Jag läste den här krönikan av Hillevi Wahl som handlar om social ångest (metro). 

I krönikan skriver Wahl att även hon kan känna igen sig i människor med social ångest, eftersom:

”När jag var tonåring kunde jag under långa perioder inte öppna ytterdörren, för jag var så rädd för att bli bedömd och bortvald. Jag mådde så dåligt att pappa ringde polisen, och när de till slut kom in i min lägenhet såg jag att pappa stod bakom dem och grät”

Detta gör hon sedan ingen stor sak av. Hon gör faktiskt ingen sak av det alls. Hon kallar det för ”känslighet” och ”blygsel” och fortsätter krönikan som om inget hänt. Medan jag sitter kvar med handen för munnen och tänker ”JISSES vad var du med om egentligen??” och till slut kom polisen in, vadå till slut? Bröt de upp dörren?

Det kom så oväntat. I början av krönikan tycks det vara som att hon ska säga typ ”ja jag känner igen mig i social ångest, jag brukar vara osäker på fester ibland” så grovheten i hennes anekdot tog mig by suprise verkligen.

Hon insinuerar även i texten att hon och fadern har/har haft missbruksproblematik. Så efter att ha läst krönikan: stor kram till Hillevi Wahl.

Bra tips! 

En av mina syrror är här, mellansyrran, ”läkarsyrran” (pga hon är läkare), så jag är lite seg på att blogga då jag är upptagen med att visa henne sår och bölder som jag har på kroppen.

Kan kanske tillägga att hon inte botat nånting alls hittills. Jag försökte visa henne videor på människor i Indien som opererar utan redskap och botar patienter med leukemi genom att plocka fram små kulor från patientens knäskålsområde. Jag frågade om hon inte ska introducera detta för vårdcentralen i Gällivare då denna praktik tydligen är väldigt effektiv. Men trots videornas revolutionerande innehåll verkade hon inte särskilt intresserad. 

Något händer under läkarutbildningen som gör att våra läkare blir helt oresonliga. De vill att operationer ska ske med skalpell och endast med skalpell och opererar någon med knogarna så är det helt plötsligt ”inte trovärdigt”. 

Mount Everest är en dyr affär

Hon talade i alla fall om nåt för mig som jag inte visste, och det är att det kostar minst femhundratusen att bestiga Mount Everest. MINST.

Nog för att jag har fattat att bestigning av Mount Everest inte är nåt som utförsäkrade med Klarna-lån sysslar med men jag blev ändå vädligt förvånad. Femhundratusen är en jävla massa jeans och ipads om man gillar sånt. 

Om jag mot förmodan någonsin skulle sätta min fot på Mount Everest så skulle jag muddra alla förfrusna lik som ligger där på kontanter och smycken. 10% av de som försöker bestiga berget dör nämligen och eftersom alla kan hosta upp femhundratusen på en en idiotäventyrsresa så borde muddrandet kunna ge avkastning.. 

K2 är tydligen ännu värre än Mount Everest. Inte för att det är högst, utan för att 25% av bestigarna dör. Undra hur mycket dessa bestigningar kostar? 

Nej nu ska jag inte vara sån. Självklart skulle jag ha annat att tänka på än att skända gravplatser ifall jag skulle hamna vid nåt av världens högsta berg. Jag skulle till exempel vara upptagen med att gräva bivacker för att undvika att frysa ihjäl själv.

Jag skulle ogärna vilja bli den nya Ötzi (gud vad jag älskade Ötzi när jag var liten!! Åtminstone till forskarna tog fram honom ur frysen för att ta prover på hans testiklar, efter det kändes det som att mystiken var borta). 

Såhär såg syrran ut sist hon var här och hon ser likadan ut nu.

Medier måste ta ansvar när det gäller spridandet av bilder som skildrar våldtäkter. Användandet av våldsamma, djupt (ev.) traumatiserande bilder tycks användas slentrianmässigt och det verkar som att det inte finns nån tanke på vad de kan göra med människor som utsätts för dessa bilder.

Exempel på bilder

Jag vill egentligen inte länka, men Nyheter24 har en bild som de verkar ha som nån slags standard. De använder den skitofta. Kanske har de den inramad på redaktionen. Kanske inte. De tycks inte ha några problem med den dock. Jag länkar till ett exempel, men varnar: Här kan ni se bilden (TW). 

Samma sak händer i följande nyligen utlagda klipp från SVT, där Ida Östenssons pratar om samtyckeslag efter senaste friande våldtäktsdom: Länk till klippet (TW)
Vad man kan se i detta klipp är alltså en jävligt målande bild som skildrar våldtäkt och den täcker i princip hela väggen i bakgrunden likt en fototapet i random myzpyz inredningsprogram. Bara sådär. Som att det är något ”helt normalt” som ”hör till” och är helt okej att visas upp hit och dit. Som om det vore en bild på en jävla ekorre.

Använd fantasin

Varför ska man utsätta människor för den här typen av bilder? Och nu syftar jag inte bara på människor som har blivit utsatta för något någon gång utan jag syftar på alla. Varför i hela världen ska vi sitta och matas med bilder där män tvingar sig på kvinnor? 

Kan tänka att det finns dom som anser att dessa bilder nog ska vara där för att läsaren ska ”förstå allvaret” och bla bla bla. Men nä, det behövs inte såna här bilder för att ”förstå allvaret”. Det enda som händer är att jävligt många blir rädda, ledsna, traumatiserade eller ännu värre VANA. Använd andra bilder. Nu. Gärna igår. 

Alla människor med lite fantasi kan komma på andra bilder som kan skildra ämnet bättre. Typ en siluett på nån som håller upp näven och säger ”NU ÄR DET NOG” men om det är för saftigt så finns det ju ca en miljard andra alternativ. Om arikeln till exempel handlar om lagar, så kanske en lagbok och en sån där hammare skulle passa? Och sen finns det ju faktiskt bilder som skildrar våld men som inte gör det så där jävla grovt and in our face. Använd nåt sånt. Om målande bilder nödvändigtvis måste användas, ta då ansvar genom att  jävligt noga förklara syftet med användandet av bilden. Gör TW. Använd aldrig målande våldtäktsbilder slentrianmässigt.

Hämtad från http://www.trettiotreanledningar.com/

Här har jag tidigare skrivit om vad friande våldtäktsdomar gör med kvinnor. Och det hör ihop en hel del med detta. Att se såna här bilder gör nånting med personen som ser bilden och det är inte något bra.

Jag har en oerhörd svaghet för små strategi- och köp/sälj- roll-spel. I det här inlägget tänker jag skriva om Fasion Design World som är min favorit just nu.

Om själva spelet

Spelet är rätt enkelt uppbyggt: du har en butik och i den ska du försöka göra så attraktiv som möjligt, med ett brett sortiment och en skön miljö som gör att många vill komma till just din butik. Och precis som i verkliga världen kostar saker pengar och diamanter. Så för att kunna köpa en fin tavla eller en skön stol till butiken så måste du sälja kläder, lösa utmaningar, arrangera fasion shows och vara en grym butiksägare med känsla för affärer och stil.

Såhär ser min butik ut! Fin va? <3

Är spelet socialt? 
Jadå. Man är helt beroende av att kunna få inbjudningar och sånt av andra för att kunna komma vidare i utmaningar. Det går även att besöka andras butiker, belöna deras möblemang och kläder samt skriva i deras gästböcker. Det är alltså inte socialt på ”chattnivå”, något som enbart är positivt i mitt tycke. 

Kostar det pengar?
Nej det är gratis. Däremot är det rätt lockande att köpa saker inom appen, helst i början när affärerna går trögt, men har man tålamod så är det helt gratis.

Är skaparna av spelet giriga?
Ja ganska. 

Vilka telefoner finns den på? 
Den funkar i ipad och iphone men mer än så vet jag tyvärr inte, hehe.

Övergripande omdöme
Spelet är oerhört och nästan obeskrivligt trögt till en början. Man säljer några saker för korvören och allt man vill ha kostar typ en miljon kronor. Jag personligen gillar dock långsamma, tröga spel. Huvudsaken är att man vet att det kommer att släppa med tiden. En sak jag tycker är dåligt är att man så sällan får diamanter i spelet, samtidigt som diamanter är fördelaktigt i nästan allt. Det borde gå att tjäna diamanter gratis i större utsträckning. Giriga jävla spelmakare.

Plus med spelet 
+ Kräver tålamod och envishet 
+ Fritt, man kan personlighetsanpassa hela stilen
+ Man får tänka lite strategiskt för att nå framgång
+ Är fint, gulligt och färgglatt. ÄLSKAR SÅNT!!!

Minus med spelet
– Lite drygt att behöva massa inbjudningar av andra jämt och ständigt.
– De giriga spelmakarna som försöker manipulera en att köpa diamanter
– Det är på gränsen till lite FÖR långsamt i början

Om ni har eller ska skaffa spelet. Adda mig. Jag heter HEJSONJA i denna spelvärld.

Kände mig lite för positiv till livet så jag bestämde mig för att surfa in på aftonbladet nöje för att kolla det senaste som hänt inom underhållningsbranschen.

Ba ”sköt sig själv på skoj”. Okej. Och så denna, som är min ”favorit”: 

Så levde djuren. Julmat. Fantastiskt. 

Tack aftonbladet nöje för er förmåga att smyga in död, slakt och sk skämtsamma självmord i nästan allt ni tar er för.