Nu har jag sagt hejdå till Linnea, Johan och Toronto. Det är dags att åka hem! Vidrig känsla förstås men för överlevnad fokar jag på Anton, att det snart är jul och mysiga vardagsgrejer ihop – som att spela yatzy!!!!

Tänk ändå; för bara två år sen va Linnea en bekant som var ihop från och till med Antons kompis och någon jag inte hade nån djupare relation med. Och för femton år sen var hon för mig ”en snygg och cool tjej” som jobbade i en skobutik i Sundsvall.

Idag är hon en av mina absolut bästa vänner.

Knäppt att vi levt i samma städer, liksom parallellt, utan att känna varandra. Och att det skulle visa sig att vi har så mycket gemensamt? Att det liksom varit så nära, nån som känns genuin, varm, kul, smart och dessutom delar samma intressen och värderingar som mig. Jag har haft turen med att alltid ha haft mycket kompisar och jag har relativt lätt för att skapa nya relationer – men ofta stannar det på en nivå där det tar så enormt mycket mer än vad det ger (omöjligt att beskriva den känslan utan att låta dryg).

Men med Linnea finns det hela tiden ett utbyte och hon är liksom nån jag vill vara mitt bästa för men också nån som förstår mitt sämsta. Hon är en som lyssnar och en jag vill lyssna på.

Det är fint!

HEJ ÄLSKADE

Va fint ni skriver om mitt uppdrag för Musikhjälpen och tack för alla kommentarer här och på instagram. Känner mig typ trygg som har er och av vetskapen att ni ju hänger med på resan med mig. Nu är det prick en vecka kvar till jag åker och jag drabbas givetvis av sånna där extrema nervösvågor i kroppen.

Men än så länge är jag kvar i Toronto! Ikväll åker jag hemåt och landar onsdag förmiddag.

Sen jag kom hit har Linnea tjatat om nån jävla halloumi-tallrik med pommes som hon väldigt gärna ville att jag skulle smaka. Så vi tog spårvagnen mot brunchstället som låg typ en halvtimma från lägenheten ”THE GREEN WOOD” hette det och var uppenbart populärt.

45 minuters kö bara :-)))) Men Linnea övertygade mig om att det skulle va värt den där tallriken och jag valde att tro henne. Synd bara att paret framför oss (obs inte de på bilden) hade en sån där hunger-andedräkt som kan liknas vid… död råtta? Det var helt fruktansvärt när man själv dessutom är hungrig och arg.

STACKARS OSS MEDELKLASSTJEJER SOM MÅSTE STÅ I BRUNCHKÖ MED ANDRA HIPSTERS. KÄMPA!!!!!!!!!!

Så kom vi in! Till och med före paret med andedräkten?! Linnea hade en tes om att personalen behövde hitta ett bord långt in till paret :-( Aja, vi var glada och nöjda för att gå före även om det kändes lite hemskt.

Jag beställde in en lila brunchdrink där man liksom hällde ner citronjuicen själv och sen rörde om med sitt lilla sugrör ”Purple rain” hette den och jag fick äntligen vara den Mixolog bara min Simmar varit.

Sen kom tallriken. Det var svårt att fånga på bild hur god den faktiskt var. Här ser den så liten och pluttig ut? Men låt mig förklara; massa grillade grönsaker, perfekta pommes, friterade små halloumi-ostar, perfekt stekt ägg och en hemmagjord ketchup till som var liksom lite ”syrlig”.

HELVETE VAD GOTT!!!!!!!!!!!! Tack Toronto.

JA!!

Den 4:e december åker jag i 11 dagar till Guatemala för att jobba som resande reporter för Musikhjälpen. Jag kommer spela in reportage, sända live och efter resan kommer jag under två dagar besöka buren och berätta om det jag sett och fått berättat för mig.

Jag är såklart svin- svin- svinnervös inför uppdraget men samtidigt lika hedrad över möjligheten att få belysa situationer där hjälp och insatser behövs. I år är temat ”alla har rätt att funka olika” vilket betyder att jag kommer få möta människor med både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar som pga fattigdom, naturkatastrofer, korruption etc. etc. far extremt illa.

Det här ämnet ligger nära mig (iom familj med funktionsnedsättningar) så när jag försöker ”förbereda mig” genom att *placera mig i möjliga framtida situationer* är det fan omöjligt att inte bryta ihop MEN det handlar ju liksom inte om mig. Viktig tanke att hålla fast i tider när allt handlar om oss själva.

Hoppas ni vill titta och hjälpa till att förändra <3

Hi guys!

It’s me again, Hanna Persson writing you from Toronto, Canada. I hope you have a really good time wherever you are, I have the time of my life over here!

Nä gud vilken jobbig(are) person jag är på engelska? Samma sak sker när jag försöker prata språket här borta, tyvärr har jag den dåliga ovanan att jag istället för att svara när någon tilltalar mig så tittar jag på Linnea och formar tyst orden ”HJÄLP MIG”. Vilket hon då tvingas göra.

Jag vet inte om ni tycker det är kul med sånna här ”min dag” -inlägg, men JAG tycker det är kul att skriva dem så ni får helt enkelt stå ut.

Den här morgonen var vi inte uppe fullt lika tidigt som fredagen men ändå innan 09 var vi iväg och köpte ett italienskt bröd på en otrolig liten brödshop/café där allt såg jättegott ut. Brödet var också väldigt gott (även om Linnea tyckte det hade ”för hårda kanter” …).

Som ni ser hade jag på mig träningskläder som en sån störig instagramtjej som är uppe i ottan och ska gå och träna. Skillnaden är väl att hon kanske inte skulle köpa bröd :-/ :-(

Jag gillar den här lägenheten så mycket!!!! Perfekt för en exhibitionist som mig.

Lunchen intogs på DRAKE ONE FIFTY som hade en underbar bar! Mitt liv som *vegetarian* fortsätter och går bättre än nånsin! Har nu kommit till det stadiet att jag tycker det känns konstigt att typ ”smaka” kyckling etc. Trodde jag aldrig skulle hända? Men sanningen är att allt vegetariskt är godast (förutom tofu-snusket).

Jag och Linnea tvingade Johan att fota oss på restaurangen. Nedan följer bildspelet:

Första bilden tycker jag speglar vår relation dvs jag klagar över något som oroar mig och Linnea får mig på gott humör! Efter att Johan tagit bilderna och lämnat oss blev det självklart grin rakt ner i drinken efter samtal om morsor och barn.

NU MINA VÄNNER!!!! OM DETTA MÅ JAG BERÄTTA: Vi gick på kanske det roligaste jag sett någonsin? Det var på riktigt två timmar av asgarv rakt ut. Har typ aldrig tyckt något varit så träffsäkert och igenkännande.

Det vi såg var alltså improteatern She the people på The Second City som är en slags skola i komedi som också fungerar som en teater. Namn som Tina Fey och Amy Poehler har gått där. Uppsättningen vi såg var skriven och framförd av enbart kvinnor och sketcherna var både manusbundna och improviserade, gemensamt var att allt var så satans roligt.

Blev nästan ledsen när jag gick därifrån eftersom kvinnor i allmänhet inte styr vad som är roligt i världen. Att vi lever i en värld där kvinnor tycker att andra kvinnor är roliga men att det hos män finns ett motstånd att konsumera ”roliga tjejer”. Jag som kvinna förväntas identifiera mig med manliga komiker som levererar ”mänsklig allmängiltig humor” men män tycks återkommande ha svårt att se kvinnliga komiker som något annat än ”tjejhumor”, vad det nu är?

Givetvis bestod publiken av 95% kvinnor.

Och jävlar vad vi skrattade.

Puss and good bye

Finns det något bättre än att vara jetlaggad åt ”rätt håll”…? Ja, jo klart det FINNS men i stort blir ju ens mående ca en triljon gånger bättre när man är jetlaggad åt det hållet att att man somnar tidigt och vaknar tidigt. Som den här fredagen då jag somnade runt tio och vaknade halv sex. KANSKE PLATT ÅSIKT MEN DEN ÄR JU SANN.

Vid klockan sju(!!) var jag och den här musen på bilden vakna, påklädda och redo att möta ett krispigt Toronto i jakt på frukost. Handlade bröd, avokado, tomat och en sån där hälsosam dryck ”kombucha” som typ Jennie Hammar dricker.

Frukosten åts förresten framför senaste avsnittet av Keeping up with the Kardashians när Khloé ska föda och Tristian har varit otrogen och familjen försöker hantera det. Grät givetvis. Khloé är så stark!!!! Och jag hatar omogna Tristian? Oskönt också att ta med sig en KOMPIS till förlossningen?! Som att det vore något slags tv-spelshäng?! Nä nä.

Ja ni ser rätt! Jag gick och tränade i gymmet som finns i samma byggnad(!) som Linnea och Johan bor i. Det finns också en utomhus pool. Vad otrevligt liv de har :-) Sprang fem kilometer i jättelugnt tempo och pillade lite på vikter.

Vid lunchtid hade Linnea bokat in oss på blow dry som nu blivit vår tradition. Det betydde att vi svepte drinkar innan. Jag svepte på riktigt tre stycken och blev väldigt pratsam med min frisör som jag såg hade haft en sån jobbig missnöjd kund innan mig. Jag var mitt snällaste på engelska vilket lät typ såhär:

”Oh you’re soooo good with that brush! Amazing! I never felt this beautiful!”. Frisören blev dock jätteglad och sa att jag hade ”made her day”, så det kändes fint.

Normal fyllepose inne på toan??? Men håret blev riktigt fint den här gången.

Tvungen att fota det här handfatet som jag tyckte var helt otroligt efter mina tre snabba drinkar.

På kvällen fortsatte myset med drinkz, prat och lite förbättring av smink på varandra. Johan kom hem från jobbet och blev mött av två glada hårfixade girls.

Sista stoppet för dagen blev den här asiatiska restaurangen som hette typ… Äh jag kommer inte ihåg och Linnea ligger och sover nu så kan inte fråga heller. Men får återkomma kring det om ni skulle vilja gå dit eftersom det var jättegott och ljuset var otroligt instagramvänligt.

FREDAGSBETYG: 5/5 HP:s