Ibland när jag inte har något bättre för mig så brukar jag läsa Magdalena Ribbings vett- och etikettspalt i DN. Det är den självklara kommunikationskanalen för övre medelklass-människor med problem man inte visste om existerade. De vet inte hur de ska gå vidare med sina liv, utan känner behovet att mejla en tant på Sveriges största morgontidning för att få vägledning och tips för att klara av basala sociala situationer. Nedan finner ni ett axplock av sånt som folk uppenbarligen tycker är jobbigt.
”Bjöd en tjej, ny bekantskap, på Dramaten och krog efteråt. Hon kom i jeans med stora revor och herrskjorta utanpå. Kändes pinsamt, hade själv kavaj och chinos.Trasjeansen var värst. Kan jag säga det till henne?”.
Ja vad ska man säga? Du är en vuxen man. Måste du sitta och vänta på att Magdalena Ribbing ska svara för att försöka lista ut vad du ska skriva till ditt ragg?
”Om en vän snyter sig och slänger pappren på golvet på Operan, varför skall jag vara vänlig då?”
Kan tyvärr inte relatera till detta.
”Det har i min umgängeskrets uppstått en del kontroverser över vilken term som ska användas för den måltid som äts på kvällen.”
Alltså…. va?
”Min svärfamilj är en bunt kramiga personer. Männen är inte främmande för att krama lite för länge och klämmer lite extra på mina stiliga kärlekshandtag när tillfälle ges. Ytterst obehagligt, våndas var gång vi ska ses. De respekterar inte min privata sfär och står allt som oftast för nära, flåsandes. I början var jag oärlig mot mig själv och låtsades att även jag var en kramig person, men nu har jag målat in mig i ett hörn”
Dör nu.
”Jag är en ensamstående mamma som fått en present i samband med julen, och jag inte vet hur jag ska hantera den. Jag bor i ett trevligt område och vi är många barnfamiljer som umgås och har trevligt. Grillar korv, åker skridskor och så i all enkelhet. En av papporna gav mig ett paket. Jag trodde kanske det var ett foto på barnen vid korvgrillningen eller en isskrapa till bilen, något i den stilen. Men det jag fått är underkläder i leopardmönster. Pappan är lyckligt gift och har små barn.”
Vi har ju alla varit där. Man tror att man ska få en isskrapa till bilen, men det visar sig vara trosor i leopardmönster.
”Jag har av mina föräldrar fått ta över en folkdräkt som kommer från ett område i Sverige där de är uppväxta. Själv är jag född och uppvuxen i en helt annan del av Sverige och känner för egen del ingen egentlig koppling till området där mina föräldrar har sitt ursprung.Hur kan man resonera i denna fråga? Vad för slags tillhörighet till ett geografiskt område är det som styr vilken folkdräkt man kan eller bör bära?”
Livets stora frågor. När är det okej att bära folkdräkt egentligen? Har legat många sömnlösa nätter och funderat på detta samhällsproblem, som bara blir större och större för varje dag som går.
”Vi hade bjudit folk till ”scones och kakbuffé kl 14″, en lördag. Vi började alltså kalaset kl 14 och de som förstod till slut att det inte skulle bli någon middag gick mellan 18 och 19 och de som fick middag (vi började med maten till slut) gick vid 22-tiden.”
Ni vet hur det är… man har bjudit in till kakbuffé och gästerna är dumma i huvudet och vill aldrig gå hem?
”Kan man ha Kungliga patriotiska sällskapets guldmedalj i miniatyr till mörk kostym vid logemöte samt även till smoking vid bemärkelsedag?”
Ja, hur ÄR det egentligen??? Har undrat länge. Tur att DN:s vett- och etikettspalt finns.