Tänk om det skulle komma fram att jag och Reinfeldt haft en hemlig relation. Den skulle inte nödvändigtvis behövt ha varit av sexuell art men en relation där jag och Reinfeldt helt enkelt hade träffats och umgåtts massvis i smyg.

Det skulle inte spela nån roll huruvida vi haft en platonisk relation eller ej, folk skulle ändå bara anta att vi inte haft det.

Och jag tänker… skulle jag få bokkontrakt efter uppdagandet? 

Och skulle folk bli besvikna om boken blev en barnbok som handlade om ekorrar och björnar som inte kan prata med varandra men som ändå umgås?

Och skulle folk missförstå boken och tro att den i själva verket handlade om mig och Reinfeldt?

För det skulle den inte. Den skulle handla om fiktiva djur i en fiktiv skog och historien skulle vara fylld med äventyr och till slut även dödsfall, då alla bra barnböcker innehåller dödsfall. 

SÄPO skulle blandas in för att skydda Reinfeldt ifrån mig, för de skulle tolka dödsfallen i barnboken som direkta hot. Hu, det skulle bli en ryslig historia av svek, missförstånd och feltolkningar. 

Jag skulle bli ömsom hyllad av allmänheten, omsom förkastad, beroende var på förvirringskurvan twittrare förehöll sig just för tillfället. Risken finns att jag för alltid skulle bli förknippad med Reinfeldt, precis som Filippa, som orsakar alla möjliga skandaler som hon uppenbarligen vill bli förknippad med i stället.

Så det känns skönt att jag inte har nån hemlig platonisk myspys-relation med honom där vi möts varannan helg och ser Game of Thrones, även om jag just i detta nu inte kan låta bli och fundera på om jag inte saknar honom lite ändå, trots allt?? 

Igår var jag på Liseberg och det var jättebra. Vädret var lite regnruskigt och köerna existerade i princip inte så det var bara att åka på 100% fullt ös. Mot kvällen löstes molnen upp och solen sprack upp och folk blev jätteglada trots att solsken är såpass obehagligt som det är.

Och det var när jag blickade upp på attraktionen Hanghai (som gungar och snurrar samtidigt) som jag kom på att om 100 år är alla kroppar på Hanghai förmodligen döda.

Och många av dem betydligt tidigare än så. Jag kände mig så lättad när jag tänkte på det. Inte lättad för att jag satt på fritt fall (och lättade från stolen) utan för att det kändes som att alla mina problem blev så mycket mindre. 

När jag blickade mot Hanghai och alla dess blivande små lik så blev det för några hundradelar så blixtklart att njutning är meningen med livet. 

Och med njutning menar jag inte nödvändigtvis fysiska njutningar. Med njutning menar jag kanske till och med ”att inte plåga sig själv i onödan”.

Så det tänkte jag att jag skulle börja med från och med på måndag.

Jag såg den här videon där Gangam-style PSY gör nån slags ”tokrolig” duett med Snoop. För det blir ju så. Varje gång Snoop gör nåt så blir det  ”alltså Snoop är ju såååå sköööön och skojsig”. Själv har jag en gnutta svårt för Snoop Doggy Dog. Och då syftar jag alltså på artisten och ”varumärket” Snoop, inte hans själ, vilken är vacker, för alltid ovärdelig och dessutom utan namn.

Vad de sjunger om är alltså avtändning från alkohol. De spyr, minns inget från igår och tar återställare – allt enligt missbrukarmodellen. Dock packeterat  som en ”skön livsstil” som är ”crazy” och nåt för ”de sköna snubbarna”.

Hm, ja, hur ska jag säga detta? Popkulturens skildring av alkoholproblem sticker i ögonen på mig. För minns man inget från igår men ”gör om det igen” så har man förmodligen rätt omfattande problem, oavsett om kulturen stämplar beteendet som ”normalt” och ”skojsigt” eller ej. Och visst, såna här videor är ju uppenbart skildrade ”med glimten i ögat” och som en ”liten flirt” eller nåt, men okontrollerad alkoholkonsumtion är inget skämt för mig och jag är sannerligen inte road utav det. ”Karatefylla” är inget tillstånd att leka med. Alltså vadå, det är ju inte det! Sluta se så förvånade ut när nån riktar stark skepsis mot alkohol! (obs syftar bara på de som ser förvånade ut)

Och det är så vanligt också. Var och varannan video romantiserar fylla och målar ”crazy beteende” i regnbågens alla kalasfärger så att det ska typ kännas vackert och spännande för alltid. Som Last Friday Night med Katy Perry (länk youtube), Den är fruktansvärd, kanske mest för att jag inte instämmer med dess buskap men ändå kan gå omkring och tralla på den en hel dag.

Eller den där låten där Beyonce är så full så att hon inte minns nåt dagen efter men räknar ut att hon måste ha haft ”sexy time” med Jay Z. Eeeew.

Tänk er om folk hade motsvarande beteende fast nyktra. Eller tänk om folk hade motsvarande beteende, men efter att ha stoppat en kanyl i armvecket!

Men under alkoholen så klirrar sånt beteende normalt och skoj och ”crazy” i stället för psykotiskt, problematiskt och drogat. Alkohol är verkligen inte som nån annan drog i det avseendet. Det är så många som inte ens vet  att det är en drog trots att det är vanligt att folk missbrukar det eller på annat sätt skadas av det, direkt eller indirekt.

Nej skärpning popkultur. Skärpning musikbranschen!

Idag kommer det att bli Liseberg för hela slanten. Och när jag säger hela slanten så menar jag bokstavligt talat hela slanten. Herregud man skulle ju kunna åka till karibien för en mindre summa. På en lyxjacht. 

Jag vet att vissa tycker att Liseberg är ett rätt billigt och ”lokalt” nöje men de personerna borde få sova i bivack nånstans i norrland på vintern för att få känna hur ett billigt och ”lokalt” nöje är i verklighetens värld. 

OBS utan guide.

Överallt i populärkulturen (eller kulturen öht)  möts man av uppmanande och romantiserande sångtexter som berör sex, attraktion och party på ett eller annat vis.

Jag har därför påbörjat en väldigt viktig spellista på spotify – en spellista som helt sonika är befriad från sex, attraktion och party. 

Men jag behöver er hjälp; att hitta denna typ av musik är nämligen näst intill omöjligt. 

Låtar som prioriteras (dock ej krav, andra låtar överväges gärna): Låtar som ej är barnlåtar, svenska låtar, låtar som uppmanar till eftertanke, vardag

TACK I FÖRHAND NI SOM HJÄLPER!!!