Influensan har dragit ut på tiden och jag såg klart intensiva Empresses in the Palace. Jag sörjde det i ungefär fem minuter sen gick jag vidare till nästa serie som utspelar sig i ett annat palats, fast i england: The White Queen. 

VARNING FÖR EVENTUELLA SMÅSPOILERS AHEAD. 

Serien handlar om Elizabeth (spelad av svenska Rebecca Ferguson) som i seriestarten typ ställer sig under en ek och väntar på att kungen ska rida förbi så att hon kan ta sig ett allvarligt snack med honom angående lite land som tagits från från henne. Kungen blir jätteupphetsad när han ser henne och hon blir dökär även fast han tydligen är skyldig till hennes mans död plus försöker våldta henne. Dom blir ihop och tack vare det får man se en massa intensiva sexscener där man kan se kungens svettiga rygg och bakdel om och om igen :/ .

Ja hur ska jag sammanfatta serien… Den handlar om konspirationer och missförstånd, blandat med massa romans och prat om släkter.

Den handlar också lite om häxeri. 

Jag tycker i ärlighetens namn att serien är ganska halvdan. Den är lite ojämn och hackig. Ibland hoppar den oväntat jättelångt fram i tiden och alla barn i serien är helt plötsligt mycket större. Vilket i och för sig är skönt, för då känns det som att man har sluppit följa några tråkiga intriger. För den är seg ibland. Jag brukar snabbspola framåt då och då när jag tycker att nån stått i nån fängelsehåla och uttryckt hämdbegär lite för länge.

Men även fast den är seg ibland så känns den också välgjord och genomtänkt.

Har en favoritkaraktär:

Hon är en blek gudsfruktande kvinna som jämt fastar och står på knä och ber i ett kapell. Hon har ryck i ansiktet och pratar ständigt om Guds vilja och hon ser likadan ut både när hon skrattar och gråter. Hon är helt klart en spännande karaktär.

Rekommenderar jag serien? 
Nej inte direkt. Se hellre nåt annat. 

Rekommenderar jag serien för en som har influensa då? 
Ja absolut! Det gör jag! Det gör jag verkligen! Du med influensa får inte missa den! Kör hårt!!!!
 

Jag är sjuk och har varit sängliggandes och har haft god nytta av Netflix just nu. Hittade serien Empresses in the Palace och har sen motvilligt varit fast. 

(VARNAR HÄR FÖR ATT KUNNA GE EN ELLER TVÅ SMÅ SPOILERS) 

Serien handlar om en ung kvinna som blir konkubin på palatset i 1700-talets Kina. Där finns ett harem där alla kvinnor har olika rang och status osv. Serien är dramatisk. Alltså jag tror inte att ni förstår: den är dramatiskt, väldigt väldigt väldigt dramatisk. Jag tror faktiskt inte att jag har sett något liknande sen Silver Fang (obs! se upp för blodig björn i rivande snöstorm). 

Vi snackar alltså folk som stup i kvarten lägger sig ner på knä och gråter och ber för sina liv, människor som piskas ihjäl, tar livet av sig genom att springa huvudstupa in i väggen och det har även förekommit kastrering (självförvållad) och förlossning… samtidigt!!

Och så alla missfall. Jag har sett några avsnitt nu och jag vet inte hur många missfall man hittills har fått följa under stor dramatik. Kanske 30 stycken? Mest kreativt var väl när nån elak konkubin dresserat en katt till att anfalla vissa parfymer, och så hade en gravid konkubin fått just den doften i en puderask. Så när hon skulle pudra sig i ansiktet så kom katten och anföll henne och hon ramlade och fick missfall!!

Sen dessa läkare… när dom ska känna efter om en konkubin är gravid så tar dom tag om hennes handled och sen ba ”hon är två månader gravid”. Hur gör dom? Varför gör inte läkare så nu för tiden?? Och så får konkubinerna mediciner från kungliga läkare hela tiden, typ blöjbylten fyllda med mediciner för att … ja varför egentligen?  För att inte få missfall och dö i barnsäng? För i så fall fungerar medicinerna väldigt dåligt kan jag tala om.

Och så den här kejsaren. Han springer omkring helt slapp där på palatset och kommer med massa slappa beslut som alla andra måste finna sig i. Samtidigt som man tänker ”jamen iofs så kunde han ju kunnat vara mycket värre”.

Nästan bäst av allt är att varje avsnitt känns som minst tre timmar långt. Avsnitten tar liksom aldrig slut. Dom bara fortsätter och fortsätter och fortsätter och fortsätter. 

Nej jag kan verkligen rekommendera den här serien, särskilt om du har influensa och blöder från ansiktet.

Folk får ju naturligtvis göra som dom vill. Vill dom vara uppe länge/kliva upp mitt i natten för att dom tror att dom kommer att få beskåda något helt fantastiskt så får dom väl göra det. 

Men jag kan säga redan i förväg att såvida du inte är en passionerad månförmörkelsenörd som med glädje ägnat ditt liv åt månfaser i detalj så kommer du förmodligen inte att bli imponerad. 

Har ni till exempel sett en så kallad ”supermåne” till att börja med? Jag kan berätta att det inte är nåt speciellt med den. Är månen ens större under en så kallad ”supermåne”? Ja forskarna påstår det men jag undrar om dom inte ljuger för att verka tuffa. Och så det här att den ska vara ”blodröd”.

Alltså jag förstår inte hypen kring detta ärligt. Den färgas röd. Kul! ”Det här är en sån där sak man bara upplever en gång i livet” resonerar en del. Ja det är mycket som man bara upplever en gång i livet. Kanske kör U2’s turnebuss förbi på gatan utanför och jag missar det också. Det gör mig inget. Bara för att nåt ovanligt händer betyder inte det att man måste sitta med en kikare och se det.

Och så till er som har nån fantasi om att vara uppe och fånga det på kort: Lycka till! För som vi alla vet så blir ju foton på månen såååå lyckade!

”Månen var magnifik – storslagen, vacker, badade i rosa och turkos” – Så här skrev jag på instagram för nåt år sen. Hittar ni månen på bilden? Grattis i så fall. 

Och så här blir månen vid fotografering såvida du inte har nån flashig systemkamera med stativ. För du tror väl inte att månen kommer att vara så stor och så blodröd att den av nån outgrundlig anledning skulle göra ett undantag och se magnifik ut på bild bara för att den inte visat sig såhär sen -82?

Nä ni får förlåta mig för min pessimism, jag vet inte varför exakt som jag känner så här, men det beror förmodligen på alla ”häftiga månar”, ”ovanliga solförmörkelser” och ”fantastiska meteorregn” som media rapporterat om genom åren som absolut inte har levererat vad som utlovats. 

Sen kan det ju vara så att jag är lite avtrubbad också eftersom jag råkar va från norrland och har sett dom mest fantastiska norrskenen i mina dagar.

Så var entusiastiska för all del, men gör inte mitt misstag att vara så förväntansfulla att ni tuggar fragma för att sen upptäcka att ”RYMDFENOMENET” var riktigt slappt och kortvarigt. 

Samma bild fast något redigerad.

Senaste två dagarna har jag varit sjuk. Jag har inte varit såpass sjuk att jag har legat till sängs men har ändå varit tillräckligt okry för att inte orka hoppa som en loppa utomhus. 

Så jag har läst, sett på tv och läst (eller som i går: gjort krönika till P4 Västerbotten). 

Men efter att jag blev lite trött på att läsa så satte jag mig för att redigera bilder. Jag lägger ut dom till er för jag vet inte riktigt vad annars jag ska lägga upp på min blogg just nu. 

Först har vi Shih tzu Wolverine. Den är sorgsen men i bra form fysiskt eftersom den har fått äggvita i torrfodret. Men en Shih tzu Wolverine behöver mer än proteinrik mat för att må bra. Den behöver omvårdnad själsligt också och får den inte det så blir den aggressiv och odräglig.

Sen har vi denna men jag vet inte vad jag ska kalla den. Kanske ”Löfven står i talarstolen medan hans ungdomsdrömmar rövas bort av en rovfågel”. Det känns som att det är något som kan hända en statsminister, att dom får göra avkall på sina ungdoms visioner. Jag slår vad om att Löfven nån gång har drömt om världsfred eller åtminstone om rättvisa arbetsvillkor på arbetsplatser. Men numer kanske han inte vågar drömma om det längre, vem vet, det kan ju bara Löfven svara på. 

Jag lägger ut den här med. 

Den gjorde jag när sonen var hemma från skolan och lekte med lego hela dagen.

Idag har det hänt många spännande saker i världen, men det som kanske har fångat min uppmärksamhet mest är den här bilen som är jättelik en delfinart som i folkmun kallas för ”snubfin”. 

Jag kallar bilden (som jag själv redigerat) för ”snubfiat multibla 600” (eftersom bilmodellen heter fiat multibla 600). 

Ni ser vad jag menar va? Ser ni inte vad jag menar blir jag riktigt besviken, men jag kan ändå förklara ifall det är någon blind som läser min blogg: 

1. Bilden föreställer en delfin ”snubfin” som ligger på en bil. Det är svårt att avgöra om snubfinen är kidnappad, mördad eller bara destruktivt kär.
2. Framsidan på både bilen och ”snubfinen” är trubbiga, på gränsen till helt platta.
3. och dom smalnar av baktill. 
4. Båda är blyga och ovanliga och syns sällan.

Men det är väl så. Formgivare och forskare hämtar ständigt inspiration från naturen!

Jag upptäckte en annan sak med: 

WV Golf harlequin är lik en BRIO träclown.