Genom åren har Game Of Thrones nästintill blivit synonymt med hur vi säsong efter säsong får vår värld vänd upp och ner av det mytomspunna ”nionde avsnittet”. I år förlorade kanske ingen medlem i familjen Stark livet, men barnamord och eldigt barnaupprop gjorde detta till ett händelserikt avsnitt värt att diskutera.

Power Ranking:

1. Daenerys Targaryen

Vad gör drottningen av Meereen när hennes make har mördats, soldater slaktas och vänner står inför döden? Ja, vad om inte det enda logiska, hoppar på sin drake Drogon och tar det förstklassiga privatflyget ifrån slagfältet som var nypremiären av gladiatorarenan. Medan amfiteaterns återkomst till stadens nöjesliv blev en flopp blodigare än väntat bevisade Daenerys att hon har vad som krävs för att tygla den största av hennes tonåriga drakungar. Curlandet är därmed över på riktigt för de flygande eldkastarna, kanske även så det eviga dravlandet med politiken i Meereen? Förmodligen inte, men det lär ändå bli skönt med lite miljöombyte för Dany, hon om någon behöver det efter de senaste veckornas stressande kring giftermål och konspirationer.

2. Doran Martell

Med endast ett avsnitt kvar av den femte säsongen är det nästan lite chockerande att se en med dornisk härkomst på rankingen. Men efter att ha stirrat på sin trädgård i flera avsnitt spände äntligen Oberyns äldre broder Doran sina muskler — eller ja, sin tunga — och levererade uppläxning på uppläxning. Han lyckades även fixa ett jobb åt sin son Trystane som en av kung Tommens rådgivare — jag vet inte hur ungdomsarbetslösheten ser ut i Westeros, men känns som en rätt välbetald anställning för grabben? Faktumet att Doran även gav upp Myrcella så pass enkelt säger mig att han har mer planerat, vilket skulle kunna resultera i den hämnd Ellaria eftertraktar.

3. Jorah Mormont

Förutom vinsten i duellgropen verkade den ständigt förtvivlade romantikern ta ett steg ifrån den envisa förbannelse som är the friendzone. Eller är Jorah egentligen bara kränkt och ute efter hämnd? Ingen vet hur gråskala smittar, men att hålla hand är säkert inte att rekommendera. Vill Jorah se när Dany dör en smärtsam död, eller bara tillbringa sin tillsammans med henne? Det återstår att se, men jag är villig att utesluta båda alternativen.

4. Selyse Baratheon

Medan Stannis gav upp titeln Årets pappa fann Selyse någon sista bit av mänsklighet inom sig vid synen av sin brinnande dotter. När elden väl tog fart var år av hat riktat mot dottern Shireen som bortblåst, ett bevis för att i Game Of Thrones är en mamma alltid en mamma — speciellt när det ger bästa dramatiska effekt.

5. Alliser Thorne

Kanske den mest oväntade rankingplaceringen av alla, vilket inte har något som helst att göra med bristen på powermoves denna vecka. Good guy Thorne är ändå härlig, först släppte han igenom vildingarna och sedan gav han Jon Snow någon form av motsägelsefull komplimang? Snällaste sen han låste in Ghost för att budgeten helt enkelt inte kunde hantera en CGI-varg i varje avsnitt.

Bubblare:

Mace Tyrell

När allt är över kan kanske Tyrells smått korkade patriark bilda Westeros nya popduo tillsammans med Bronn?

Postmortem:

Shireen Baratheon

Så länge Hizdahrs fanklubb inte har något att säga till om så måste vi ändå ta en minut och minnas Shireen, vars litterära och historiska anekdoter berörde fler än bara Davos. Ärligt talat kan jag tycka att ett barn borde kunna vara naiv utan att brännas på bål, men tydligen inte om din farsa är Stannis — som just nu toppar listan på Westeros mest avskyvärda, tillsammans med Ramsay. Att hjälpa till behöver faktiskt inte betyda att man frivilligt ställer upp som offergåva till Ljusets Herre eller vad han nu kallas. Men med tanke på att Stannis tidigare dödade sin bror med hjälp av en våldnad borde väl ingen egentligen förvånas, och vem är den aspirerande konungens arvinge nu? Melisandre? Ja, förmodligen.

Valar Morghulis:

Även ifall CGI:n var något bristfällig när Daenerys interagerade med Drogon måste effektteamet ha props för jobbet med Daznak-gropen. Har produktionen några pengar kvar till sista avsnittet, är frågan?

Game Of Thrones är en serie känd för att chockera med varje säsongs näst sista avsnitt. Även ifall Shireens öde och Drogons comeback tog andan ifrån oss vågar jag tro att de bryter trenden i år med nästa veckas avsnitt. Mer blod måste spillas, gärna Ramsays.

Arya kommer bland annat döda Meryn Trant? Allt bäddar för det, så pass mycket att jag nästan hoppas att hon struntar i det. Ett av målen med hennes lönnmördarutbildning är ändå att lägga det förflutna bakom sig, vore det då inte bäst att bara glömma Trant? Nej, för han är tydligen pedofil, som om Arya inte hade motiv nog för att döda denna — redan väletablerat — avskyvärda människa.

Vi måste verkligen ifrågasätta Melisandre mer.

Kanske borde vi även ifrågasätta Daario — av alla — mer?

En stor fråga efter detta avsnitt är hur ”Stannis the Mannis” dedikerade fans mår? Fortfarande lika övertygade om hans rätt till tronen? I så fall, fortsätt med erat otröttliga inbillande, medan resten av internet liknar Stannis med Agamemnon och Macbeth, två krigsherrar vars livsöden knappast resulterade i någon solskenshistoria.

Inför nästa avsnitt borde vi spekulera kring vilket eller vilka huvuden som rycker. Vi gör det tillsammans i helgen som lite kompensation för att denna recap kom en dag försent.      

Det är bara att hoppas att ni njöt av den nästan tio år långa testperioden, för snart kan ni bli tvungna att betala för Soundcloud. Med kring 175 miljoner unika lyssnare i månaden har detta musikdelningsforum blivit till en otroligt viktig plattform under de senaste åren, främst för okända producenter vars utbyten av musik har byggt upp egna genres. Men som sagt, tiden verkar kommen för en av de sista fria streamingtjänsterna att ansluta sig till den högre divisionen av tjänster som Spotify och Tidal.

Under november förra året ingick de ett licensavtal med Warner Music Group och nu tycks de vara indiebolagens tur, hela 20 000 av dem närmare bestämt för så många skivbolag existerar tydligen. Det är med licensbolaget Merlin Soundcloud har nått en överenskommelse med, vilket skulle kunna bli vd:n Alexander Ljungs nyckel till Camelot. ”Sen dag ett har vi varit starkt etablerade i indierörelsen” uttryckte han själv i en intervju med Times, och ja denna samhörighet med självständiga artister lär nu ge resultat.

Nyligen läckte ett kontrakt från uppgörelsen med Merlin där det framgår att Soundcloud tänker införa en prenumerationstjänst, uppdelade i tre nivåer:

·        Precis som Spotify — än så länge — kommer Soundcloud erbjuda en gratismöjlighet, vilket innebär en begränsad katalog av musik och reklam. Så länge det inte kommer med begränsade lyssningar på mobilen är väl detta överkomligt, men fortfarande en rätt bedrövlig deal.

·        Sedan har vi det andra alternativet som fortfarande är tämligen begränsad, men för en än så länge okänd summa i månaden kommer reklamen att försvinna och göra vissa låtar nedladdningsbara.

·        Även den tredje helupplevelsen av Soundcloud är precis som tidigare nämnda också för ett okänt — men såklart dyrare — pris. Dock står det klart att Merlin kommer betalas 1.50 kr för varje köp av en tilläggstjänst och 6.50 kr för hela hemsidans katalog.

Var denna utveckling kommer ta oss är svårt att spå i. En del användare tycks redan ha börjat ge upp hoppet om Soundcloud efter otaliga turer kring samplingar och skivbolag. Att något så gott som Soundcloud skulle vara förevigt, verkar de flesta redan ha förstått, är omöjligt. Samtidigt försöker Soundcloud göra sin tjänst helt laglig medan många artister och producenter suktar efter en möjlighet att tjäna på sin musik, vilket är fullkomligt förståeligt — och alla de där 20 000 skivbolagen som förmodligen har svurit över hur ”jävla bra det vore ifall Soundcloud betalade ut ersättning” skålar nog i champagne idag, eller knäpper några folköl ifall det är den svenska sena 2000-version av indie vi talar om.

Övergången till betaltjänst har alltså all potential att bli en lyckad historia, men ingen borde underskatta den yngre generation av lovande musikskapare med en nitisk uppfattning att musik bör vara gratis och tillgänglig för alla — till exempel rapparen Bones. Det kan bli spännande och se var vinden blåser nu. Kommer unga artister falla för vittringen av pengar, eller försöka finna nya möjligheter att nå sina lyssnare? Överger lyssnare när Soundcloud blir mer och mer till ett oönskat Spotify genom en ökad samexistens med skivbolagen — överger Soundcloud sina ideal i processen? Dör det fria skapandet med döden av det fria lyssnandet och hur många år dröjer det tills Jay Z en dag dissar sin största konkurrent Soundcloud i sina freestyles?

Ställer jag alldeles för många frågor om en osäker framtid, förmodligen. Kanske är det bättre att lägga min tid på hemsidans musik istället, medan den fortfarande är gratis det vill säga.

Nyligen sa vi — ett något bitterljuvt — farväl till David Letterman, snack-tv och kvällsunderhållningens ankare sen flera år. Men CBS nattliga flaggskepp Late Show måste flyta vidare och nu med en ny kapten vid rodret: Stephen Colbert, som till rollen har ansat ett minst sagt passande skägg — eller? 

Det är uppenbart att Stephen Colbert kan tillföra något late night tv har saknat sen länge, det vill säga humor. Alltså inte den humor som innefattar beer pong med Pitbull till ljudet av en lip sync battle mellan Justin Timberlake och någon annan skön snubbe, typ The Rock. Vi behöver dig verkligen Stephen, med eller utan skägg jag kan redan höra publiken ropa ditt namn.

Världen bevittnade introduktionen av Caitlyn Jenner tidigare i veckan med det hyllade omslaget till Vanity Fair. Nu är tiden snart här för nästa steg, Caitlyns egna realityserie I Am Cait.

Den amerikanska tv-kanalen E! — som även ligger bakom styvbarnens Keeping Up With The Kardashians — har nu officiellt gått ut med nyheten att en åtta avsnitt lång serie kommer få premiär 26 juli. Med den första trailern givs vi en liten inblick i Jenners vardag där vi får följa henne på en resa för att proklamera det ”nya normala”. 

Resan lär säkerligen bli en emotionell och omtalad sådan, men vad destination nu än är så kan den sluta upp som historisk.

Kanske lagom till att vi kunde gå vidare och lägga Arrested Development bakom oss, bekräftar producenten Brian Glazer att en ny säsong är på ingång.

Den tidigare nerlagda kultserien återuppstod för två år sen på Netflix, en stökig historia som mötte mycket kritik för sitt okoncentrerade narrativ — till stor del påverkat av haveriet som var skådespelarschemat — eller bara faktumet att en Oedipus-komplex historia mellan Michael Cera och Jason Bateman framför en green screen inte intresserar någon.