Jag har alltså börjat med yoga. Därför har jag även köpt en yogamatta, vilket ledde till att jag plötsligt stod med en yogamatta i famnen, men jag hade ingenting att spänna ihop den med. 

Det är inte så kul att ha en yogamatta som rullar ut sig hela tiden.

Jag googlade ”spännband yogamatta” och hittade följdaktigen många intressanta alternativ. Det var bara det att det billigaste kostade 150 spänn och såg ut som något man kan köpa på en bensinmack för 29 kronor.

Och då jag bodde hos en pensionär hela förra veckan så frågade jag om det fanns något garn att låna och det gjorde det. Här är resultatet. 

Jag virkade spännbandet frihandamässigt, det vill säga att jag inte hade något mönster utan jag bara virkade och hoppades på det bästa. När jag var klar med själva garnarbetet gick jag till en tygaffär och köpte fyra passande knappar, vilka jag sedan fäste på spännbanden och sedan var det hela klart. 

Spännbandet går även att använda som en snoffsig krage. 

Denna krage kan piffa till nästan vilken outfit som helst. Den outfit ni ser på bilden är ett enkelt svart linne av sk ”herrmodell”, men kragen får linnet att se ut som något hämtat från en rik medelklassfamilj på 20-talet.

Och eftersom det finns två spännband kan man låna ut den andra till en vän, och så kan man gå armkrok genom bygden och utstråla elegans. 

Den passar även till en mindre hund, och eventuellt till ett lår. Fantasin sätter gränserna. 

Det är kul att virka. Håll utkik efter mer handarbete.

Jag såg att det har kommit en ny trailer till en ny hobbitfilm. Jag har inte sett den första hobbitfilmen, den som kom häromåret, men jag blev ändå lockad av den här rubriken ”The new hobbit movie teaser trailer looks freaking amazing”. 

Jag tänkte att shit här har vi något riktigt spännande. Men när jag såg trailern så var det i egentligen bara två saker som slog mig. 

1. Att de som bygger städerna där i LoTR-rikena verkligen äääälskar evighetslånga stentrappor utan räcken. 
2. Män män män. 

Ja, var är kvinnorna egentligen? Har de alla ramlat i trapporna och slagit ihjäl sig? 

Inte för att dödsfall verkar vara nåt de inte är vana vid LoTR, så som de spänner pilbågarna mot andra och skjuter dem rätt i ansiktet för ”den goda sakens” skull. Men kan dom inte bara ta och bygga några räcken? 

Jag menar här har de släpat tonvis med sten hit och dit och så när det kommer till detaljerna så bara släpper de allt och låter det vara.

Nej det är dags att LoTR-männen slutar smida vapen av virket de har och i stället lägger lite krut på att säkerställa sina byggen så att de passar för vardagligt bruk. Det är dags för dem att släppa vapnen och börja leva lite. Det var tillräckligt irriterande den där gången Mattis skulle slåss med Borka om vem som skulle bli hövding, så att de till slut kunde säkerställa Helvetesgapet med en liten bro. Men detta? Nån måtta får det faktiskt ta och vara i medeltidsborgarna.

Jag har läst en del teoretiska böcker om yoga, och jag vet att det i en bok om hatha yoga står att man ska undvika vissa övningar när man har mens. Varför vet jag inte, men nu har jag kört ett pass som icke benämns hatha i alla fall och har nog tryckt ut det sista som var kvar där inne. Kvar i ansiktet sitter min månatliga finne, men den förväntas vara borta inom ett par dar. I morgon ska jag visa er nånting. Nu är det god natt för mig.

Sedan jag blev vuxen har jag inte använt simglasögon. Varför? Undrar jag nu. Jag har inte haft så kul i vattnet sedan barnsben.

Att simma med huvudet ovanför vattenytan är torrt och trist. Det är under ytan som man kan man ha lite skoj. 

Rekommenderas. Funderar även på simfötter. Men bara om de finns i ekologisk äkta grodhud.

Mina dagar just nu är rätt lealösa. Jag undviker internet så gott jag kan, praktiserar yoga, badar i havet, virkar och läser. Just nu läser jag Far memory av Joan Grant. Det är en biografi. Utöver denna biografi om hennes nuvarande liv så har hon även skrivit biografier om andra liv hon levt tidigare, och som hon minns. Oavsett vad man tänker om den saken så tycker jag att denna bok är läsvärd. Jag gillar den verkligen. Hon föddes i början av 1900-talet i den engelska societeten (de var i alla fall förmögna) och hon reste runt i världen och höll på en massa. Väldigt spännande. Boken i fråga är dock snart slut. Lyckligtvis har hon dessa andra liv som jag kan läsa om och det ser jag fram emot att göra.