Ett av mina absolut största fritidsintressen är att ha mejlkontakt med olika kundtjänster och vara skitjobbig. Det tar upp nästan all min vakna tid. Mitt senaste projekt har varit att terrorisera SJ angående en tågresa den 12 december mellan Stockholm och Gävle där det nerfällbara bordet på min plats inte fungerade ”så att jag fick ha min MacBook i knät och inte hade någonstans att ställa min vattenflaska av märket Evian (sparkling water, product of France), vilket orsakade mycket smärta och lidande för mig”.

Eftersom jag själv jobbar med kundtjänst och får sitta och svara på såna mejl hela dagarna så känner jag att det inte är mer än rätt att hämnas på mänskligheten genom att vara en lika jobbig kund själv. Det bästa är att det alltid lönar sig också. Jag vill slänga ut datorn genom fönstret ungefär hundra gånger om dagen på jobbet när folk är jobbiga, och nu har jag blivit en jobbig kund själv. Jag har skapat ett monster.

Ni kanske undrar om jag fick någon kompensation av SJ för den ”sveda och värk” som det defekta nerfällbara bordet orsakade mig, OCH DET FICK JAG! De ba ”Du har rätt att förvänta dig en viss kvalité”  blablabla och så fick jag 50 kronor (!) i form av värdecheck att använda i bistron. Jag visste det! Nu måste jag ta mig en rejäl funderare och försöka komma på hur jag ska förvalta det här plötsliga inflödet av ekonomiskt kapital och vad jag borde investera i för att få maximal avkastning. Mina egna uppskattningar visar att det kommer räcka till ungefär en tredjedels räksmörgås i bistron.

Jag har gått ur Svenska Kyrkan nu. Det visade sig att man tydligen inte kan välja rosé som nattvardsvin, och då kände jag att det inte finns någon anledning för mig att vara med över huvud taget. Jag blev förvånad när jag hörde det, men tydligen så är det bara en bråkdel av alla Sveriges präster som har sommelier-kunskaper.

Vet inte riktigt hur mitt utträde ur kyrkan kommer att påverka mitt vardagsliv bortsett från att jag inte längre kommer kunna vara affischnamn för nästa års kyrkoval, men det är smällar som man får ta. 

Jag sitter och funderar lite grann på hur Svenska Kyrkan ska kunna locka tillbaka medlemmar, och har kommit fram till att de måste börja duka upp brunch på söndagarna för att folk ska vilja besöka dem. Om de hade haft det så hade jag aldrig gått ur kyrkan från första början. Jag hade suttit där varje söndag med en religiös vattenkammad frisyr och instagrammat någon härlig korv på tallriken och tagit med alla mina vänner, och alla hade varit nöjda. Kyrkor är ju perfekta för brunch när man tänker på vilken fantastisk akustik som finns (så att Det Goda Samtalet tillåts ta plats), och en perfekt uppdukningsyta framme vid altaret där massa härliga läckerheter skulle kunna få vara upplagda. 

Lever alltså i synd från och med nu. Vet inte vad jag ska göra med alla mina kyrkoskattspengar varje månad nu. Kanske börja spara till en timesharelägenhet i helvetet? Varmt, solsäkert och massa människor man känner sedan innan. 

Nej nu kom jag på att ”Mercedes Benz Fashion Week Stockholm” börjar imorgon:( Har aldrig riktigt förstått vad Mercedes har att göra med mode, MEN DET FÅR MAN VÄL INTE SÄGA I DET HÄR LANDET! Ni kan ju få sitta där på rad på *visningen* och stirra på något sönderstylat benrangel och se dumma ut om det är det ni vill. Jag är så dåligt front row-material. Allt jag tänker på är hur roligt det skulle vara att fälla krokben på modellerna och ba HAHAHAHA.

Undrar varför det aldrig är någon som bjuder in mig till några visningar? De kanske inte vill att jag ska överglänsa modellerna med mina välsydda plagg och kompletterande accessoarer. Det är väldigt många som hör av sig och vill köpa mina Helly Hansen-tröjor i fleece faktiskt, men då skrattar jag bara och gosar ner fötterna i mina foppatofflor. 

Det känns som om att det är ”Stockholm Fashion Week” oftare än vad en svensk genomsnittlig kvinna menstruerar? Nu när jag tänker efter så har faktiskt Fashion Week väldigt många likheter med mens. Det får människor att spy, orsakar typ kramper och känns som ett slag i magen. 

Här kommer ett inlägg *to go* från mitt fartfyllda liv! Jag som är en så go’ och gla’ kille som älskar fart och fläkt! Grattis till mig själv och att jag är SÄMST I SVERIGE PÅ ATT TA TYDLIGA BLOGGBILDER! Såg iallafall i rulltrappan att Pressbyrån lanserat en korv med chips på men hann inte ta någon bild, så då sprang jag upp igen och missade mitt tåg bara för att kunna lägga upp den här högupplösta bilden till er. Sen så halkade jag tyvärr i mitt eget dregel.

Här ligger jag i sängen och går igenom veckans viktigaste nyheter och sitter och kacklar för mig själv som om jag var med i någon gapig tyckarpanel! Typiskt såna att ba ”blabla åsikter, jag är opinionsbildare!”, och så ska folk förväntas bry sig. I Göteborg så har man iallafall tydligen investerat i en höj- och sänkbar kisshiss för att öka trivseln inne i stan? Det har funnits lite oro för att man ska ”följa med urinoaren ner i underjorden”, men chefen för parkförvaltningen har gått ut till media och lovat att det inte finns någon risk för det. Ibland så undrar jag verkligen varför jag inte bor i Göteborg eller en annan valfri kommun med en kisshiss. Kisshissen verkar fungera lite som en termometer och evenemangskalender för hela stan. När kisshissen hissas upp så vet man att det kommer bli en lyckad kväll, som ett gammalt västsvenskt ordspråk lyder.