Just nu är det några som försöker ställa svenska hemlösa och kommande flyktingar mot varandra. Människor som engagerat sig får också höra att dom ”fokuserar fel”.
Det får mig att tänka på Joh 12:5-6 (bibeln) när Lasarus syster Maria tar jättedyr olja för att smörja Jesus fötter och Judas känner doften å med skitdryg (föreställer jag mig) röst ba ”varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till dom fattiga?”
Och så fortsättningen: ”Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv”
Eftersom jag inte bor ”under en sten” så har nyheten om decemberöverkommelsen (DÖ) nått även mina öron.
Jag ser rubriker och bilder på en massa inblandade som ser ut att behöva kaffe intravöst genom en kanyl i halsen.
Min kommentar på det hela är att det bara var en tidsfråga. Ingen av dom inblandade politikerna kände sig någonsin tillfreds med DÖ. Jag har inte satt mig in i det men det krävs inte direkt nån politiskt intresserad för att se att enda sen DÖ slöts så har politikernas ansikten varit en röra av ansträngda leenden och plågade och stressiga stirr.
Och sen det här att dom valde att döpa det till DÖ… vad är det för namn att ha på en överenskommelse över huvud taget? Vem kom på idén? För man döper inte nåt som man hoppas på till DÖ. Man döper det till LIV eller BRA kanske, men namnet DÖ undviker man. Man döper inte ens en kanin (som man hatar) till DÖ.
Fick ännu ett nyhetsbrev som jag inte har bett om (what up med det), och i mailet fanns en skrämmande bild
Vad gör Carolas ex ”Kicken” på en 50-lapp och varför gör han magiska handgester åt mitt håll?
Lika bra att jag säger det rakt ut… ingen idé att hålla tillbaka (inte för att jag försöker hålla tillbaka, det är inte första gången som jag säger detta): jag tror att Postkodlotteriet har något med ren ondska att göra.
Jag kan inte förklara det men jag får känslan av att typ djävulen själv sitter i postkodlotteriets styrelse. Ja vart ska jag börja? Jag vet inte vart jag ska börja. Deras marknadsföring, dörrknackarna aka värvarna, deras instagram, hela tvprogrammet och hela idén bakom företaget. Jag vet inte. Det utstrålar ondska och obehag förpackat med en falsk önskan om att förbättra världen.
En gång knackade inte en, inte två utan tre män på min dörr. Dom var från postkodlotteriet. Dom var välklädda och välkammade och dom omringade mig och försökte få mig att känna mig som en idiot för att jag inte ville ”vinna 90 000 kr helt gratis” genom att gå med i detta dumma lotteri.
Alla tre tittade på mig medan den som jag uppfattade som ledaren sa ”men varför vill du inte vinna 90 000 kronor?”
Jag kan tänka mig att dom som vinner deras pengar känner sig jätteglada. Kan tänka mig att till och med dom som vinner cyklar (som är all over town) känner sig cheeky. Men jag höjer ett varningens finger, ett vaningens finger som ni är fria att ignorera om ni tycker att det låter vanvettigt: Postkodlotteriet är obehagliga. Dom ger mig the chillz. Det är någonting som inte stämmer. Det ligger en hund begraven. Det finns ugglor i mossen. UNDVIK POSTKODLOTTERIET.
Inte ens den här reklamfilmen kan få mig att känna annorlunda.
Läs andra inlägg som jag har skrivit om läskiga saker: Masker (skulle inte förvåna mig om postkodlotteriet delar ut masker på sina firmafester)
Jag prenumererar på ”Lokaltidningen” för att få mig lite nyheter från norr och idag fick jag se en sorglig nyhet och jag tror väl att mitt hjärta brister lite grann.
Latikberg skola läggs ner.
Och jag inser att jag har fått ta del av något helt fantastiskt som inte kommer att finnas mer. Jag har varit med om en mycket fin era inom svenskt skolväsende och nu är den eran slut.
Jag har haft turen att få gå på en skola där jag trivdes, kände mig sedd, viktig och behövd. Vi var typ 40 elever i skolan allt som allt (jag hade fyra klasskamrater), och vi hade massa äventyr för oss mellan klassgränserna ständigt. Vi åkte skidor, målade utebodar, gjorde honung, lingonsylt, pimplade, bar ved och gjorde teater.
Nej jag tycker att det är så himla sorgligt. Jag önskar att alla barn skulle kunna få uppleva en så fin skolmiljö som den jag fick uppleva från förskoleklass upp till sexan. Latikberg skola innebar en stor trygghet för mig.
Så jaa.. jag känner mig ledsen av att läsa det här. Och då vet jag inte ens hur skolan varit dom senaste åren eftersom lärarna bytts ut sen jag gick där.
Men jag får sätta mitt hopp till att det finns fler skolor av den här kalibern och att dom får leva kvar. Och jag hoppas verkligen att Latikbergsbarnen får det superfantastiskt inne i Vilhelmina dit dom kommer få åka varje dag nu.
