Genom hela sin karriär har Mos Def varit en rappare svår att sätta fingret på. Före musiken var han en barnskådespelare och har under sin karriär varit lika känd för musiken som de filmer han har spelat in. Utanför det artistiska yttrandet har han gjort sig känd som en röst dedikerad i politiska sammanhang. En del minns kanske när han – under sitt nya namn Yasiin Bey – valde att bli fastlåst i en stol och tvångsmatad likt procedurerna i Guntanamo Bay. Men en del minns kanske även hur han hjälpte till att marknadsföra bilar från Chevrolet några år före med albumet Blakroc. Ibland tycks rapparen lida av en karaktärsmässig kris – något publiken verkar smittas av när Brooklyn-artisten stiger upp på Azalea-scenen under Way Out Wests sista dag.

En fördom många tycks ha när det kommer till människorna i Slottsskogen är att de kan vara något svårflörtade. Det är dock svårt att hålla modet uppe en sista dag på en festival då den efterhängande ångesten kryper allt närmare. Att denna lördag även bestod av mörka moln i skyn som nästintill dränkte området i regn gjorde knappast något bättre. Det var med andra ord inget lätt uppdrag Mos Def – eller Yasiin Bey eller vilket namn jag nu skall använda – hade framför sig.

Att öppna sin konsert med låten Undeniable från 2006-års album True Magic var därmed förmodligen ett av rapparens bästa val. Medan han rappar intill sin röda mic om att sprida kärlek överröser han publiken längst fram med rosor.Denna kärleksuppmaning håller i sig så länge materialet härstammar från rapparens yngre dar. Låter likt Mathematics och Hip Hop från solodebuten Black on Boths Sides samt den annars Slick Rick-assisterade Auditorium tas emot bäst av euforiska fans. Men samtidigt ser scenen tom och ensam ut när publikhavet kylas ner, allsången dör ut och de klappande händerna faller ner i fickorna. Mos Def har aldrig varit en rappare för den breda massan och detta blir främst en show för de mest gedigna av beundrare.

Dock har denna rapvärldens kamelont ett trumfkort som han får stor användning av under konserten: andra artisters låtar. När han tycks förlora publiken uppmärksamhet kommer låtar som Juicy av Notorious BIG samt Shimmy Shimmy Ya av Ol’ Dirty Bastard väl till hands. Två obeskrivligt populära rapvidunder från 90-talet och nu verkar plötsligt alla benägna att sjunga med. Är detta måhända ödet rapparen har valt? Att hamna i skuggan av bortgångna kollegor under sina egna konserter? Efter namnbyten och tvångsmatningar verkar det nästan så när en av kvällens sista låtar går igång, Mos Defs egna tolkning av Watch The Throne-hiten N***as in Paris.

Hela konserten är i slutändan en underlig historia som avslutas med igenkännbara toner från Bound 2 – en annan av Kanye Wests största låtar. Mos Def verkar njuta av den kärlek han emellanåt får i gensvar men samtidigt säljer han in sig själv på ett skamlöst sätt. I verkligheten framstår scenen ofta som tom och responsen kall. Efter att ha givet mer än 15 år till genren han älskar skulle Mos Def Yasiin Bey kanske ha fått ett bättre gensvar men samtidigt förtjänade publiken bättre och var med sin fulla rätt tämligen svårflörtade denna gång.

Referenser till Guns N Roses och andra populärkulturella ting? Check!

Drömmar om att bestiga berg av kokain med dollarsedlar begravda i öknen? Check!

Ett beat med revolvertriggande trummor och en basgång som rör sig likt en skallerorm genom sanden? Check!

Där har du tre ingredieser som krävs för en upplevelse till maträtt från raps egna mästerkock Action Bronson. Tillsammans med producenten Party Supplies har de kokat ihop en fantastisk singel för rapparens kommande debutalbum Mr. Wonderful. Med Easy Rider verkar Queens mest verbalt vulgära visionär ta oss till ett universum inte långt ifrån den i Ennio Morricones filmer. När vår protagonist öppnar munnen går det nästan att visualisera hur han – på sin Harley Davidson – glider nerför en asfaltsstrimma genom öknen, en mörk siluett över kulissen av sand och tumbleweeds. Längsmed vägen kan vi bevittna allt ifrån tremannadueller till nyrenoverade methlabs i form av husbilar, slängde jag in en Breaking Bad referens där? You damn right, ta nedan del av denna pseudo-västern i låtform.

”Feeling like Slash infront of the chapel, I’m leaned back with the Les Paul” … Kan du inte få nog av rader likt denna får du besöka Debaser Medis den 12 augusti då Bronsolini är på besök; tills dess, stirra på denna Slash-gif.

Det verkar som att författaren George RR Martin är här med ännu ett antiklimax till boksläpp. The Ice Dragon är en barnberättelse som utspelar sig i världen han har skapat med sin A Song of Ice and Fire-serie – även känd som HBO:s Game of Thrones – och gavs för första gången ut 1980. Denna nyutgåva kommer innehålla över 30 nya illustrationer från den erkända tecknaren Luis Royo och berättar historien om Adara – en flicka som stiftar bekantskap med en isdrake.

Detta kan vara den perfekta födelsedagpresenten för dig som vill få in dina barn på en tidig bana fylld av politisk korruption och blodiga bröllop men vill slippa allt överflödigt HBO-sexande. Eller försöker du övertyga dina föräldrar att Game of Thrones är mer än bara HBO-sexande? Kanske är detta vad som krävs för att övertyga dem. Fansen av den blodtörstige författarens tidigare verk lär dock inte vara nöjda då de fortfarande väntar på den sjätte delen i hans saga om Westeros; Winds of Winter. Måhända att de inhandlar barnboken endast för att skymfa sin gud med ett bokbål eller liknande, det återstår att se den 21 oktober när The Ice Dragon landar bland Alfons och de andra i bokhyllorna.

Efter musikvideos och remixer, snart släpps äntligen JJ:s album V – uppföljaren till n° 4 från 2012. Tillsammans med Secretly Canadian och Sincerely Yours ges albumet ut den 19 augusti men kan redan nu streamas genom NPR.

Den svenska duon gör här återigen det de kan bäst med en genreöverskridande samling låtar. Likt alltid är de inte främmande för rap-samplingar eller bubbelgumtuggande pop och lyckas även vid ett tillfälle fånga andan av ett Fleetwood Mac año 1987. Din First Listen väntar här och nedan kan du se videon till singeln All White Everything.

Break Ya Neck, Scenario, Case of the P.T.A. är bara några klassiska låttitlar som Busta Rhymes har varit involverad i. Alla de bleknar dock idag med de nya låten Swagger Wagon – det är ifall Rebecca Blacks Friday var ett musikaliskt uppvaknande för dig. Toyota vill nämligen inte låta den fyra år gamla reklamkampanjen gå i graven och har därmed släppt i musikvideo där ingen mindre än den före detta dreadsbärande rapparen gästar.

I en pseudo-Tron kuliss visar en vit medelklassfamilj på just hur bra rap kan sälja så länge utövarna är en vit medelklassfamilj i relaterbara chinos – det är tills Busta Rhymes gör entré. Ja det går såklart att dra paralleller till en viss svensk rappare och en cykel som är på köpet – men aldrig tycks försvinna – för ja den bittra verkligheten är här densamma. The Leaders of the New School:s fd karismatiska de facto säljer helt längre inte skivor och hans försök till att likna en WWE-brottare har knappast hjälpt. Därför har vi nu denna låt; tyvärr för Busta är det inte 90-talet längre då detta av någon anledning var acceptabelt , istället lär Twitter äta upp denna kassako levande med all den negativ betoning det påståendet kan tänkas ha.