Okej nu är fjärde deltävlingen i Örebro äntligen över. Nu är det bara andrachansen kvar och efter det kan den här tävlingen äntligen bli något värt att leva för.

Här är sammanfattning på startfältet 

Midnight Boy – Don’t say no (åkte ut) 

Han ba ”don’t say no!” och Svenska folket ba ”NO” för det är så trots fungerar. Jag tyckte att hans nummer var ganska dansant men tyvärr blev det lite för perverst med alla dom ansiktslösa dockorna i bakgrunden som bara stod där och satte gallrer i huvudet på alla som vill leva ett anständigt liv.

Caroline Wennergren – Black Swan (åkte ut) 

En bombastisk powerballad som hade kunnat va med i en svensk version av James Bond, nämligen Jönssonligan. Fattar inte hur den kunde åka ut! Skandal!

JTR – Building it up (final) 

Visserligen hade deras låt det exeptionellt unika budskapet att ”man ska bygga upp och inte riva ned”, men deras frisyrer saknade den spänst och naturliga lyster som vi har fått se i bland andra Danny Saucedos och Eric Saades hår. Det syntes att JTR hade hårprodukter i, vaxet hade klumpat sig på flera ställen i quiffet. Anade samma tendenser i Sanna Nielssens lugg men henne hade jag inte samma förväningar på. Jag förväntar mig mer än så av ett pojkband, hur kunde dom komma till final med detta?

Hasse Andersson – Guld och gröna skogar (andra chansen) 

Den här låten, som handlar om att vara sol-och-vårare, väckte minnen om dans i folkets park nån gång för länge sen när man fortfarande var tvungen att betala skatt för hundar. 

Dinah Nah – Make me (la la la) (andra chansen) 

Det fanns en sekvens i numret då kameran började skaka, då kändes det som att man satt bak på en snöskoter, men mycket mer spänning än så fanns det inte i numret. 

Annika Herlitz – Ett andetag (åkte ut) 

Herlitz sa att låten handlar om hennes egna dysfunktionella och krackilerade förhållande med nån tråkmåns som hon funderar på att dumpa. Dottern hade suttit beredd med telefonen hela kvällen för hon ville verkligen rösta på ”Elsa från Frost”. Men när Herlitz öppnade munnen och började sjunga la dottern bort telefonen.

Måns Zelmelöf – Heroes (final) 

Förutom sin läskiga dammsugarblick hade han en LSD-skärm bakom sig med massa vidriga små äckeltomtar på, så det var klart att han vann. Folk älskar sånt som ser ut att kunna förtära själen.  ”Nu har jag nåt att drömma mardrömmar om senare” sa dottern och det är hon nog inte ensam om. Låten var i övrigt medryckande och sådär roligt glattig som bara schlager kan va. När jag hörde den ville jag ba resa mig upp och dansa i rök och strobe-lights, slita av mig tröjan och göra en astral resa till Österrike.

Programledarna har börjat bli mer bekväma tror jag för dom blir bättre och bättre per avsnitt. Jag tror att jag kommer att skippa andrachansen, nu vill jag bara ha final! 

Vilka favoriter hade ni? Tyckte ni att rätt låtar kom till final?

Även fast jag bloggar på Nöjesguiden så har jag inte jättestor koll på popartister. Eller jo, fast jag har mer koll på konspirationsteorier som rör dom, typ ”EMINEM ÄR EN KLON!!!” eller ”BEYONCÉ VAR ALDRIG GRAVID HON STOPPADE SKUMGUMMI UNDER TRÖJAN!!!”. Förr nöjde jag mig med skvallertidningar men sen upptäckte att det var mycket mer spännande med konspirationsteorier. I stället för ”Se Kardashians röv bla bla bla!!” (ointressant!) så får man läsa ”Kardashians hugger huvet av bebisar och äter upp dom!!” (spännande!).

Igår lyfte jag i alla fall blicken från det här vanliga ”Anna Nicole Smith födde Hitlers barnbarn”-snacket till att kolla på en Nicki Minaj-video. Jag valde ”Grand Piano” och efter det har jag lyssnat på den otalet gånger. Jag kan inte få nog av att lyssna på den. Är det verkligen Nicki Minaj? Jag kan inte fatta att det är hon. Tänk att hon öppnar munnen och så låter det så här. Jag älskar dom långa tonerna där hon nästan bräker lite som ett får (fast på ett musikaliskt minituöst fint sätt) (Miley gör lite liknande i Wrecking ball). Jag hade ingen aning, jag trodde att hon alltid rappade.

Fast jag förstår inte texten. Känner att jag måste analysera den djupare men det får jag göra senare i så fall. 

Idag hände det jag trodde bara kunde drabba andra men inte mig: 

Jag har aldrig krossat en display förut och det har jag sett som en del av min personlighet. Jag är en sån där som aldrig tappar mobiler. Andra kan va stora klantar med sina prylar men inte jag. Men nu när jag har tappat mobilen och krossat skärmen så förstår jag ju att saker och ting inte är som jag trodde och jag är osäker på vem jag är nu.

Om jag är kapabel till att tappa mobilen i ett stengolv… är jag kapabel till att bränna ner sommarstugor också då? 

Är jag kapabel till att slå sönder bilrutor med baseballträ? 

Det är det som jag inte vet längre.

Jag surfade på måfå inne på en make-upsida (har blivit besatt av hudvård) (dock att jag bara har råd att titta) när jag hittade min gamla favoritmascara som jag helt glömt bort att den finns.

Det är den första ”tub”-mascaran som jag nånsin provade och jag använde den i flera år innan jag började prova mig vidare. Och det var inte för att jag var missnöjd utan det var för att jag ville lyfta på vingarna och utforska världen. Tänk amish som åker till stan för att se om den vill bo i stan eller fortsätta som amish.

Detta var min älskade mascara: 

Det är konstigt hur jag har kunnat glömma den helt. Det är som att den aldrig funnits. På nåt sätt har jag gått omkring och tänkt att Fiberwig var min första tubmascara. 
Hur kan det bli så? Att en sak som är del av ens nästan-dagliga rutin bara fladdrar ut ur minnet och täpps igen av nånting annat? Jag finner detta fascinerande.

När jag skrev det här inlägget till exempel (rätt nyligen) så levde jag fortfarande i icke-minne om den här mascaran.

Så nästa gång jag köper mascara då ska jag minsann återgå till Blinc. Jag minns den som trogen, icke-kletig och precis sådär lagom och slätstruken som jag vill att make-up ska va. 

Sen vill jag påminna er om att det faktiskt är mello i morgon i Örebro. Läs min förberedelse inför programmet för att vara lite extra uppdaterade. 

Jag kan inte bärga mig inför lördagens deltävling i melodifestivalen!! Men det är ju tyvärr hela två dar dit så jag tänkte att jag ska presentera lördans artister och sen gissa hejvillt vilka som går vidare i final osv.Vilket är stört omöjligt när man inte ens hört bidragen.

Foto: Janne Danielsson/SVT

Midnight Boy – Don’t say no

Han gillar 80-talet och jag kan tänka mig att han inspirerats av Depeche, Erasure och Pernilla Wahlgren. Tidigare är han kanske mest känd från den där videon där han klär av sig naken mitt i Stockholm med budskapet ”When naked theres no differense” skrivet över ryggen. Nä jag vet ingen har sett den. ”Don´t say no” är en ganska creepy uppmaning så vi får se hur läskig låten egentligen är nu på lördag. Jag såg i ett klipp på nätet att han har bjudit upp alla dockor som inte höll måttet på audition till Holly Dolly Molly på scen under uppträdandet. Tror att han kan få svårt att hålla sig kvar i tävlingen.

Caroline Wennergren – Black Swan

Hon har varit med i melodifestivalen en gång förr. Då hade hon fem jazziga gossar i frack som stod bakom henne och förstörde stämningen med sina klapprande fingrar och det var säkert därför som hon kom sexa. Nej jag hoppas att hon är förnuftig och använder sin goda vän Leroy Armstrong som backup-dancer den här gången. Vi föräldrar har (tyvärr) fått se hur populära dockor kan bli och en RIKTIG docka som har en hand i röven kommer enligt logikens alla regler därför att smälla ännu högre. Gör hon inte detta finns risken att hon åker ut. Fast allvar tror jag att hon kommer att komma till final. 

JTR – Building it up

Dom här killarna är redan jättekända i Australien så jag förstår inte varför dom ställer upp i melodifestivalen? Blev det för varmt på andra sidan jorden? Isf förstår jag dom för jag hatar också solen. Dom kommer att leverera nån slätstruken låt där dom förmodligen uppmuntrar sina fans till självkänsla. Dom kommer att gå vidare till andra chansen och dom kommer säga ”tack så mycket, vi älskar er!” till publiken som om dom vore värsta Roxette efter en världsturné. 

Hasse Andersson – Guld och gröna skogar

Först trodde jag att det stod Hasse Alfredsson och sen trodde jag att det var Börje Ahlstedt!!! Ja ni fattar ju att jag blev exalterad för det finns ju knappt nåt härligare än när gamla gubbar ska skämta loss ironiskt på mellis-scenen för att bekräfta för omvärlden att deras storhetstid utan tvivel är passerad. Hasse Andersson är mest känd för sin monsterhiit Änglahund där en desperat hundägare försöker pressa en speleman på existentiella svar. Eller ”hej du Spider-man” som mina barn sjöng.

Han ska göra en up-tempo feel good-låt, jag tänker lite ”jag kommer till solsken till dig” med Östen och Resten och isf har den potential att glädja mången 45+-människor som annars känner sig utanför i den här tävlingen. Tror det kan bli en andrachans tack vare det.

Dinah Nah – Make me (La La La) 

Låten har ”mycket fart”, ”mycket energi” och Dinah utlovar ”mycket dans”. Det låter skittråkigt!! ”La La La”? Det låter onekligen lovande (kanske rent utav optimal!) för den här tävlingen men jag tror att den kommer att åka ut ändå.

Annika Herlitz – Ett andetag

Den här rösten har vi hört förut för det var hon som sjöng den där mediokert textöversatta svenska versionen av ”Let it go” i filmen Frost. Det här bidraget har alla tre kriterier för att bli ett riktigt sömnigt bidrag:
1. Handlar om att göra slut
2. Har lugnt tempo (sentimental?)
3. innehåller ingen dans. 

Fem låtskrivare har varit med och skrivit sången också. FEM!! Jag tror att många kommer att somna i sina tv-soffor på lördag så snälla plugga Heimlich-manövern ifall nån skulle råka somna med nåt i munnen och sätta i halsen. Jag har satt henne på ”åker ut”-listan men man vet ju aldrig med sånna här, rätt som det är vinner dom hela skiten.

Måns Zelmelöf – Heroes

Måns Zelmelöf har en av Sveriges mest läskiga scenpersonligheter. Hans sätt att medvetet försöka suga åt sig publiken med blicken är skrämmande, och vore jag satanist skulle jag va helt bergis på att han har en stor svart onyx bakom scenen där han samlar in alla själar han lyckats suga åt sig. Är låten minsta catchig och tar han minsta danssteg som leder till ett sving med höften så kommer han att gå vidare. Det är fakta.

Vad har ni för intryck av lördans artister? Vilka tror ni går vidare?