.

Ida: Vart kommer din gosiga kofta ifrån? Ser sådär perfekt ullig ut!

Tack Ida! ”Den är från Åhléns” säger jag här och slår ut med armarna.

Hanna: Jag har önskat mig ett par likadana leopardmönstrade vans som du har, såååå snygga! Kan inte du lägga upp tre outfits på hur du bäst skulle matcha kläder till skorna?

Mmmmm bra önskning! De passar till ALLT. Har de oftast till svarta jeans (eftersom jag bara bär svarta jeans……). Har också burit dem till finare enfärgade satinklänningar typ. Tror du kommer bära upp skorna med briljans!

Frida: Min sambo satte sig nyss på mina glasögon. De gick sönder i TRE DELAR. Nu vrider och vänder han på dem och mumlar nåt om ”superlim”. När jag var liten brukade mamma laga mina glajjer (rosa i plast med små hästar på sidorna) med gul frystejp. Alltså det går inte. Måste köpa nya. Ok om jag köper lika som dina? Va äre för sort? Snälla hjälp MVH vill inte ha superlim i hela fejjan 

HAHA vilken jävla jävel!! Han får köpa nya på Loveyewear där jag köpt mina! Här är min modell tror jag.

Manda Da Manda: Hanna, har du sett det här? http://www.youtube.com/watch?v=DKAusMNTNnk#t=959 Det handlar om en tradition att kidnappa unga kvinnor för att sedan tvinga in dem i äktenskapet. En av de vidrigaste saker jag har sett.

Såg första tio precis nu och ville dö. Den här världen alltså. Att det där HÄNDER? 

Caroline: Hanna, du är min vettigaste människa i hela bloggvärlden! Men nu tror jag att det gick lite fort när du skrev julklappslistan.
Ett djur kräver värme och tid och eftertanke. Innan man skaffar sig ett ska man tänka igenom beslutet både gott och väl. Vem tar hand om det när man reser bort, har man ekonomi för att ta hand om det lilla livet (allt från mat till försäkringar till vaccinationer och veterinärbesök till hygien och leksaker till tack-för-att-du-tog-hand-om-mitt-djur-när-jag-var-bortrest-presenter), kommer ens livssituation vara sådan att man kan ta hand om djuret de närmsta ÅREN etc etc. Det är många stora frågor som ska avklaras innan man kan ta sig an ett litet pyre. Och det är frågor som man måste reda ut på egen hand, inte sådana som omvärlden kan reda ut åt en.

Därför ber jag, kan du snälla söta du, plocka bort punkten om att man kan ge bort ett djur i julklapp?

Hallå där du djurkär! Självklart förstår jag att djur ska omhändertas med värme och kärlek. Är ju liksom uppvuxen på en bondgård (dödade dock mina eremitkräftor rätt hänslyslöst som nioåring…..). När jag skrev ”ett djur” på julklappstipsen var det med glimten i ögat, precis som när jag skrev att ”ALLA” ville ha sims 4. På samma sätt som jag litar på att mina läsare inte köper sims till sin 94-årige datalösa morfar, litar jag på att ni har såpass bra moralisk kompass att ni inte köper ett djur till någon annan än en hen som är ansvarsfull och har ÖNSKAT sig ett djur. Blir jobbigt om jag ska sitta och ”safe:a upp” precis allt jag skriver, även om jag självklart förstår att jag ur en större bild har ett ansvar. Men ändå bra för alla missplacerade djur att du reagerar! 

Amaand: Hanna! Jag är lite ledsen och du är ju awesome och sådär så tänker att du kanske har lite råd att komma med.

Jag har två kompisar, jag har tidigare uppfattat dem som mina bästa vänner. Men jag väger lika mycket som de två tillsammans och jag mår dåligt av det. Tidigare har jag tänkt att jag har mig själv att skylla men nu börjar jag undra.
Den ena la ut en bild på IG häromdagen där hon rasade över XL-butiker, såsom DressmanXL och Zizzi osv. Hon menar att man uppmuntrar till övervikt men att man som underviktig eller naturligt smal anses vara anorektisk och/eller sjuk. Det borde i så fall finnas XS-butiker.

Men det anses väl redan vara normen? Det finns ju i alla butiker? Eller har jag fel? Jag kan inte handla på Gina och H&M eftersom att allt är för litet. Jag är inte tjock, jag är både väldigt lång och kraftigt byggd, och för den sakens skull så kan inte jag handla i dessa affärer, så för mig är det bra med XL-affärer? Det betyder väl inte att det uppmuntrar till fetma eller övervikt utan att alla ska få chansen att slippa gå nakna? Eller har jag fel? Jag vet inte?

Problemet också, det jag egentligen tycker är jobbigast, är väl att min ”bästa” ”kompis” tycker det är fel med XL? Hon tycker inte att man ska behöva sådana storlekar? Har hon inte väldiga problem med mig då? Att jag är stor tycker hon är fel?

Hej Amaand! Så otroligt respektlöst av din vän, och så extremt ogenomtänkt skrivet. Som att ”ja där hade hon verkligen kommit på något”, herregud, den här debatten är så hemskt vidrig mot människor som har storlek xl. Det är ju PRECIS som du skriver, tycker du gör en superbra analys och det gör mig så glad. Hela samtiden är formad efter ett smal-ideal. Kolla på valfritt magasin, modevisning, reklamaffisch, tv-serie, film (om det inte är ”tokiga” kvinnor, då kan de ha en större kroppsform), tv-reklam, skyltdocka eller butik (som du skriver) och försök hävda motsatsen till att det finns ett smal-ideal. Det är ju omöjligt, i världen vi speglar oss mot och handlar våra kläder finns bara en tillåten kroppsform. Smal-idealet är idag mer påtagligt än någonsin. Precis som du skriver kan du inte handla på vanliga butikskedjor, att ha storlek XL handlar långt ifrån alltid om någon slags sjuklig fetma som många människor får det att låta som, tänk vad härligt befriande det skulle vara om människor inklusive din vän skulle låta våra kroppar bara vara som de är.  

Massa kärlek till dig<3

Lova: heej hanna, vad brukar du lyssna på för podcasts? kan inte du tipsa om några i ett inlägg?? <33

Hallå Lova! Det kan jag lova dig! ……HAHAHAHAHAHHAHA HUMOR!!!! Nämen, ett inlägg kommer snart. Skrev ju ett inlägg i ämnet för typ två år sen, men känner att det är dags att uppdatera. 

Ella: Tjoho Hanna! Har precis börjat läsa din blogg och du är bäst! Men undrar över en grej. När jag tänker ditt bloggnamn så uttalar jag det på engelska, alltså Hana med engelskt uttal och så Pee som kissa på engelska alltså HanaPee. Eller säger alla andra Hana med svensk uttal och sen bara bokstaven P? Haha förlåt för rörig kommentar men måste veta hur du säger det?

Åh välkommen Ella! Kul att du är här! Jag säger: Häääänaaa Piiiii. U know, international. Just like me. I’ve been in San Fran you know. Yeah. 

Inget argt meddelande: Alltså Hanna, jag brukar inte kommentera men nu har jag gått och stört mig på en grej så himla länge. Jag gillar din blogg supermycket, feminism inläggen är guld värda och du kan få mig att gråta av skratt. MEN ibland (bara ibland) finns det något så oerhört osympatiskt med ditt sätt att skriva om andra människor. Det går inte riktigt att sätta fingret på vad det är, men ibland får man en känsla av att du tycker att du är så mycket bättre än andra. Det här fick mig ett tag att sluta läsa din blogg, men du är så bra allmänt så jag vill läsa den. Det här med att du ringer din mamma och ber om pengar hela tiden. Jag förstår väl att det kanske inte är så i verkligheten men det kan uppfattas så, och jag vet att du skojar om att dina föräldrar är ”din bank”. Men seriöst, du är vuxen nu, det är inte lika kul längre.

Vore kul att få höra dina tankar om detta, vi vet ju att du sitter och tänker mycket om ditt beteende.
Förövrigt svinbra blogg!

Hej undersåte. Har ingen aning på vad du syftar på…? Din hjärnkapacitet må vara under masters. Kanske är det på tiden att du uppsöker närmaste lasarett för att kolla dina nerver. Master vill nämligen icke att sådana parasiter som du yttrar sig på hennes skrivna mästerverk.