Undersökningar visar att sambopar allt oftare har åtskild ekonomi. Men vad bryr jag mig om hur relationers magi ser ut pga hur de väljer att sköta ekonomin. Ekonomi är ju magisk i sig.

Lyssna på radiokrönikan här. 

Igår vann Conchita Wurst Eurovision. Men såvitt jag har uppfattat det så finns inte Conchita Wurst på riktigt. Hon är blott ett alter ego till Tom Neuwirth. Conchita är en show, en karaktär, en fantasi. Tom Neuwirth är en riktig person, och han är till yrket dragshowartist. 

Utklipp från Wikipedia:

”Dragshow är en form av underhållning där personer uppträder utklädda till motsatt kön eller spelar på motsättningarna i den västerländska kulturens uppdelning i två kön”

Något jag har märkt är att folk talar om fantasifostret Conchita Wurst som om hon vore en verklig person. Det talas om henne som om hon inte alls vore en show, ett nummer. Det är nästan som att det är Tom Neuwirth som inte finns. Så är det naturligtvis inte. Tom Neuwirth är den som finns på riktigt. Såvitt jag har förstått det identifierar sig Neuwirth som man, och så ibland när han har tid och lust så klär han ut sig till Conchita Wurst. 

Jag har läst på flera ställen nu att Conchita Wurst hjälper till att öka toleransen i samhället, att hon inger hopp. Men har dragshowartister någonsin varit diskriminerade? Minskar män som klär ut sig till kvinnor och spelar på motsättningarna mellan könen att minska på motsättningarna mellan könen? 

Sen tänker jag att Tom Neuwirth kanske är homosexuell. Det läser jag till exempel här på expressen: ”Igår vann hon europas hjärta, och slog tillbaka mot homofoberna och kritikerna”. Är det toleransen mot homosexuella som det syftas på? 

Fast nu ska jag komma till det jag tänkt komma till. Jag tycker att det känns som att tidningar och gemene man har missförstått och blandar ihop Conchita Wurst med något annat. Kan det vara så att de krånglar ihop spektaklet Conchita med en verklig transkvinna? 

Då vill jag bara säga att Conchita Wurst är inte en transkvinna. Conchita Wurst spelas av en man och på kvällen när han går och lägger sig tvättar han av sig sminket och blir sig själv igen. Så gör inte en transkvinna. En transkvinna tvättar av sig sminket (om hon har sådant) och går och lägger sig, oförändrad, som kvinna, och alltid som kvinna.

Men kanske är det jag som har missförstått och att folk faktiskt har rätsida på det här och det är ju i så fall super. Och så kan jag tänka mig att denna show kan hjälpa till att lösa upp de snäva könsstereotyperna och det vore ju också super.

En rödgrönkritisk sida på facebook som kallar sig Rödgrön röra har skrivit en lista på saker de tycker är fruktansvärda med Feministiskt initativ.

 ”Du som hade tänkt rösta på Feministiskt initiativ. Läs detta och ta en funderare. Förhoppningsvis kommer du att ändra uppfattning!” skriver de.

Här är listan:

Fanny Åström skriver om hennes syn på att vara sexnegativ och vad det har för innebörd enligt henne. 
Tanja Suhinina har skrivit en replik om att vara sexpositiv

Båda har väl genomtänkta analyser bakom sina ståndpunkter, och det är svårt att säga att någon av dem är rätt eller fel. Jag tycker att båda på många sätt har rätt. Och på många sätt verkar det som att deras båda ståndpunkter går ihop och att de i mångt och mycket delar samma grund för sina idéer trots att de ställer sig på olika ställen.

Själv är jag bara så förbannat trött på sex, eller snarare trött på hur sex allt som oftast framställs. Om vi tar sex i relationer till exempel. Där framställs ofta brist på sexlust som ett problem medan det motsatta framställs som gudagivet normalt och sunt. Så den person i en relation som har lite eller ingen sexlust hamnar väldigt lätt i ett underläge där den måste ”rätta till sig” och ”finna lusten”, bli ”normal” och ”fungerande”. Ofta med ångest och skuldkänslor som följd naturligtvis. 

Ett ”rikt sexliv” har blivit en slags knasig statussymbol som fungerar som ett kvitto på att både en person och en hel relation är fungerande. 

Jag har skrivit om detta ämne förr på min gamla blogg under rubriken ”hur får man mindre sexlust?”. 

Det här är från en youtubeserie som heter Seduce me där Isabella Rossellini (Ingrid Bergmans dotter OM NI VILLE HA LITE AMAZING FACTS) berättar om hur massa olika djur fortplantar sig. Det är en följetång typ, och den är inte burdus eller oanständig heller så den går lätt att se tillsammans med barn. Jag skulle nog till och med uppmuntra er till att se den tillsammans med era barn. Jättebra för hela familjen. Inspirerande är det också för dig och din partner/partners. Ni får massor av nya uppslag.

I det här klippet frågar hon hur Noak gjorde när han valde djurpar till sin båt. Hur gjorde han tex med hermafroditer?

Jag rekommenderar den här om sjöhästarna också. Eller egentligen rekommenderar jag ganska många, kolla omkring lite själva. Hittar ni nån favorit berätta gärna vilken det är.