Pratade lite med en vän. Han undrade:

– Jag skulle behöva komma i kontakt med Novak Djokovic till en tennisgrej jag håller på med. Hur gör man? Ringer man alla serber man känner och hoppas att någon råkar komma från samma by som honom?

– Ja, jag tror det. Det skulle antagligen funka. Jag har en kompis som är släkting med Radovan Karadzic. Kan han fungera i stället?

– Det tror jag inte. Jag letar efter tennisspelare.

Min bok om sociala medier ”Tryck på gilla – Det är bara ett knapptryck bort!” blev ju aldrig den succé jag hade hoppats på.

Jag kommer aldrig starta en byrå, men om jag hade gjort det så hade det möjligtvis något bräkiga manifestet sett ut såhär:

Jag har inte full koll på detta, men om jag minns rätt får jag ett öre per sidvisning i bloggen. Jag tror att sidvisningarna skulle bli fler om det fanns ett ”profit sharing”-program. Delar jag ut 10 procent till läsarna så kommer de i sin tur läsa bloggen över 10 procent mer än vad de gör utan ersättning. Människor måste ha incitament.

Därför erbjuder jag nu läsare möjligheten att skicka in skärmdumpar på sidvisningar så delar jag ut 0,1 öre per dump.

Träffade min vän Patrick häromdagen. Han frågade vad jag gjorde nuförtiden.

– Är du fortfarande frilans?

– Ja, fast jag gillar inte det begreppet. Det låter som att man sitter och ströjobbar från ett café på Södermalm.

– Jo, det har du ju rätt i. Frilans låter rättshaveristiskt. Precis som att vara fri skibent. Då är man ute på riktigt grumliga vatten.