I lördags lämnade vi Vilhelmina (vars centrum ser ut så här:)

Och i söndags kom vi hem till Kungälv igen! Det ska bli spännande att se hur det här året blir. 2015 var nog det bästa året som jag haft eftersom jag fann Jesus och blev kristen (”det gamla är förbi, något nytt har kommit” 2 Kor 5:17).

Gott nytt år! 

Jag är fortfarande kvar i Vilhelmina! Idag har vädret varit än mer krispigt med sina minus tjugo grader.

Ändå har vi sett till att vara ute för att fånga lite av den korta dagens solstrålar. Bland annat klättrade vi upp på min gamla högstadieskola för där har man ganska bra utsikt över stora delar av samhället.

Efter att ha varit högt upp så gick jag lågt ner och stirrade på iskristallerna som täckte hela marken. Fantastiska.

Efter att ha beundrat iskristaller gick vi mot centrum för jag ville provsitta björkvedsstolen. Jag blev inte besviken! 

Kylan nöp mig överallt där jackan inte täckte, men det var bra för jag vaknade med en smärtsam finne på kinden i morse och kylan gjorde så att hela ansiktet domnade bort.

Fåglarna som igår utgjorde en hemtrevlig husfasadsutsmyckning togs idag in för att bli mat till magen. För även fast det är lätt att tro så hänger man inte upp döda djur i klasar bara för att det är hemtrevligt. Det vore ju barbariskt.

Nu ska jag gå och sova! Blessings!

Läs även: Rapport #1 och Rapport #2

Idag har ännu en frostkantad dag passerat i sköna Vilhelmina. Vi har inte gjort så mycket. När man bor 120 mil från en syster så är det en ynnest bara att få peta sig själv i naveln i samma rum som henne. 

Men lite har vi varit ute. Det är ganska kallt, minus arton grader, så det är skönt att vara inomhus. 

Här är en bild på mig när jag står ute på vad vi kallar för bron. I bakgrunden kan ni skymta en klase döda orrar. Döda orrar är en rätt vanlig och uppskattad utsmyckning av husfasaderna i dom här trakterna. När jag växte upp hade vi nästan alltid en eller flera döda orrar hängandes på utsidan av huset. Det är svårt att svara på exakt när och av vem som trenden startades, men det viktiga är inte ursprunget, det viktiga är den inbjudande stämningen som dom sprider. I dom här trakterna är det få saker som säger ”välkommen” lika bra som en klase rejät döda orrar.

Men det är en fasadutsmyckning som förmodligen inte skulle vara lika uppskattad var som helst. Hade till exempel Palme haft en klase döda orrar utanför dörren på sin funkisvilla i Vällingby så hade klagomålen gissningsvis inte låtit vänta på sig. Mestadels för att vintrarna är mycket mildare där nere och det är tänkt att orrarna ska vara härligt frusna, inte ruttnande och motbjudande. (Obs bilden är redigerad)

Vi åt palt till middag. Det var jättegott! Jag fick bara i mig 1 1/4 palt, sen låg jag halvt avsvimmad över stolen. Jag tycker att det är fascinerande hur sann termen ”paltkoma” är. Såvitt jag kan minnas så har jag aldrig ätit palt utan att falla i någon grad av paltkoma efteråt.

Nu är batteriet på datorn nästan slut. Det betyder att jag får avrunda inlägget.

Jag önskar er så klart det bästa som man kan önska andra människor, nämligen Guds frid! 

Läs även: Rapport #1 och Rapport #3

Igår anlände jag tillsammans med familjen till mitt vackra Vilhelmina! (egentligen kommer jag ju från Latikberg men Vilhelmina har ändå alltid funnits med i bilden)

)

Vädret består av snö och minusgrader och jag måste säga att när kylan äter sig runt hela ansiktet och färgar knäna rödblå, då känner jag mig som fisken i vattnet. Jag älskar det!

Glashalkan är också lite spännande.

Se så vackert vägen blänker, den är som en lång och avlång juvel! Hade jag varit äldre så hade jag känt oro för höftledernas säkerhet men nu när jag ännu är ung så nonchalerar jag riskerna och staplar och delvis glider fram längs trottoarerna.

Inne vid centrum har nån rest den här ståtliga stolen timrad av björkved. Den är finansierad av ”Vilhelminas rotaryklubb” och ”Vilhelmina Handel” och det är ett bra initiativ tycker jag. Som ni kan se så är det stora jack på ytan av stolen. Motsatt mot vad man kan tro så beror det inte på att en vild och skadeskjuten björn har attackerat stolen, utan märkena är där för att björkvirket har avkvistats med yxa. Det ger stolen en speciell råhet som kan vara svår att få fram i en vanlig kommersiell stol.

Nej nu ska jag halvse på tv med min syster. Men först vill jag tacka för all respons som jag har fått på föregående inlägg! Det glädjer mig mycket att det finns fler som kan känna igen sig. 

Jag skriver mer vid senare tillfälle! God bless! 

Läs även: Rapport #2 och Rapport #3

I kväll firade jag min första julafton som kristen och för första julen i mitt liv fattar jag vad julsångerna om Jesusbarnet handlar om. Det finns så mycket med kristendomen som jag har missat!

Här är en lista fem spännande saker som jag hade missat med kristendomen:

1. Att Jesus lever
Av nån anledning hade jag missat delen av evangelierna där Jesus återuppstår, vandrar omkring både här och där, för att sedan stiga upp till himlen – inte som en döing, utan levande och vid sitt sinnes fulla bruk. Jag hade på nåt sätt fastnat vid att han var död eller åtminstone väldigt svår att få tag på. Det första som hände när jag blev kristen var att hela mitt inre typ sjöng Jesus lever och att han är med mig och att han är glad för att jag äntligen har tagit emot honom. Ja jag vet, det låter lite galet, men det är som det ska och ingen upptäckt har gjort mig gladare och det gör det värt att berätta om.

2. Att Gud är personlig, levande och att han talar till oss idag
Förr trodde jag att alla kristna bestämde sig för att tro på det som står i Bibeln utan att få minsta bevis eller bekräftelse för att det är sant. Jag tänkte att naiva och eventuellt hjärntvättade kristna trodde på en ”halvsann” bok i rent godtycke och jag tyckte att det var så himla synd om dom att allt övertygande hände för tusentals år sen men aldrig nu. Jag hade fel!
Gud verkar nu, idag, på många sätt, precis som han gjorde förr, och han gör det med styrka och många gånger med överväldigande tydlighet och för många många människor, däribland lilla jag. Och nu förstår jag: det är inte synd om kristna.

3. Att Helige Ande är jätteviktig
Jag hade knappt hört talas om Helige Ande innan jag blev kristen så jag hade absolut ingen aning om hur viktig helige Ande är. Jag trodde att Anden var kyrkans femte hjul, nån som prästen var tvungen att mumla fram lite hastigt vid dop även fast han egentligen ville slippa för att spara tid. Men så är det inte. Helige Ande är en kommunikationshjälp och guide typ som möjliggör meningsfull kommunikation mellan mig och resten av treenigheten (se punkt 1 och 2 och 4) och det är oumbärligt. Jag personligen vet inte vad jag skulle ta mig till utan Anden, ärligt. 

4. Att bibeln inte är en vanlig bok
Innan jag blev kristen så ansåg jag att Bibeln var en vanlig bok, typ klok, intressant och viktig men ändå bara en ovanligt lång bok.
Nu vet jag att bibeln talar till mig och berör mig på ett personligt plan. Det är som att mitt lilla ynka liv är invävt i detta bombastiska och berömda storverk. Jag är en del av bibeln, och dess texter är en del av mig. Jag förstår inte hela bibeln bara för att jag har blivit kristen, men jag förstår den på ett annat sätt. Det är som att orden har liv och att läsa den kan ge mig en frid och kraft som är svår att förklara. Bibeln sitter på en intelligens utan motstycke och det är så mycket som rör sig i den både i högt och lågt, samtidigt. Så nä Bibeln är ingen vanlig bok. 

5. Att Jesus är svaret på allt som jag har letat och längtat efter 
Jag har ofta fått höra att alla stora religioner och andliga ledare i grunden är ungefär sak samma eftersom dom alla predikar om kärlek, och jag har köpt detta och tyckt att det verkar trovärdigt. I och med detta har jag tänkt att alla religioner är ungefär lika rätt eller fel. Det var inte förrän jag i desperation uppriktigt bad Jesus om hjälp som jag förstod att han är precis den han utger sig för att vara: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” säger han i Bibeln Joh 14:6. Jag kommer inte hem dit jag alltid längtat genom goda gärningar, positivt tänkande eller för att jag typ lär mig meditera jättebra. Jag behöver Jesus.

Förr tyckte jag att Jesus var uppblåst när han sa att vägen till Gud går genom honom och jag tyckte att kristna var ännu värre när dom repeterade vad han sagt. Jag tyckte inte att det var schysst mot andra religioner. Men nu repeterar även jag orden och jag gör det med glädje på grund av vad orden betyder. Vi är älskade, vi är efterlängtade, vi är räddade och vägen hem ligger öppen och klar. 

Det finns så klart många fler upptäckter som jag vill berätta om och jag upptäcker nya grejer hela tiden. Men det här får räcka för denna gång.

GOD JUL!

Och kom ihåg att bibeln inte är känd för att bli tolkad entydigt. Det jag menar är så klart att det här är min syn och tolkning och att jag inte talar för alla kristna. 

Läs även: ”Jag är kristen nu” och ”En ny näringsrik kost”