Tada!

Vad som fanns i paketet var helt sonika massa rawfoods-produkter. Jag vet vad ni tänker: ”Sonja har lagt om och blivit den hälsosammanste människan i världen”. Och ja, jag gör så gott jag kan med att ge lägenheten en touch av frodig sluttning i Tibet.

Har rakat av mig det mesta av mitt hår, går omkring i bylsigt ”linne” och möter alla genom att sätta ihop händerna likt en Lucia och buga.

Har till och med satt en burk i 45 graders vinkel för att grodda alfaalfa.

Jag har gjort detta eftersom jag började äta lite kött igen i våras av olika anledningar vilket inte gjorde sig väl med mitt tarmsystem. Är helt bergis på att min mage bara klarar av det enklaste av det enklaste. Och äter jag inte skonsamma saker kommer min tarm till sist få nog, krypa fram på natten (undra ur vilken ände?) och strypa mig medan jag sover.

Och jo jag beställde en bok också. Den skriver jag om vid senare skede. Håller på att läsa den nu, har läst ca hälften.

Idag har jag fått två paket. Jag känner mig så spänd och förväntansfull. Först tänkte jag att det är elakt att posta bilder på oöppnade paket utan att berätta vad som är i. Men sen kom jag på att ni förmodligen bara blir glada eftersom jag skänker lite mystik till era liv. Förr hade man älvor och troll i skogen men nu år 2014 har man bloggare som publicerar bilder på oöppnade paket. Skriver nog om innehållet sen.

Har ni sett den här videon där Kjell Bergqvist gör reklam för Fi? 

Jag såg den igår och fick en invigelse att göra den här videon. 

Här kommer du till videon på youtube.

Just nu är jag ute på vägarna igen. Men jag är nästan aldrig nån annanstans än i Falkenberg när jag är ”ute på vägarna”. Jag orkar inte upptäcka nya ställen. Så nu lär jag känna Falkenberg. Nästa år kanske det blir nån annan stad. Och på detta sätt kommer jag aldrig att behöva lämna Sverige. Hoppas jag. Läste nånstans att ”Resor är som sidor i en bok och åker man inte ut i världen får man bara ett tunt häfte”. Ja vad ska jag säga. En del tunna häften är bättre än vissa tunga böcker. Sen har vi ju rabatthäften också. Typ ät två men betala för en på en Kinarestaurang. Äh nu är jag trött. Klockan är mitt i natten och det är bara dumt att ligga när vaken.

Igår såg vi en kändis i matvarubutiken. Barnen fick veta att ”den där personen är känd bara så ni vet” och så inget mer med det, tänkte jag. Vi kunde fortsätta att handla enligt rutinen.

Tills jag såg att barnen slitit sig och sprungit raka vägen iväg till personen ifråga för att prata med denne om kändisskapet. 

”Är du känd??”
”ja.. föru.. jo, ja, lite känd”
”LOL VI VET” 

Dels har vi ju den här spontaniteten – att bara springa iväg till första bästa person för att fråga diverse frågor. Spelar liksom ingen roll om det är ett fyllo, eller om det är *en kändis” som i detta fall. Och dels så har vi detta självförtroende. De hade alltså vetat att personen var känd i ca 20 sekunder när de bestämde sig för att springa iväg och skratta ”VI VET!!” när personen erkände visst kändisskap. 

Och jag då? Jag gömmer mig bakom en hylla eller står nånstans och ler. Lite som Silvia i offentliga sammanhang, till exempel Nobel-festen.

Vill ni veta vilken kändis det var? Tryck här.