Bloggkommentatorernas Anna-Maria kommenterade mitt inlägg om det här att vara topless på stranden. 

Och hon skriver såhär: 

Och jag vill bara säga att ja, jag tror att den sexuella fixeringen vid bröst är socialt skapad. Det finns ställen på denna planet där människor med feminin kropp just i detta nu går omkring barbystade utan att nån enda i deras närhet tycker att de är vulgära eller ”gillar att kåta upp sin omgivning”, eller över huvud taget är upphetsande på så sätt (iaf enligt nåt jag sett i dokumentär om isolerade byar i varmare klimat).

Sen själva sexualiteten, typ huruvida vi tänder på ”kvinnor” eller ”män”, tror jag inte heller är helt svartvitt. Klart att många många föds stensäkra och orubbliga när det kommer till vilken typ av genitalier de gillar, det betvivlar jag inte, men jag tror att cirka lika många föds med en formbar och mer eller mindre flexibel sexualitet. Alltså jag har ju inga ”siffror” eller ”statistik” på detta (orka?), men vad som anses som attraktivt är i allra högsta grad kulturellt och ibland skiljer det sig inte mer än ett årtionde mellan vad som anses ursexigt och vad som anses avtändande. 

Ta bara 80-talets konstiga hår och överdimensionerade axelpuffar. 

Vissa attribut som förr var ”ÅH JA” är nu ”ÅH NEJ” (generellt, ty det finns fortfarande de som suktar efter riktigt stora axelpuffar). Kontentan är hur som helst att det inte är svart eller vitt och att det finns tusentals nyanser, och vad som enligt norm bär sexuell laddning går utan tvekan att forma, medvetet eller ej.

Så jag tror verkligen inte att det här att ”tända på bröst” är genetiskt och typ tillhör ”människans natur”, samt att jag tror att sexualitet både kan vara medfödd och formad av omgivningen. Det är så mycket olika! Muchi muchi much olika.

Den här videon sprider sig just nu och jag lägger ut den även här för att ännu fler ska se den. Den är bra. Always må vara en medioker sanitetsprodukt som jag inte rekommenderar men det händer trots allt rätt ofta att skickliga konstnärer och intelligenta tänkare råkar halka in på kommersiella spelfält där det finns både pengar och räckvidd så…

Länk till videon på youtube här. 

Känner igen mig i den. Och jag tänker på mina barn. Jag vill verkligen inte att någon av mina barn ska behöva drabbas av den här fruktansvärt äckliga och skadliga vanföreställningen att flickor skulle vara sämre på något sätt, och att det skulle vara ”bra” att ta avstånd från det som anses flickigt. Jag har varit där själv och det är ingen rolig fälla att trilla ned i. Det enda sköna med den fällan är att ta sig ur det tänket för alltid och att aldrig återvända dit nånsin igen. 

Sluta använda ”.. som en tjej” som något dåligt. Tänk det inte ens. Schhhh. Away it goes. Till sophinken för fundamentala feltänk.

Jag är just nu vid kusten på ett sommarställe. Barnen vattnar varann med kannor och sånt man allmänt sysslar med här ute.

Idag tänkte jag i alla fall att de skulle få svalka sig lite i nån form av havsvatten i stället. Så jag drog ungarna genom en barrskog och ut på klippor och efter ett tag nådde vi havet. Där plaskade de omkring till de blitt nöjda men det var här ett problem uppstod: vi gick vilse.

Vi bara valsade omkring i blindo där på klipporna och jag erkände ganska tidigt för barnen att jag inte hade nån jävla aning vart vi var. Det tyckte de var jättespännande och sjuåringen tog ledningen. Dramatiken var rätt hög när (den lånade) treåringen gled in mellan två klippor och rispade armen på risbuskar men strax efter det hittade vi en stig och alla blev glada.

Slutsatsen jag kan dra av denna upplevelse är att det fortfarande är spännande gå vilse och att mitt ena barn har helt usel orienteringsförmåga.

Jag har kört en lam ursäkt till storstädning senaste dagarna, bland annat har jag organiserat om skafferiet och därmed tagit plats bland inrednings- och pysselbloggarnas toppskikt. Bottenskikt.

Igår var det i alla fall balkongens tur. Det har legat en matta där ute i nåt år och plötsligt kände jag lust att ta tag i den där mattan och kasta den åt helvetet. Tog med en liten sop, bonade och trallade runtom, för att därefter plocka upp mattan OCH UR MATTAN FÖLL ETT GETINGBO. 

Mitt hjärta frös först av chockbeskedet. Sen blev jag lättad. Vem fan bygger sitt bo i en gammal ihopknycklad matta? Och dessutom av sådan undermålig kvalitet?

Kunde verkligen relatera till denna getingdrottning och det uppenbart misslyckade hushållsuppdraget.

Mina tankar är med dig du inkompitenta getingdrottning. I recognize your hardships.

Och mattan ligger kvar. Vill inte röra den. Jag har hört att getingar bygger sina bon av lik, blod och bajs som de har tuggat till en pappersliknande massa. Äckligt. 

Jag skulle beskriva mig själv som en ensamvarg. Jag älskar att vara ifred. Det är bland det bästa jag vet. Jag drömmer om att bo i en husvagn i skogen och när barnen vuxit upp tänker jag ibland att jag ska söka mig upp mot nåt kloster nånstans i alperna. Detta får dock bero eftersom mycket kan hinna hända i livet. Kanske nöjer jag mig med Småland.

Många många gånger har jag känt mig fel och dum för att jag känner såhär. Jag har känt mig dålig då jag dragit mig undan och jag har bannat mig själv när jag inte har velat umgås på fest eller på nåt fullsatt café (eller annat sk ”socialt tillhåll”). 

Men mer och mer har jag börjat släppa detta frätande självförakt. Jag har börjat acceptera min smak, vad jag föredrar och vad jag gillar. Jag har börjat acceptera mig själv. Och jag inser hur mycket levnadsglädje och energi det tagit när jag har använt så mycket krafter för att bekämpa mig själv.

Jag är just nu i en fas i livet när jag lär känna mig själv. För hittills känns det faktiskt mer som att jag har försökt förneka mig själv i stället för att lära känna. Så nu när jag börjar förstå saker, som att jag till exempel är introvert och att det är något som jag verkligen trivs med att vara, känns det som att typ tusen tegelstenar lättar från min rygg. 

Tilläggas bör kanske att jag inte alls ogillar sällskap eller andra människor. Jag behöver mycket vila och stillhet bara. 

Källa till bilden (och lite bättre upplösning) (bildtips @DavidPhamp)