Om jag var lite mer pang på, hade organisationsförmåga samt gillade strålkastare och höga ljud så skulle jag nog öppna en separatistisk humorklubb för enbart kvinnor/övrigt (ej män). Komikern Karin Adelsköld har hamnat i konflikt med RAW-Mårten Andersson efter att han mailat henne att ”kvinnor helt enkelt inte säljer”. Ni kan läsa lite mer på hennes tumblr eller här på Resumé om mailen/ordväxlingen. 

Jag är så trött på när kända män med mycket plats i media (och därför med mycket makt) sitter och talar OM ”bristen på kvinnor i branschen” samt gång på gång (nästan outtröttligt) ställer frågan till kvinnor ”varför är ni inte kända??” ”Varför syns ni inte mer?”, ”varför är ni inte lika kända som män så att ni blir värda att boka??” och typ ”NI FINNS JU INTE HUR SKA VI DÅ KUNNA HITTA ER, HUR SKA VI KUNNA HITTA ER KVINNOR, NI ÄR INTE KÄNDA, BARA MÄN ÄR KÄNDA, KAN NI SVARA PÅ DETTA, SÅ VI KAN BOKA ER EFTER ATT NI BLITT KÄNDA?” 

Och jag känner bara spontant att jag önskar att det fanns en humorscen där män helt sonika inte fick uppträda alls (med kanske ett avstick då och då, om han höll måttet, och om han kunde tänka sig att uppträda gratis). Och detta gärna i en separatistisk miljö. Alltså inga män i publiken heller. 

Det finns knappt några gränser för hur mycket jag längtar och suktar efter all denna sk ”kvinnohumor” (som om den vore väsenskild männens) som ligger gömd land och rike runt. Den finns i omåttliga mängder och pyr likt brinnande skogar. Den har naturligtvis funnits hela tiden och folk har skrattat åt den i alla tider, ”kvinnohumorn”, ändå har den blivit bortförklarad som ”inte lika rolig” eller ”rolig för att vara från en kvinna” etc, helt stört.

Det har funnits en tid då jag själv har hakat på den här idén om att ”tjejer inte är lika roliga” men det är bara att säga att jag hade fel. Och även om det känns trist att jag har varit bärare av så mycket kvinnohat så är jag än gladare att det är över, att hatet rinner av mig dag för dag.

Här har jag gjort en fiktiv inbjudan till epic humorkväll i alla fall: 

Okej, inbjudan har plats för förbättring och tydlighet men jag skrev bara ihop den här lite snabbt direkt från hjärtat. 

Men erkänn att ni skulle komma. 

Här är länken till artikeln på SVTs hemsida. 

(Blir nostalgisk när jag ser det där köket, stora delar av min uppväxt skedde i det huset)

Åk dit om du kan! Här är inbjudan: 

”Palt som ni vill att människor skall göra för eder, 
den palten skall ni ock göra för dem”
– Paltaren 12 kapitlet 4 versen

I veckan har jag varit hemma med magsjukt barn (det är därför jag inte har uppdaterat). Det har gått väldigt bra. Mindre angenämt var det då de var mindre och kräkte mig i ansiktet så att jag fick kräk i öga och mun. Jag misstänker starkt att jag har blivit immun mot magsjuka tack vare detta och det är jag väldigt glad för. Men jag känner ändå att det är skönt att dessa tider är förbi oavsett och jag funderar på effektiva sätt att aldrig ha småbarn igen. 

Det finns många sätt att undvika att någonsin bli gravid, och ett av de sätten är något som den moderna svenska sjukvården erbjuder kostnadsfritt – sterilisering. Vid sterilisering skärs äggledarna av via titthålskirurgi eller täpps till från själva slidhålet (jag tänker mig att det är med något som liknar sånna här öronproppar vägarbetare brukar ha). Jag har funderat på detta i flera år nu, och det börjar närma sig ett definitivt beslut. 

Jag har en kompis som steriliserade sig härom året. Hon var i ungefär samma sits som mig. Efter steriliseringen har hennes liv blomstrat upp. Hon lever i en magisk tillvaro. Och jag tänker att nyckeln till allt gott kanske hänger på att äggledarna skärs av. Trots detta känner jag obehag inför ett eventuellt ingrepp. Titthålskirurgi är alltså nåt jävla rör med en liten kamera på som förs in genom buken med hjälp av några snitt och det är där det tar emot.

Men tänk vad skönt att eliminera risken för graviditet för resten av sitt liv. Kan det vara värt det?

Barnen i sin nuvarande form typ. De klarar massa saker själva. Att klä sig, gå på toa, göra enklare ärenden till affären, de har inte blöjor, etc etc, listan kan göras lång. Aldrig mer småbarn.

Jag som vit kan tycka att överröstningsprotester inte är optimalt. Men om jag vore rasifierad? Politiken som SD för är oerhört sårande och fördomsfull för många många människor. Deras ord är inte ”vanlig politik” utan den nervärderar och kränker många människors rätt att finnas här som en självklar del i samhället. Därför kan jag tycka att det är bra att just dessa röster överljudas, så att människor som deras politik försöker få bort slipper höra. 

Det handlar inte bara om att överrösta SD, det handlar om att visa våra medmänniskor att det de säger är outhärdligt. Det måste vara oerhört mycket tyngre att lyssna på det om man inte är vit och tillhör deras norm. SD är ett rasistiskt parti , det finns inget snack om saken. Jag tycker att tysta protester där folk tex vänt ryggen är mycket bättre eftersom de då får säga sin skit samtidigt som folk visar att det inte är okej. Men att människor överröstar dem när de kommer för att berätta vilka som är välkomna och inte… Tänk att vara rasifierad med tex invandrarbakgrund och få se det, att få uppleva att dessa värderingar inte accepteras och att det gör ont i öronen att behöva lyssna. Vad skönt det måste kännas.

Nej det är sannerligen ”enkelt” för mig som vit att måna om ”demokrati” etc när jag personligen inte blir kränkt eller sårad av ovan nämndas poltiska haranger. Jag står för det mesta utanför känslan av direkt hot (men vi får inte glömma att deras politik inte bara är rasistisk, den är sexistisk också). Och det värsta är att jag känner att jag har tur som gör det. Fattar ni vad sjukt? Man ska inte behöva känna att man har tur med sin hudfärg pga att man inser att man slipper så många sårande och jobbiga situationer på grund av det.

Och där det finns de som känner att de har tur med sin hudfärg, finns det de som känner att de har otur, och det är djupt tragiskt, sorgligt och oacceptabelt. Heja Göteborg! 

Här kan ni läsa en statusuppdatering som Malin Michea skrivit om det som hände i Göteborg

och här kan ni läsa ett inlägg bästa Soraya Hashim skrivit om SDs propaganda i tunnelbanan 

och här kan ni läsa hennes svar på kommentarer angående det inlägget

Kollade in de fem bästa programpunkterna på helgens Feministiskt forum. Jag är ju intresserad av sånt liksom, men satte andan i halsen när jag fick se bilden på miljöpartiets språkrör Åsa Romson. 

ÅSA FUCKIN ROMSON. Det är alltså DU som har varit far till mina barn i alla dessa år! Kolla här. 

Så. jävla. lika.

Jag typ dog lite. När jag träffade barnens far var han en blyg, söt och totalt politiskt ointresserad kille. Han gillade mest bilar och att sitta framför tvn med mig och äta pulvermos direkt ur kastrullen. 

Sen jag upptäckte detta har jag försökt lyssna lite bättre på vad barnens far säger till mig. Tretton år har gått sen vi blev ihop och jag tänker att jag kanske har förbisett delar av hans personliga utveckling. Och jag inser nu att han pratar mer än vad jag trodde om gifter i vardagen och varför det till exempel är så himla viktigt att få igenom en vettig EU-lagstiftning som förbjuder plastpolymerer och hormonrubbande beläggningar inuti konservburkar av plåt. Han har också sagt nåt om gruvutsläpp och vargjakt. 

Och jag slår vad om att lyssnar man på Åsa Romson riktigt noga så förstår man att hon är otroligt intresserad av att ”sänka golf-tvåan”, ”köpa nya fälgar” och att hennes största problem här i världen är att ”bromsrören måste bytas ut innan onsdag”. Typ såna grejer. Dolt mellan rader av kollektivtrafikens nytta för samhället.