1999 var nog mitt bästa år. Redan då satt jag med putande läppar och sug i blicken och övade inför framtida selfies. Missa inte heller den trendiga luggen, mitt rosenkindade ansikte utan kindben och min härliga haute couture-outfit. Svart, precis som Coco Chanel hade velat. Det känns typ som att jag slutade använda den jackan förra året! Alla tjatar ju jämt om att man måste köpa kläder med ”kvalitet”, så jag funderar på att dra fram mina gamla galonbyxor och börja använda dem igen. Det är ju inne med starka färger i år.

Glöm aldrig att ingen kommer vilja ha dig om du inte har ett tandvårdsavtal. Om du inte har ett sånt så kommer du aldrig få hångla och dö en ensam död och få en grav gjord av tandsten.

Om varje löv hade varit en femhundralapp så hade jag varit asrik nu. Det var det enda jag tänkte på när bilden togs. Finns inget bättre än att ta en näve löv och kasta dem upp i luften och låtsas att det är sedlar och att man har köpkraft. Sen så inser man att det bara är vissna löv och att det kommer dröja sex månader innan det är över 10 grader varmt igen.

Nu är det dags för andra delen av missledande reklam i vardagslivet! Idag har turen kommit till salladsbaren i min närmaste mataffär. ”VÄLKOMMEN TILL FRIHETEN” står det i den med versaler, och det är väl fint, men jag kan känna att det är lite överdrivet. Man vill bara vråla ”Kolla kolla kolla alla frihetstörstande demokratikämpar i utvecklingsländer, VÄLKOMNA TILL FRIHETEN!!” och peka på den hägrande salladsbaren med gårdagens grönsaker. Alla vet ju att rösträtt, fri press, och rätten att välja sin egen sallad är den stabila grunden som alla världens erkända demokratier vilar på.

Välkommen till första delen av missledande reklam i vardagslivet! Vi börjar med Pringles. Mustaschmannen på deras paket kommer alltid att vara min älskare och jag skulle aldrig kunna säga något illa om honom, men deras slogan suger faktiskt. ”Bursting with flavour”. Jag vet inte vad ni brukar känna när ni äter lättsaltade chips, men det är ju inte så att käften brinner och att man blir Eyjafjallajökull efter en tugga. Därför sitter jag här nu, i en säng fylld med smulor, och känner mig lurad och bedragen. Och tjock. Vi har ju alla fastnat med handen i Pringlesröret någon gång.

Jag kollade upp betydelsen av ”burst” (”Källkritik är ju faktiskt JÄTTEVIKTIGT”- citat från alla prettolärare du någonsin haft) och ordboken (Google, en mycket pålitlig kommunikationskanal) ba ”To come open or fly apart suddenly or violently, especially from internal pressure”. Det är alltså den känslan Pringles vill förmedla när man äter deras chips. Typ att man ska öppna upp röret och alla chips ba flyger upp och bitchslapar en i ansiktet och man ba AAAAJJJJ och får chipskrydda i ögonen och blir permanent blind? Inte konstigt att man känner sig lurad efter att ha ätit sig igenom hela paketet.