Ibland sätter jag mig ned och ritar. Ibland händer det ofta, ibland händer det sällan, och ibland händer det med jättelångt mellanrum då jag exempelvis råkat lägga ritblocket på en lite för hög hylla och glömt bort att jag har det.

Här är i alla fall en illustration från förra året. 

Just nu dagdrömmer jag rätt ofta om att bo permanent i en husvagn. Eftersom jag har ett ganska stort behov av ensamtid så funderar jag en del på hur jag skulle kunna lösa det med tanke på att jag har två stycken barn. I en husvagn kan man kanske inte direkt stänga in sig själv/barnen i ett separat rum och på så sätt andas ut lite.

Och kommer alltid fram till att det nog är bäst att skjuta husvagnsdrömmen till de båda är vuxna om ca tolv år. 

Tolv år. Vad är det i evigheten? Ingenting. 

Jag tänker att det jag kan börja med redan nu är att rensa: att bara äga saker som jag använder. Inte bunkra skräp. Inte klänga fast känslomässigt vid prylar. Och så spara pengar. Och kanske skaffa körkort? 

Källa till bilden. 

Något jag ställer mig rejält tveksam till är det här greppet att beskylla någon man inte håller med för att ha haft en dålig uppväxt. 

Exempel hittad på Lady Dahmers facebooksida (gilla den pga länkar ofta till läsvärda saker): 

Detta har jag sett vid oräkneliga tillfällen; en ickeman sågas vid fotknölarna med motiveringen att  ”hon måste ju ha haft en dålig uppväxt” eller varför inte ”hon måste ha blivit slagen av sin pappa” (inte alls särskilt ovanligt i feministers kommentarsfält).

För ett kändare exempel kan vi ta författaren av SCUM-manifestet, Valerie Solanas, som så många gånger har avfärdats som enbart en ”bitter manshaterska” på grund av att hon blev utsatt för incest i sin uppväxt.

Varför i all världen skulle en sådan sak som en traumatisk uppväxt ogiltigförklara en människas analyser, åsikter och ståndpunkter. 

Känner att denna tweet passar in här, även om den adresserar detta (Länk SvD. Varning för mkt obehaglig artikel gällande kvinnomisshandel)

Det här att lägga skam på människor som har varit med om/är utsatta för våld och andra svårigheter, inte sällan av sina fäder eller andra män, vad handlar det om egentligen? 

Vad det än är så är så vet jag vad jag tycker om fenomenet att kasta ”svår uppväxt”-kortet på meningsmotståndare och samhällskritiker. Jag tycker att det ett oempatiskt härskargrepp. Att det är förminskande, kränkande och extremt osympatiskt.

Jag är helt övertygad om att detta hänger ihop med vad Hej Blekk skriver i inlägget ”Det spelar ingen roll om jag är ett ‘vandrande exempel på att psykvården i vårt land inte fungerar'” (utsökt blogg, börja följ). 

Utdrag:

Jag avslutar inlägget med ännu en tweet från Stina Wollter.

Just nu så ägnar jag mina dagar till att bada i smutsiga sjöar. Idag badade jag i en mycket intressant brun sjö som gjorde att kroppen kändes som täckt med ett lager av slem efter en liten stund. 

Det som avgjorde att jag hoppade ned i vattnet var att jag såg en 15 cm lång fisk. Hade jag inte gjort det hade jag trott att det var en sjö fylld av gifter och död.

Så jag hoppade ned med följden att det nu känns som att jag kan ha fått en dödlig bakterie och kvicksilver upp i slidan. Tur att jag har ett bra immunförsvar och en stark resistens mot kvicksilver (intalar jag mig mentalt). 

Vart badar ni? Badar ni i rena sjöar? I havet?

Jag bor just nu väldigt nära havet men jag är jätterädd för maneter och undervattensströmmar som dränker mig och för mitt lik till Danmark. Därför väljer jag hellre smutsiga sjöar.

Jag är uppväxt på ett lantligt paradis men jag har aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG, suttit och trätt smultron på strån som om det vore no business. 

Vem är det ens som gör sånt? Jag har ALDRIG sett det ske, förutom på tv och bilder i Allers veckotidning.

Jag har aldrig trätt smultron på strå, inte heller folk i min hemby, eller i min hemkommun, eller ens folk i mitt hemlandskap. Finns smultron i Lappland ens? Sedan snart tio år tillbaka i tiden bor jag i Bohuslän. Har aldrig sett ett vilt smultron här heller.  Ja jag kan inte hjälpa att fråga: Finns smultron över huvud taget?

Ingen tycks kunna svara.

SÅ NU SYNAR JAG DEN HÄR BLUFFEN.

Det måste få bli ett slut på detta. Barn som sitter och trär smultron på ett grässtrå – kom igen – hur lättlurad tror de att jag är egentligen? Det hela är uppenbart en sjuk konspiration för att få fylla ut ”sommarbär”-påsen i frysdisken med nån syntetisk smörja som vi är programmerade att känna ”sommarkänslor” inför. Allt för att tjäna pengar.

Pippi Långstrump på rymmen som ba sitter och sliskar i sig massa bär och sjunger visor om sommaren med Tommy och Annika. Astrid, hur mycket fick du betalt för denna lögn? Vad summan än var så hoppas att du sitter i Nangijala och känner dig jävligt nöjd nu när vi betalar priset med våra kroppar, eller som du sa: ”det är bara skal”. Så lämpligt.

Ni andra vill kanske fortsätta att vara lurade, men jag går inte på sånt här. Jag är inte dum i huvudet.