Jag läste på nätet att Connecticut är jättebra för där har dom kommit på lösningar till att ge alla hemlösa veterinärer ett hem. 

Jag tror att ni kan ana hur positiv jag var till dessa glada nyheter. Här har vi människor som liksom viger sitt liv till att djur ska ha det bra… samtidigt som dom själva går hemlösa!? 

Men samtidigt undrade jag: hur många veterinärer finns det i Connecticut? Och varför är dom så utsatta!??!?!?

Sen läste jag och insåg att det rör sig om veteraner. Alltså krigsveteraner. 

Men jag tycker fortfarande att det är himla bra nyheter förstås. Varje stat som tar hand om sina invåndare är en bra stat. 

Ibland kan jag bli lite avundsjuk på Frans. Han har stenkoll på vad alla svenska härliga kändisar har för sig och Anna Book bjuder hem honom på drinkskola och till och med hovet har honom på sin VIP-lista. 

Ja jag är sannerligen avundsjuk på Frans (men missunnar honom inte). 

Har dock upptäckt att Frans har en liten lucka, ett litet hål i sin kändisrapportering. Och detta hål kallas i folkmun för Nordman. 

Så jag kan med glädje rapportera först av alla idag att Nordman har skaffat en häst som heter Barrubio. 

Efter att ha googlat lite på vad detta speciella hästnamn kan betyda så kan jag meddela att jag hittade en restaurang strax utanför Valencia i Spanien vid namn Bar Rubia. Den har fått fem stjärnor av tre recensenter så vi kan nog utgå från att det är en omtyckt restaurang. Kul!

Grattis Nordman! Jag hoppas att du får många glada dagar med din nya häst! 

Lästips: Här kan ni läsa om när Nordman bytte profilbild. 

Jag har gått och blivit med kontor. Det är en dröm som jag har närt i många år och nu äntligen har den besannats. 

Låt dig inte luras av att det ser ut som endast en sekretär i ett hörn. Det där är mitt hörn och där ska jag inreda med saker jag gillar, till exempel Jesusplanscher och kanske nåt svindyrt ljus som sprakar som en öppen brasa även fast det bara är ett ljus. Ja vem vet, det finns inget tak på hur bra det kan bli!

Sekretären kostade 750kr på ”Kungälvs loppis”-gruppen på facebook. 

Ni minns väl cykeln som gick av på mitten? 

Den historien har fått sig ett avslut nu som jag är nöjd med. Jag fick en ny cykel från Team Sportia i Kungälv och den är jättefin, finare än den som gick av på mitten (och det är väl det minsta man kan begära med tanke på att, ja… ni vet, det där med att den gick av på mitten).

*Gör en svepande gest med handen* och här är den. En Sjösala av märket Mariedal. Och jag tackar butiken som har varit tillmötesgående för det var trots allt inte deras fel att min förra cykel var en dödsfälla. 

Vill faktiskt höja ett varningens finger för den än gång: Har ni en PEAK av märket Victoria, bränn den!

Modellen ifråga säljs såvitt jag vet inte längre men det finns ju ändå folk som cyklar kvar på dom som såldes. 

Ca så här ser den ut.

Just nu sitter jag och tänker på alla som har stoppat upp trosan med toapapper och sen varit rädda för att papperet ska söka sig ner genom byxbenet och ut på golvet så att alla kan se.

Så att alla kan se ditt papper. Ditt blod. Och om dom har med sig ett mikroskop: Ditt bortstötta och obefruktade ägg.

Och jag vill säga till er: ni är inte ensamma. 

Vi är så många som har upplevt detta att skulle vi bestämma oss skulle vi kunna karva oss genom Hallandsåsen med hammare och skruv på bara några dygn. 

Vi skulle kunna lösa Palmemordet på några minuter. 

Vi skulle kunna ordna fred i världen på sju sekunder.

Eller kasta en ko över fem varv runt jorden.