Eh, hej jag finns inte längre pga den här hemsidan. Gör numer ljuv musik och ska flytta till LA och bli världsplingplongartist. Hejsvej!

Ursäkta men jag smäller av av mina egna naglar just nu!! Bilden gör dem verkligen inte rättvisa, här ser det ut som att det är ett sockerchockat dagisbarn som kastat färg på mina händer medan det i verkliga livet ser ut som en 30-åring på samma substanser gjort det.. Igår fick jag alltså lära mig hur man gör marbles med vattenteknik, det var superenkelt. Vill bara ta bort det för att få göra igen!

Älskar detta pga:

1. Det var så himla enkelt!

2. Det var roligt!

3. Det gick så fort, torktiden är ca noll.

4. Det går åt minde nagellack <- snål!

6. Man har egentligen ingen aning om hur det kommer se ut förrän man är klar vilket jag, trots sjukligt kontrollbehov, tycker är att leva on the wild side

7. Lagret blir så tunt att jag föreställer mig att det efter ett vettigt topplack håller längre än örti lager vanligt målad färg?

8. DET VAR SÅ KUL ATT KLADDA MED FÄRGER!

Här kommer en bra tutorial på hur man gör (jag varken tejpade fingrarna eller använde vaselin/eller annat gojs för att ”skydda” fingrarna, jag förmålade inte med nåt lack heller (förutom vanligt klart underlack) pga tar ju bara tid):

Nyss var Maja och jag med i P1 Morgon. Vi pratade om vår nya podd, 1000 modiga frågor där unga svarar på andra ungas frågor om kroppen, känslor, relationer och sånt. Varje avsnitt har ett tema (första om mens) och varannan gång hör man Maja, Ella och mig och varannan är det en killpanel under ledning av Kim Ohlsson. Det är ärligt talat något av det ballaste och roligaste jag har jobbat med.

Nästan lika kul som att Johar Bendjelloul i P1 morgon svarade på vad han själv hade velat ha svar på som ung. Eller nä, det var liiiiite roligare att han sa ”kuk och bångar – rakt på sak!” i Sveriges superseriösaste morgonprogram. Hehe.

Här kan man höra första avsnittet av 1000 modiga!

Här kommer ett ASBRA tips till er som (kanske) pluggar och söker praktik till hösten, kom och jobba med mig och mina amazeballz-kollegor på Rättis! Alltså så här, om du läser här bloggen och gillar den typen av ämnen jag håller på med och tänker på den typen av saker jag tänker på så skulle du säkert älska att hänga på Rättviseförmedlingen lika mycket som jag. Kolla in den här länken och se om det passar dig eller nån du känner!

Har börjat hålla föreläsningar den här veckan och idag pratade jag på Stadsteatern. Allvarligt talat, hur ballt tror ni inte det var att få sitta bredvid frickin Ann Petrén i verkliga livet och snacka genus och representation i teatern? Min hjärna exploderade så många gånger!

Och så måste jag bekänna en sak. Alltså jag identifierar mig ca jämt med olika film- eller tv-seriekaraktärer. Det känner ni kanske igen? Typ när jag har snöat in på någon serie och börjar skämta, prata, gestikulera och även gå som någon av karaktärerna (säg inte att det bara är jag som gör så, snälla!). Ibland kan jag komma på mig med att gå som Julia Roberts i en specifik scen i en Oceans 12 (?), muttra ett Liz Lemon-citat och utgå från att alla tror att jag är hon eller peka med fingret som Carrie i SATC. Det är inte helt rimligt, men det är ändå.. rimligt. Men båda gångerna som jag har lämnat mina föreläsningar den här veckan är det den mest oväntade personen och citatet som dykt upp för mina ögon:

Hallå, hur blev jag Schmidt? Vad handlar DET om? Är så förvirrad nu..

Igår fick jag äntligen äntligen äntligen ÄNT_LI_GEN se Veronica Mars-filmen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Asså om vi såg så här glada och peppade ut innan vi ens gått in i salongen skulle ni sett hur vi såg ut efteråt!

Okej, så om själva filmen då:

Om man älskar Veronica Mars-serien, så kommer man att ÄHLSKA filmen. På riktigt! Rob Thomas har ju sagt att den här filmen gjordes för fansen och precis så känns det. Den är smockad med referenser och blinkningar och det var det som var så magiskt med att se den i ett rum fullt av lika geekiga fans. Alla jamade och skrattade och ojade sig tillsammans, som en kör. Som när nån karaktär dök upp och alla gemensamt pep till. Det var så fint!

Men så här, om du ska se den här filmen nu, ta till dig det här rådet – för jag tror verkligen det kan göra upplevelsen bättre: Om du inte har vänner som känner lika starkt för den här serien, se den ensam. Jag tror att man antingen behöver få gå in i det helt och hållet med folk som älskar VM lika mycket (och redan känner till alla karaktärerna för full Nämen där är hen!!!-effekt) eller i alla fall få slippa jobbiga Eeh, det här är lite töntigt-kommentarer från folk som inte fattar grejen. Vi har ju väntat så himla länge på den här stunden, sabba det inte med sällskap som stör upplevelsen.

Vad gäller visningar på bio så verkar det inte ha gått så bra med den i Göteborg på Bio Rio och i Stockholm så låter det som att något är på gång, men inget är spikat än vad jag vet. Om du inte kan hålla dig så kan du se den on the internet från och med idag: Här, här, här och här. Om jag inte fattat det helt fel så kan man ”hyra” den för 9 spänn på det sista stället, eller för en femtilapp på de andra.

Och när ni ändå sitter och jobbfuskar för att läsa detta, passa på att ta några minuter till för att läsa den här texten om LoVe på Tvdags.

Viktigast: Glöm inte att äta marshmallows som filmgodis för full on geekorama!