Eastern mess. Inte titeln på en bok om det rådande läget i mellanöstern, utan en parafras på den bittiska efterrättsklassikern Eton mess. En av sju rätter ur boken Persiana (jag vet att jag tjatar om detta, men ni verkar ju inte ha spytt av enformighet ännu) som tillagades och serverades på en födelsedagsmiddag för en dryg vecka sedan.

Här är boken och receptet.

Eton mess är en mytomspunnen historia som de lärde tvista kring. Somliga hävdar att rätten uppfanns någon gång under 20-talet under picknicken som hörde till en av de årliga cricketturneringarna vid Eton College, då en tramsig hund satt sig på picknickkorgen, som råkade innehålla en Pavlova. Picknickdeltagarna ska ha varit ett gäng lika tramsiga internatpojkar, som inte brydde sig ett dyft huruvida deras dessert serverades mosad eller hel, men sedan upptäckte att det var att föredra framför den ursprungligt tänkta desserten. Och så blev det alltså kutym år ut och år in. Andra hävdar, och detta är troligen en mer sanningsenlig teori, att Eton Mess kort och gott uppfanns av en alldeles vanlig kock någon gång under 30-talet. Inga klantiga hundar eller hungriga internatpojkar alltså. Inte ens en mosad pavlova. Nu för tiden förekommer desserten i allehanda variationer, men ett slags basrecept att enas kring verkar vara att maränger, vispad grädde och jordgubbar varvas i någon form av serveringskärl. Ibland i en stor skål som man får ta för sig ur, ibland i portionsglas.

Den här gamla räven till efterrätt har alltså östifierats genom ett antal ändringar i receptet. Den vispade grädden innehåller florsocker, innehållet av en vaniljstång och rosvatten. En hallonsås knåpas ihop av färska eller frysta hallon, citronsaft, florsocker och rosvatten, sedan ska alltsammans varvas i lager för att slutligen toppas med hackade pistagenötter, grekisk basilika (som är mycket skarpare och kryddigare i smaken än ”vanlig” basilika) och färska hallon. En eklektisk och mycket kaxigare vän till den tama internatskoledesserten, som ni hör.

Här kokar jag hallonsås och är taggad på att hälla i rosvatten.

Blev det gott? Ja, det blev gott.

/Slaktarn