Jag åkte också jämt buss till mitt förra jobb, men det var aldrig något som orsakade några större rubriker eller fick något genomslag i media. Det skickades aldrig ut några pushnotiser till Expressens läsare med texten ”FLASH: Frans åkte buss till jobbet” . Konstigt kan jag tycka, men jag antar att det är skillnad på folk och folk. 

Annars så är det nog rätt jobbigt att vara påve. Gå omkring och bli buren sådär hela tiden i långa processioner. Då är det ju faktiskt smidigare att ta bussen, så jag kan förstå varför han har gjort det tidigare. 

Härmed presenterar jag den mest udda skönhetsprodukten jag har i min ägo! Det är ett oklart badskum gjort av choklad specialdesignat för tyska chokladfetischister som tycker om att bada i vatten som är brunfärgat. Ett måste i varje välsorterat badrumsskåp om jag får säga det själv. Har faktiskt inte vågat använda det själv än så länge, så det är en karamell jag kommer suga på ett tag tills jag känner att jag är i behov av ett brunt och lite kladdigt bad. 

MINA ÄLSKADE AMIGOS!!! Ser framför mig hur ni samlas kring min blogg som skäggprydda mexikanska män i cirkel kring en brinnande brasa. Det är dags för mig att skriva ett såntdär jobbigt inlägg. IGEN!!!!!! 

Jag och min rumskompis flyttade in i en ny andrahandslägenhet för mindre än två veckor sen. Precis vid Brommaplan. Livet ägde typ och jag var så glad och gick runt och drog mig själv i kinderna. Kontraktet vi skrev var ett tillsvidare-kontrakt med en månads uppsägningstid, och jag trodde vi skulle få bo kvar iallafall i ett halvår eller så.

Idag smsade hyresvärden och sa att vi är tvungna att flytta ut. Efter elva dagar…….  Och han har rätt att göra det eftersom kontraktet inte är tidsbestämt, utan var ett tillsvidare-kontrakt. Precis när vi kommit till rätta med alltihop och packat upp. Uppsägningstiden är en månad. Mitt liv suger. Nu måste vi leta efter något nytt och jag vet inte ens var jag ska börja någonstans. Det känns så sjukt jävla jobbigt att börja om från början precis när man har flyttat in. 

Det är väl därför jag behöver er hjälp nu. Jag trivs så bra i Stockholm. Jag jobbar och sliter och håller på och har jättekul. Så har det varit ända sedan förra sommaren när jag flyttade hit. Att åka hem tillbaka till Gävle är inte ens ett alternativ. Allt jag vill ha är någonstans att bo. Jag skiter i om det är ett rum eller en lägenhet och var det ligger någonstans. Jag vill bara kunna stänga dörren om mig, och jag tycker verkligen inte att det är för mycket begärt. Stockholms andrahandsmarknad är ett helvete, men det är ju inget nytt. Jag är bara så arg och förbannad över att ha hamnat i kläm på det här sättet som jag har gjort nu. 

Snälla hjälp mig. Ni kan ju mejla mig på fransstrandberg@gmail.com eller skriva på Facebook typ. Alltså om ni vet något eller sitter inne på något hett tips eller är sugna på att själva hyra ut ett rum och få mig på köpet. Jag är supersnäll! Och jobbar mycket och är lugn och skötsam och känner mig lite grann som en pensionär mest hela tiden. Jag är en dröm till hyresgäst typ! Min rumskompis också, om ni vet något ställe med rum för två. 

Igår hände det. JAG KÖPTE ÅRETS FÖRSTA PIGGELIN!!! Yolo liksom. Stod och åt den på Centralen som en tönt, och sen när jag skulle smygfota den så råkade jag glömma bort att stänga av blixten så att alla såg mig. 

Jag vet inte varför glassen ser lite misstänksamt brun ut, men det är nog bäst att jag inte vet. Det kanske gömmer sig en övervintrad brun häst därinne. 

Jag har köpt en ny necessär! Och det är en världskarta på den eftersom jag vill symbolisera hur djup den är och hur mycket som får plats. Oceaner av ansiktsvatten, kontinenter av geggiga moisturizers och tunna jordskorpor gjorda av ansiktsmasker. Allt finns där! Man behöver bara sticka ner handen och gräva lite grann för att hitta en kladdig skatt. Den är perfekt. Nu behöver jag inte boka flygbiljetter längre. Jag har hela världen i miniatyr därinne. Nu så ska jag gå och ta ett skönt kvällsdopp i min ansiktsrengöring och torka kroppen med en enorm bomullsrondell efteråt.