Den enda riktiga definitionen av sann vänskap är när man är hemma hos en kompis och ens mobiltelefon automatiskt blir ansluten till husets wifi. Då vet man att man har uppnått den allra djupaste nivån av vänskap. Den som bara finns där och dallrar i luften. Det är den trådlösa nätverksanslutningen som alltid kommer att finnas med en på gott och ont. Även om man skulle bli ovänner så skulle telefonen automatiskt hitta nätverket bara man går förbi. Wifi-et är det sista som dör. Det är som när jag går förbi en Max-restaurang och blir automatiskt ansluten till deras wifi. Då inser jag att jag har problem. 

Vet inte varför jag har börjat hallucinera så mycket om wifi. Förmodligen så är det för att jag inte ens har det i min nya lägenhet. Just nu så lånar jag grannens olåsta nätverk. Det fungerar sådär, det beror typ på lite hur monsunvindarna blåser och jordens position i förhållande till månen och Venus och kontinentalplattornas förflyttning. Jag skulle inte vilja påstå att jag och min granne är speciellt nära vänner, men vi hejar ju i trapphuset och jag ler lite falskt. Man får ju skylla sig själv om man inte har låst sitt nätverk. 

Förr så var mitt favoritlåtsasyrke retorikexpert. Det enda man behövde säga för att få vara med i teve var ”Jag är retorikexpert” och då ringde SVT fem sekunder efteråt och lät en analysera någon politiker som gjort bort sig. Nu så har det yrket dock blivit ersatt av läppläsare istället.

Det känns nästan lite tomt att inte börja skolan nu när det är höst. Minns typ förr när man fick sina skolböcker inslagna i fint papper och att det var kul att plugga i uppskattningsvis tre minuter innan man ville riva loss pappret och bränna upp det på skolgården i en plåttunna. 

Jag jobbar ju nu bara. Det är asskönt men det känns som att jag aldrig någonsin kommer att kunna börja plugga igen nu när jag vant mig med att typ FÅ LÖN och typ göra min grej på jobbet och sen gå hem och kunna göra vad fan jag vill. Det kommer säkert bli så att jag jobbar jättelänge nu och kommer på att jag måste börja plugga när jag är fyrtio och blir en såndär jobbig läskig gubbe som är tjugo år äldre än alla andra i klassen och sitter där och gubbharklar mig i ett hörn. Jag kommer säkert att ha chipstuttar också. Men men. Jag får ta itu med det problemet då isåfall. 

Det här är det nya att bre på mackan. Jag har länge ansett att Bregott med havssalt har varit det främsta smöret för folk som älskar livet, men nu har det mött sin överman.

Det är SÅ HIMLA SJUKT att sommaren är över nu! Eller egentligen så är det inte speciellt sjukt, det brukar hända varje år och har väl gjort det sedan tidernas begynnelse eller typ sedan det var inne med WESC-tröjor, MEN ÄNDÅ!!! Sitter här och har på mig långbyxor och känner hur mina benhår sakta kvävs till döds av det tjocka tyget. Egentligen så tror jag att det enda plagget som jag är gjord för att ha är en såndär hawaiiansk hula hula-kjol. Luftigt och härligt. 

Har haft en såå bra sommar dock? Eller ja alltså när jag kollar tillbaka på den så är den bara en svettig dimma, en pöl av öl och varma sommarkvällar med finnar som glöder i solnedgången. Vad mer kan man begära av livet? Jag vet inte, men nu är det dags för höst. Jag ska hälla en kanna med te över mig själv och låtsas att det är ett varmt sommarregn. Har typ inga planer inför i höst. Det är jätteoklart. Ska väl bara sitta fastkedjad på mitt kundtjänstkontor (kinky) och ha på mig ulltröjor som sticks.  

Nu blir det bara kallare och kallare för varje dag som går. Snart kommer sommarens alla kryp att lägga sig ner längs trottoarerna för att dö. Men men. Det kommer fler somrar och fler brännmaneter.